Att finna skrivtid
Det vanligaste problemet jag stöter på från andra oavsett om du skriver terapeutiskt eller om du skriver en bok är att finna skrivtid. Jag har inte tid, är de flestas svar på varför de inte skriver som de önskar. Jag tänker att de finns flera problem bakom den här ursäkten men framförallt prioritering och motivation.
Skaffa dig motivation!
Varför vill du skriva? Har du inget bra svar på den frågan förstår jag varför du inte skriver! Bara för att jag vill träna betyder det inte att jag gör det. Det finns mycket vi vill här i livet, men vi gör förmodligen inte ens hälften av det. För vissa ligger inte problemet i tiden även om man säger det. För om du är motiverad, eller måste något så tar du dig tid, eller hur?
Det första jag skulle göra om jag verkligen vill skriva är att djupdyka i mitt varför. Detta för att stärka min motivation så att jag kommer att prioritera skrivandet. Varför är den här boken viktigt att skriva för dig? Vad kommer att vara förändringen när du är klar? Varför är terapeutiskt skrivande viktigt för dig? Hur kommer du må när du hittat ett regelbundet skrivande?
Ställ dig själv frågorna du behöver ha svar på. Är skrivandet viktigt på riktigt? Bra då går vi vidare.
Prioritera!
Tid är ofta en prioriteringsfråga. Alla har lika mycket tid eller hur? Och när det kommer till skrivandet så behöver det inte ens ta tid. Det är därför just tid, är en sådan himla dålig ursäkt. För att skriva terapeutiskt kan ta 1-5 minuter. Det behöver inte ta mer tid, och den tiden är jag helt säker på att du har. Att du inte hittar lusten eller motivationen till det, ja det är en helt annan sak. Det samma gäller med bokskrivande. Vi ser ofta bilden framför oss att vi ska ha en heldag, eller sitta i någon timme osv. Men vet du vad? Några meningar varje dag kommer också att leda till en bok! Jo det är sant! Det är klart att det tar längre tid men inte lika lång tid som om du inte skriver alls. Några meningar om dagen kanske blir en helsida i veckan. En helsida i veckan blir 52 sidor på ett år. Inte så illa eller hur? En sida om dagen blir 365 sidor på ett år. Är du med? Du kan dela upp det i små arbetsportioner. Du måste inte ha massor av tid!
Ta dig tid!
Om du ändå står kvar vid att du inte har tid (skulle jag säga att du ljuger) men ok. Jag skulle säga att det isåfall inte är så viktigt för dig så skaffa dig istället ett annat intresse. Men om jag ska hjälpa sig att hitta tid kan jag tipsa dig om hur jag gjort under det perioder jag haft som minst tid.
- Skriv under tiden du åker tåg eller buss (kom ihåg 10 minuter om dagen leder också till en bok) eller är perfekt reflektionstid.
- Skär ner tid från tv:n.
- Gå upp tidigare på morgonen och skriv.
- Skapa en vana eller struktur. Ställ en klocka eller skapa ett schema där du alltid skriver oavsett motivation.
- Skriv på lunchrasten.
- Skriv 5 minuter i bilen vid hämtning och lämning vid dagis.
- Ta några semesterdagar och åk bort och skriv
- eller åk hemifrån en eftermiddag/kväll och sätt dig på ett café eller ett bibliotek och skriv
- plock bort ett annat intresse (tillfälligt) för att få tid till att skriva
- be om hjälp, kanske kan du få barnvakt en liten stund så att du kan skriva eller be sambon ta över en av dina hushållsuppgifter tillfälligt för att du ska vinna tid under en period?
Nej men jag orkar faktiskt inte
Jasså nu har vi bytt ursäkt? 😉 Nej, det kanske inte är rätt period i ditt liv just nu. Skit i det då. Bara för att du inte skriver terapeutiskt/ eller på din bok just nu, betyder det inte att du inte kommer att göra det i framtiden. Kanske är det mycket just nu. Sätt gärna ett datum längre fram eller ha en tanke när det ska hända så att det inte stannar vid en dröm. Men jag håller med dig, bara för att vi vill någonting betyder det inte att vi måste göra det just nu. Vissa saker kanske faktiskt blir bättre av att vänta…
Så vad tänker du nu? Kan du hitta tid?
Bästa dagen på hela veckan är alltid fredag eftermiddag/kväll. Kanske för att det är enda dagen på hela veckan jag tillåter mig själv att slappna av. Någonting i mig säger att allt annat kan vänta och det mest magiska med det hela är att jag för engångsskull lyssnar. Jag drar på mig mysbyxorna, lägger undan den där förbannade piskan och tillåter mig själv att sitta i soffan. I bästa fall tillåter jag även mig själv att äta något gott utan kvävande skuldkänslor efteråt. Underbart!
Det känns verkligen som jag är på rätt väg i livet nu. Jag har varit så fylld av glädje och iver det senaste så när ångesten slog till idag blev jag uppriktigt förvånad.
Men kanske är det som är problemet. ”Du är för lycklig nu din jävel” säger ångesten och sprider sin skit i mitt blodomlopp. Så fort världen öppnar sina armar för mig och ena mungipan börjar sträcka sig upp, japp då är den där för att skydda mig och skrika stopp. Den varnar mig tyst ”våga inte vara lycklig, du vet väl vad som händer sen? Bättre att aldrig känna den underbara känslan än att förlora den igen, igen och igen”.