Bup-utredning del 1
Underbara barn ❤️
Jag har velat fram och tillbaka om vi verkligen skulle göra en ADHD-utredning på sonen. Till vilken nytta tänkte jag, och sen började jag jämföra honom med alla som hade större problem. Nej jämfört med dem har varken jag eller min son några bekymmer. Men ändå är det något som ligger i mig att skaver. När jag sedan läste jag inlägget ”Ska vi låta bli att utreda barnet med misstänkt NPF för att få en diagnos som följer med en hela livet?” slutade mitt tvivel och jag kontaktade BUP direkt.
Vi blev till min förvåning kallade till BUP redan efter någon månad, visserligen bara på ett första samtal men ändå. Väl där förminskade jag mig själv och problematiken jag upplevde hos min son. Tankarna började återigen krypa på mig att nu tar vi någon annans plats, någon som behöver den bättre än vi. Det var tankar jag hade även under min egen utredning.
Det första samtalet fick vi träffa en psykolog och en kurator och beskriva hans problematik. Sonen fick även prata med kuratorn enskilt. Men när jag satt där och sade problemen högt kändes de löjliga. De liksom föll i backen och bollades inte runt i luften på det sätt jag hade önskat. Kanske för att jag själv kände att vi inte hörde hemma där.
Döm om min förvåning när de några veckor senare ringde och sade att han gått vidare för utredning. Jag ville göra ett lyckotjut även om det kunde kännas fel i det sammanhanget, inte ska jag väl vara glad för att de misstänker att sonen har ADHD?
Ändå kändes det på något sätt så tillfredställande skönt att de hört vad jag sade. För precis som jag sa till dem så hanterar vi det utan problem idag, men hur ser det ut i framtiden? Min enda önskan är att han ska få svar på alla frågor, få hjälp -om det behövs, i tid. Jag vill inte se samma mening i hans journal som i min x antal år senare, problemen fanns men man tog dem inte på allvar.
Jag vill kunna titta honom i ögonen som vuxen och säga att jag såg honom, och att jag gjorde ALLT jag kunde [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]
Så fortsättning följer….om ett år eller så…
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar