Är du inte rädd frågar folk. Rädd för att blotta dig, säga för mycket, visa upp dig på det där sättet? Svaret är nej, i alla fall inte räddare än vad jag är för så mycket annat. Jag har fullt nog med ångest och rädslor så att uttrycka mig kan man väl säga är det som bekymrar mig minst.
För mig är det skönt, en lättnad, att slippa bära på en mask, slippa gå omkring och ljuga. Jag har så himla trött på falska ytor av lycka och välbehag, allt vi ser runt om oss är en lögn. Kolla på statistiken på psykisk ohälsa och kolla på lyckovågen på Facebook och instagram. Ser ni den psykiska ohälsan någonstans? Känner ni någon som mår dåligt, inte? Nej, för att folk pratat inte, folk vågar inte. Syns det inte, finns det inte!
Jag är trött på att hålla igen, hålla inne. Jag är den jag är och det kan jag aldrig förändra. Inom mig bär jag mitt tidigare liv, som årsringar på ett träd. Du ser dem inte men jag känner av att de finns där. Hela mitt förflutna är idag det som är jag.
[Tweet ”Inom mig bär jag mitt tidigare liv, som årsringar på ett träd. Du ser dem inte men jag känner av att de finns där. Hela mitt förflutna är idag det som är jag.”]
Jag kan inte alltid matcha ihop rätt kläder, jag drar mig alltid undan sociala sammanhang för att jag har en känsla av att aldrig passa in, och när jag är arg skriker jag rakt ut oavsett vem som hör på. Jag sätter inte på mig ett låtsas leende och följer strömmen, nej, för det ger mig stötar av obehag i hela kroppen.
Nej jag är inte rädd, att få vara ärlig mot mig själv och gentemot min omgivning är det som gör mig stark. Jag behöver inte förskräckt smyga runt på tå, gömma mig eller skyla min kropp av rädsla för att någon ska råka peta i mina sår, för jag har redan blottat mig, öppnat upp och visat vad som är jag.
Pröva själv och känn lättnaden! Skit i att städa när gästerna kommer, stava fel, sluta sminka dig, bär olika färgade strumpor varje dag bara för att du kan. Våga misslyckas, våga göra fel, vara fel. Släpp sargkanten och titta dig omkring. Folk stannar kvar ändå, inget ont kommer hända dig, ingen kommer döma dig, i alla fall inte lika illa som du tror. [Tweet ”Livet blir lättare när du släpper allt det där du håller inom dig.”]
Våga vara operfekt!