Idag har jag och den här lilla godingen tillbringat eftermiddagen hos veterinären i Göteborg. Han skulle bara vaccineras men är med i ett forskningsprojekt så att vi var tvungna åka 10 mil för att ta den där sprutan. Jag är i alla fall lycklig över att ha klarat mig helskinnad både dit och hem. Inte nog med att jag inte gillar att åka bil, jag fullkomligt avskyr att köra bil när jag inte vet vart jag ska. Även om jag hade gps:en på så tyckte jag att hon inte pratade med mig tillräckligt mycket.
Jag hade liksom velat att hon småpratade hela tiden istället för att säga att jag ska svänga höger om 3 kilometer. Det gör mig skitstressad, dels för att jag inte vet när tre kilometer har gått, men sen också för att jag måste hålla höger som ett mantra i tanken annars glömmer jag bort det. Och ja jag vet att hon upprepar sig precis innan svängen men har du då lagt dig i helt fel fil så är det ju kört! Inte nog med att jag bara ska hålla koll på vägen och alla skyltar, det är ju en massa andra bilister också :In-pain:
När jag väl kom fram efter att kört vilse 2-3 gånger och stannat bilen lika många för att försöka tala gps:en tillrätta så var jag helt utmattad :Tired: bara tanken på att jag skulle ta mig hem igen fick mig gråtfärdig. Jag vet inte vem som gnällde mest i bilen, jag eller hunden. Jag gjorde mig i vanlig ordning ovän med gpstanten och Turbo i fråga förstod nog inte syftet med hela resan.
Hemresan gick i alla fall bättre, inte en enda felkörning! Nästa resa ska jag säkra upp med att ta med mig en extra medpassagerare (som kartläsare) eller ännu bättre som bilförare, så kan jag luta mig tillbaka och sitta bredvid :Approve:
Solen har visat sin bästa sida här idag och strålat hela dagen, vilket gör att jag förlåter gps tanten, för nu :Heart:
