Månadsarkiv: maj 2017


Du kommer att bli något stort

Du kommer att bli något stort

Väx och bli stor

Du kommer att bli något stort sa han och tittade på henne. Hon ryckte förmodligen bara på axlarna, skrattade bort det eller förminskade orden tills att de försvann. Men 17 år senare minns hon dem likväl. Du kommer att bli något stort.

Hon vet inte varför de etsade sig fast. Kanske för att han sade dem helt utan anledning eller för att hon såg i hans ögon att han menade dem. Eller kanske var det för att det var det finaste en vuxen person någonsin sagt?

Kanske är det dem orden som fått henne att växa, att klänga sig fast vid prestationer eller att överleva alls?

Vad var det han såg i henne som hon inte kände själv? En fråga hon ställer sig än idag.

Det låg ingen relation varken bakom eller framför dem och de skulle aldrig komma att ses igen, ändå var det en händelse som etsade sig fast djupt djupt i hennes minne. Ord och känslor som levde kvar trots att stunden för länge sedan dött ut.

Du kommer att bli något stort.

Jag undrar vad orden betyder och om han minns dem, lika väl som jag.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


I morgon är en annan dag

Vill verkligen tacka er för era lyckönskningar. Det värmer även om hela jag är fylld med ångest just nu. Det var länge sedan jag kände mig så här. Bedövad av obeskrivliga känslor, både ledsen och skakig. Men jag vet att det är min ångest/nervositet som spelar mig ett spratt så det är ok.

Jag gick hem tidigare från jobbet idag. Kunde ändå inte tänka på annat än att få denna press bakom mig istället för framför. Fick nyss ett jätte positivt besked på mailen som kan förändra hela min framtid ändå sitter jag här och bara vill gråta. Orkar inte ens svara eller ens hoppas på att det går vägen. Kan bara tänka på den där jävla uppsatsen trots att det är det sista jag vill ha i mina tankar just nu. 

Det bränner i bröstet och jag har svårt att andas. Men jag tänker vara snäll mot mig själv idag. Inte ens ta en sista titt på uppsatsen utan förlita mig på att jag kan. Jag har verkligen gjort mitt bästa och jag hoppas att det räcker. Jag är i vilket fall nöjd med min insats (och det är det viktigaste försöker jag säga till mig själv). Jag som verkligen brukar prata om att vända rädslan till positiva tankar men nu känns det lättare att inte försöka tänka på det alls. I morgon vid den här tiden är allt över och jag anar att jag kommer att gråta av lättnad.

Det enda jag egentligen ville var att säga tack till er, tack för ert stöd. Ni är för gulliga! Just nu försöker jag bara påminna mig själv om att imorgon är en annan dag, en bättre dag. Massa kramar till er!

[wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Bra dagar

Igår tog jag ett break från uppsats arbetet och for till Liseberg, och för första gången kändes resan till och med trevlig. För mig är det inte bara karuseller som är ångestframkallande utan alla ljud och folkmassor. Det är som att blanda det värsta som finns på ett och samma ställe. Räddningen blev att jag slapp att åka någonting. Jag gick bara med och hejade på och fick se deras fantastiska miner och glädjetjut vilket gjorde det till en lustfylld upplevelse även för mig. Jag fick njuta av sol, blommor och glada barn. Är man bara där får åkandet tror jag många gånger man missar hur vackert det är. Parken är ju jätte fin, men så också butikerna och vissa av åkattraktionerna. Är man inte där för att åka själv ser man liksom allt med lite nyktrare ögon. Ganska behagligt helt enkelt!Idag nalkas en lugnare dag där det inte behöver hända så mycket. Dottern har gett mig den finaste morsdagpresenten ever. Hon är så klok hon! Mannen har bjudit mig på vegetarisk middag och ikväll väntar nog en kaka eller två. Bra dagar!


Dagen är här!

Hejdå uppsats, vill inte se dig igen!

Nu är det dags, ni vet det där som jag väntat på. Min uppsats ska granskas! Så på Tisdag bär det i väg till Göteborg. Rädslan och lättnaden är ungefär lika stor. Känner mig skitstressad över situationen, vet knappt åt vilket håll jag ska vända mig. Minns inte hur en opponering går till och har ingen aning om vad de kräver av mig vilket suger musten ur mig.

Samtidigt är jag så glad för att få det hela överstökat. Nu ska jag läsa min uppsats en sista gång. Jag ska även läsa in mig på en annans uppsats och komma med konstruktiv kritik vilket känns svårare än väntat. Har inte kraften att fokusera och tänka över något annat än min egen uppsats just nu, ändå är det viktigt att gå ”all in” in i en annans. Känner mig splittrad och har svårt att förstå vad jag läser.

Men jag säger till mig själv att det snart är över. Efter tisdag kl 17 avslutar jag mina högskolestudier för gott, (eller åtminstone ska det ta lång tid innan jag ska tillbaka). Jag fantiserar om lättnaden när jag sitter på tåget hem. Känslan när bladet är tomt framför mig, att punkterna på att göra listan är strukna.

Klarar jag det här så är jag så jävla bra. Jag ska klappa mig själv på axeln i veckor och peta upp det på toppen av min minnesbank, lägga det i lådan ”aldrig att förglömma”. Jag har aldrig kämpat med något så mycket i mitt liv som jag gjort med det här och jag är otroligt stolt att jag trots flera omstarter aldrig gett upp.

Jag ska fira, vet än inte hur, men jag försöker säga till mig själv att det här inte är något som ska gå mig förbi. Att jag faktiskt på riktigt denna gången ska stanna upp och njuta av att jag lyckats (om jag nu lyckas).

Wish me luck!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera 3 kommentarer

Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera

Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera

Vad fan är det för rubrik? Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera? Varför ge någon tips som inte vill ha dem? Jo för att jag har varit där. Jag har varit en som varken kunnat eller velat meditera. Inte för att jag nu är någon guru som kan sitta i trans i timmar, men jag har efter flera års övande i vilket fall lärt mig att sitta still i 10 minuter och bara det är ganska stort.

Jag vill därför dela med mig av tipsen som hjälpte mig dit jag är idag. För jag lovar, meditation provocerade mig, om någon tvingade mig att sitta still i 10 minuter och tänka på ingenting så gjorde det mig allt annat än lugn, jag blev snarare förbannad. Efteråt kände jag mig än mer stressad, det fick verkligen motsatt effekt och det önskar jag ingen.

Men nu när jag faktiskt känner vilken skillnad det gör, och ser förändringen i mig själv ja då är det något jag gärna vill sprida vidare.

Meditationstips för dig som inte kan eller vill meditera

Stenar att använda vid meditation

Meditationstips för nybörjare

  • Hur länge klarar du att meditera innan du börjar känna sig stressad 1 min, 30 sek? Börja på din egen nivå och strunta i de där apparna där minsta stunden ofta är 10 minuter. Själv började jag med 3 minuter. Det kändes lagom. Antingen hittar du en app som har tre minuters meditationer eller så hittar du en lugn låt som är ca 3 minuter, eller så sätter du helt enkelt timern på din telefon på 3 minuter (eller valfri tid).
  • Det största felet enligt mig många gör är att stressa sig själva över att de inte ska tänka på någonting. Till en början tycker jag du ska tänka på vad du vill. Var nöjd med att du kan ligga/sitta still i tre minuter i stället. Fokusera på det.
  • I stället för att ha tomma tankar tyckte jag det var lättare att följa mina tankar, vart tar de vägen. Vart landar de? Landar de på återkommande ställe så kanske du ska fokusera på den tanken eller problemet där de hamnar. Det kanske är ett ämne som stressar upp dig? Om jag så fort jag blundar fastnar i tanken att jag måste måla min panel på huset, ja då kanske jag måste ta tag i det problemet annars kommer det att jaga mig, du är med på vad jag menar?
  • Håll något i din hand. Om du har svårt att blunda och sitta still så kan det underlätta att hålla något litet i din hand. Själv har jag köpt olika stenar att hålla i när jag mediterar. De känns lugnande och sköna och du kan istället för att fokusera på dina tankar fokusera på stenen och dess struktur.
  • När du sedan har klarat 3 minuter i x antal veckor/dagar och faktiskt lärt dig uppskatta dem. Ja först då ökar du försiktigt på tiden.
  • När du sedan har vanan inne och med lätthet kan sitta still ja då börjar du att jobba med dina tankar.
  • Istället för att tänka, jag ska tänka på ingenting, så följ dina andetag, känn efter dem, eller undersök din kropp med dina tankar.

Hur du några meditationstips att dela med dig av?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Bup-utredning del 1

Bup utredning del 1

Underbara barn ❤️

Jag har velat fram och tillbaka om vi verkligen skulle göra en ADHD-utredning på sonen. Till vilken nytta tänkte jag, och sen började jag jämföra honom med alla som hade större problem. Nej jämfört med dem har varken jag eller min son några bekymmer. Men ändå är det något som ligger i mig att skaver.  När jag sedan läste jag inlägget ”Ska vi låta bli att utreda barnet med misstänkt NPF för att få en diagnos som följer med en hela livet?” slutade mitt tvivel och jag kontaktade BUP direkt.

Vi blev till min förvåning kallade till BUP redan efter någon månad, visserligen bara på ett första samtal men ändå. Väl där förminskade jag mig själv och problematiken jag upplevde hos min son. Tankarna började återigen krypa på mig att nu tar vi någon annans plats, någon som behöver den bättre än vi. Det var tankar jag hade även under min egen utredning.

Det första samtalet fick vi träffa en psykolog och en kurator och beskriva hans problematik. Sonen fick även prata med kuratorn enskilt. Men när jag satt där och sade problemen högt kändes de löjliga. De liksom föll i backen och bollades inte runt i luften på det sätt jag hade önskat. Kanske för att jag själv kände att vi inte hörde hemma där.

Döm om min förvåning när de några veckor senare ringde och sade att han gått vidare för utredning. Jag ville göra ett lyckotjut även om det kunde kännas fel i det sammanhanget, inte ska jag väl vara glad för att de misstänker att sonen har ADHD?

Ändå kändes det på något sätt så tillfredställande skönt att de hört vad jag sade. För precis som jag sa till dem så hanterar vi det utan problem idag, men hur ser det ut i framtiden? Min enda önskan är att han ska få svar på alla frågor, få hjälp -om det behövs, i tid. Jag vill inte se samma mening i hans journal som i min x antal år senare, problemen fanns men man tog dem inte på allvar.

Jag vill kunna titta honom i ögonen som vuxen och säga att jag såg honom, och att jag gjorde ALLT jag kunde [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Så fortsättning följer….om ett år eller så…

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar


10 tecken på att du bör varva ner

10 tecken på att du bör varva ner

Stressad?

För många kommer stress och utmattning helt oväntat men sanningen är att man oftast har varit stressad långt innan man själv märker det. Många gånger tycker man att det man håller på med är kul (och tror därför att man inte kan gå in i väggen), därför tar man inte tecken på stress på allvar. Andra gånger handlar det om att man faktiskt inte känner till de första tecknet på stress. Därför vill jag idag uppmärksamma dig på 10 tecken som visar att du bör varva ner.

  • Fulltecknad kalender– en kalender ska innehålla luckor. Både för att du ska kunna andas, reflektera men också för att hinna med akuta eller plötsliga saker som dyker upp. Du måste ge dig själv tid. Är den full så se till att boka in luckor. Både privat och på jobbet. Varken du eller din arbetsgivare tjänar på att du går in i väggen. Se så, stryk eller planera om.

 

  • Förändrad sömn– vår sömn kan variera lite i perioder och det spelar ingen roll åt vilket håll bekymret ligger, om du sover mer eller om du sover mindre. Det viktiga är att uppmärksamma förändringen och ta den på allvar. Sömnen är ofta ett första tecken på att din kropp försöker säga dig något. Jag har perioder där jag sover jätte mycket, men ändå är trött och perioder där jag inte kan sova alls. Gemensamt för dem båda är att det är i perioder när jag mår dålig och kanske är för uppvarvad eller stressad. Därför måste jag alltid dra i bromsen oavsett åt vilket håll sömnen lutar och försöka hitta tillbaka till mitt normalläge.

 

  • Glömska– jag är en person som normalt är ganska förvirrad och tappar bort både saker och namn. Men under min utmattning hade denna problematik växt till det dubbla. Jag vet att det är ett väldigt vanligt problem att tappa meningar och ord när man är för stressad så ta det på allvar även om det är ett problem du lätt kan skjuta åt sidan och skratta åt.

 

  • Huvudvärk– är inte ovanligt när man kräver för mycket av sig själv. Den kan komma ihållande varje dag, på kvällen när du är ledig eller bara på helgerna. Även här är ett sätt för kroppen att försöka tala om för dig att du behöver bromsa. Så ta INTE en alvdon och fortsätt kör på. Lägg dig, vila och se till att förändra din situation.

 

  • Ont i nacke, axlar och/eller käkar– vi är alla olika och reagerar på olika sätt därför bör du lyssna på din kropps förändringar. Men vi är många som spänner oss i nacke, axlar och käkar och plötslig kommer stelhet och värk. Mitt första tecken på stress är att jag spänner mina käkar när jag sover. Går jag runt med problemet i några veckor kommer sedan spänningshuvudvärken som ett brev på posten.

 

  • Återkommande/ihållande förkylningar– det är samma här, vi vill ha enkla lösningar. Gå till läkaren eller ta en tablett. Men om du har en förkylning som vägrar ge med sig, börja att stryka saker i din kalender, varva ner och följ rutiner vad gäller sömn och mat. Var snäll mot din kropp och lyssna på den i stället för på din hjärna.

 

  • Humörförändringar– det kan se olika ut från person till person. Kanske känner du att du blir lättirriterad och snäsig. Kanske mer gråtmild än vanligt eller kanske tappar du helt enkelt gnistan och inte orkar bry dig om saker som du egentligen tycker om. Har du förändrats på ett sätt som du tycker är negativt och som får dig att må dåligt. Ta den förändringen på allvar oavsett hur den ser ut!

 

  • Koncentrationssvårigheter- ja och det är samma här. Har du alltid haft koncentrationssvårigheter så är det inget konstigt med det, men om du plötsligt har svårt att läsa en bok, tidningen eller mailen. Eller om du plötslig inser att du har svårt att hänga med i andras samtal, japp då kan även det vara ett tecken på stress.

 

  • Oro– känner du en diffus oro du inte kan härleda? Kanske känner du något konstigt i magen eller uppe i ditt bröst. Känns andningen konstigt eller har du tankar som ständigt stör dig. Oro kan visa sig på flera olika sätt så lyssna in din kropp och ta varje förändring på djupaste allvar.

 

  • Svårt att varva ner– blir du stressad av för långa möten, av raster, av att sitta still? Känner du för att slå ner människor som går för långsamt framför dig, vill du tränga dig före folk i kön, eller blir onödigt provocerad av folk som pratar långsamt eller aldrig kommer fram till punkt? Japp, det kan vara ett tecken på stress. Men sakta i backarna, det behöver inte heller vara det! Frågan du ska ställa dig är om dessa saker tidigare stressade dig eller inte. Kanske var du den personen som långsamt strosade runt på stan men nu springer mellan möten, förut kanske du hade luft mellan dina meningar och nu går du på highspeed. Det är då uppvarvningen är negativ för dig. Men är du likt mig en person med högre uppgradering än resten av samhällets medborgare och alltid har tyckt att jorden snurrar för långsamt. Ja då är det inget fel på dig (enligt min mening). [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Gula rosor och grå dagar

Dessa grå dagar provocerar mig. Jag vill resa mig upp och slåss mot molnen men ramlar istället ihop som en blöt fläck på golvet. Jag vet inte vad det är som gör att jag behöver ljuset, kräver det. Känns som att jag annars inte kan andas. Känner mig instängd i en mörk bubbla och hittar inte ut.

Jag behöver all ljus och färg jag kan få så när dottern kom hem med dessa gula ”rosor”, ja då satte jag dem i en vas. Visserligen dog de redan efter en dag men de hann iallafall lysa upp mitt liv om än bara för en stund.

Jag har tvingat mig själv till promenader varje dag även om det vart grått, försökt att njuta av värmen som ändå funnits där, och dofterna. Dom älskade dofterna. Vill bara stanna upp och bära med mig dem för alltid.

Jag plockar in grenar som jag sedan sitter och beundrar. Doftar på dem mellan mina besök. Blundar och låtsas att solen är närvarande. Saknaden av solen påminner mig om min utmattning, då man längtade efter energin men inte visste när den skulle komma tillbaka.

Men idag är solen här (jippi) och jag planerar att umgås med den dagen ut [wp-svg-icons icon=”accessibility” wrap=”i”]+[wp-svg-icons icon=”brightness-medium” wrap=”i”]= [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]


Skrivterapi för barn?

Skrivterapi för barn?

Skrivterapi för barn?

Vill tipsa om ett gästblogginlägg jag gjort hos barnpedagogik.se som handlar om skrivterapi riktat mot barn och ungdom. Jag tror att skrivande hjälper människan i alla åldrar och även om man inte kan använda det på samma sätt på små barn. Men man kan man ändå påvisa lättnaden som kan uppstå när man får möjligheten att skriva av sig. Skrivandet passar verkligen inte alla, men för en del personer kan det vara en otroligt hjälp. Och jag är av den åsikten att vi ska visa människor som mår dåligt alternativ, vi ska visa dem vägen, så att de slipper att leta själva. Det är i vilket fall så jag önskat bli behandlad.

Linus som driver sajten barnpedagogik.se pluggar till förskolelärare och skriver för att ge tips och information rörande barn, pedagogik, förskola, skola och fritids, så får er som är intresserade av det ämnet är det en toppen sida för att hitta matnyttig information.

Linus driver också företaget hojdegard.se där han hjälp mig mer än en gång när jag haft problem på hemsidan, därför känns det extra kul att få göra ett samarbete med honom. Mitt inlägg hittar ni här.

Önskar er en trevlig helg och hoppas på fortsatt sol [wp-svg-icons icon=”brightness-medium” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Paper and pens

Alltså papper och pennor. Jag bara älskart! Skulle vilja fylla hela mitt skrivbord med pennor och papper i vackra och upplyftande färger. Har alltid gillat och gå och strosa på bokhandeln bland fina anteckningsböcker och köper även gärna på mig mer än vad jag behöver.

För några veckor sedan var vi på Ullared och där fanns ju en panduooutlet. En riktig mardröm för mig att gå in i. Fanns massor av söta block och stickynotes som man förmodligen aldrig kommer att använda men ändå blev tvungen att köpa med mig hem. Vem kan motstå något fint för femkronan?

När jag hittade knockknock på nätet första gången blev jag helt knockad. Tror ni inte att jag själv började spåna på att trycka upp egna fräcka papper? Eller åtminstone köpa med mig hälften av deras grejer hem?! Men för engångsskull lyckades jag hejda mig, blev varken ett nytt köp eller ett nytt företag [wp-svg-icons icon=”smiley” wrap=”i”] Såg att en del av deras produkter nu finns på Åhlens för den som är intresserad.

Japp så nu har jag i alla fall en fin samling papper och notes undanstoppad i en mapp längst ner i bokhyllan. En vacker dag kanske de kommer till användning också, vem vet? [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar