Årsarkiv: 2016

NPF-dag

Den 15 Mars uppmärksammar man alla med neuropsykiatriska funktionsvariationer genom att ha en NPF-dag. I Trollhättan har man skapat ett  evenemang med tre olika föreläsningar för att kunna ge dig mer kunskap inom området. Jag kommer självklart att vara där för att lyssna på föreläsningarna, men kommer även att ha ett bord för att visa upp mina produkter. Biljetten kostar endast 60 kr och går till hjärnfonden, så vad väntar du på? Bjud in din familj, dina vänner och varför inte några arbetskamrater och köp din biljett här. (går även att köpa biljett kontant eller via swish direkt på plats).

Kan du förhindra ett självmord?

Härom veckan var jag på utbildning i suicidprevention, en utbildning som egentligen skulle vara obligatorisk för hela samhället egentligen. Trots att jag är medveten och redan har en hel del kunskap så bli man ändå chockad av siffrorna varje gång man får dem i ansiktet. Att någon tar livet av sig var 40 sek kan vara svårt att förstå, ta in. Man kan känna en hopplöshet, hjälplöshet, vad ska jag kunna göra åt det? Men när man sedan förstår att det finns saker som vi, tillsammans kan göra åt det, då känner man istället hopp.

1960 dog det lika många i trafiken som i självmord om året, dvs ca 1500 personer. Man beslutade att försöka minska olyckorna i trafiken så man införde krav om säkerhetsbälte, sänkt hastighet osv. Idag vet vi att det arbetet har givit resultat. 2013 dog det 264 personer i trafikolyckor, medan 1600 personer fortfarande samma år tog sitt liv.

Självklart ska vi förhindra olyckor, men vi kan också förhindra självmord, så varför inte arbeta med båda? Liksom olyckor kan drabbas oss alla gäller samma med självmord, men det är det inte många som tänker på, inget vi pratar om. Det behöver inte vara du själv, men en vän, någon i din familj eller på din arbetsplats. För det läskiga med psykisk ohälsa är att det kan komma smygande och att det sällan syns på utsidan hur vi mår. Ingen av oss är vaccinerade mot olyckor, likaväl som vi inte är immuna mot psykisk ohälsa.

[Tweet ”Alla kan drabbas av självmordstankar!”]

Under svåra situationer och stress saknar många människor konstruktiva strategier för att lösa sina problem och är benägna till att vara pessimistiska och ha negativa förväntningar. Vad många inte känner till är att på varje självmord uppskattas det ske ungefär 10 självmordsförsök och hundra personer som planerar en självmordshandling. Som tur är, är det inte tanken som är farlig i sig, men om den växer och blir påträngande kan det vara svårt för personen att bli av med den.

Vi behöver därför börja prata om dessa tankar, vi behöver bli bättre på att ventilera vårt mående. Jag vet att man inte många situationer kanske inte vågar fråga för att man är rädd för svaret, kanske känner du också att du inte orkar vara den som skall bära på den andra personens mående. Du vill inte ha hans liv på dina axlar så därför säger du ingenting alls. Men ibland krävs det bara en liten omtanke för någon att bryta sin tänkta handling. Några små ord för att förändra en människas liv.

Vi måste komma ihåg att det sällan handlar om att personen faktiskt vill dö, utan att det mer handlar om att personen inte vet hur han skall leva.

Det där med att fokusera kan vara svårt i vardagen och ännu svårare när det kommer till stora projekt. Att städa, handla julklappar, göra färdigt min uppsats kan alla tre kännas som lika stora uppgifter när de är ospecificerade, och blir därför övermäktiga. Även om jag vet om problemet kan jag ibland ha svårt att dela in det i mindre uppgifter och göra det enkelt för mig.

När jag säger till dottern att städa rummet sitter hon bara och stirrar framför sig, som bäst kanske hon flyttar en sak från sängen till skrivbordet eller tvärtom. På några minuter har lillebror redan hunnit bli klar medans storasyster är gråtfärdig, hjälp mig snyftar hon och förstår inte själv varför det inte går. När lillebror kan borde ju hon också klara av att städa ditt rum själv, eller? Ofta får jag påminna mig själv om att hon likt jag inte vet vart hon ska börja (eller vart hon ska sluta heller för den delen). Men om jag istället ger henne en instruktion i taget och ber henne dammsuga, slänga sina käder i tvätten och bädda sängen så gör hon det utan problem, då vet hon exakt vad det är jag vill ha av henne.

Det är samma med min uppsats, jag vill inget hellre än att bli färdig, men målet har legat så långt fram att jag knappt kunnat se det, och det är så mycket som ska göras i en uppsats att jag inte vet vart jag ska börja. Men nu har jag äntligen lyckats att strukturera upp även den, försökt att dela upp allt det stora i små delar. Så att jag lättare ska se vad som behöver göras.

Det är som en stor fotbollsplan, du ser målet och vet att det är dit bollen ska, men det är bara så himla mycket saker i vägen. Så istället för att dribbla framåt står man kvar med bollen framför sig utan att våga ta ett steg i någon riktning. Du ser liksom alla de där gubbarna men vet inte vem som är din vän eller fiende vem du ska dribbla till och vem du ska springa i från. Du får känslan av att de är för många, att det blir för mycket, det får dig att tro att du aldrig kommer att klara av det och gör att du väljer att gå av planen.

Så varje gång du fastnar eller inte kommer vidare, kom ihåg att göra det tydligt för dig. Damsug din planhalva och placerar ut dina gubbar istället för att låta dem springa fritt. Gör en strategi så att du exakt vet vem du ska passa till och varför. Så ska du se att du snart når fram till ditt mål. Lycka till!