Mitt nya jag


Mitt nya jag

Mitt nya jag

Jag har klippt av mig håret och bokat en tid för kraniosakralterapi. Varit hos optikern och tagit en blöt joggingtur och någonstans mitt i allt det där kändes det som att jag hittade tillbaka till mig själv. Nej det kom så klart inte av sig själv. Jag tog ett allvarligt tag och styrde om båten. Hade haft på mig offerkoftan alldeles för länge och hängde undan den i garderoben igen. Men ibland känns den så trygg och bekväm. Även om den är tung att bära.

We are nerver unhappy for the reason we think. The true reason för our unhappiness is always what we are thinking about the event, never the event itself.

Det är så lätt att fastna där i offer-rollen. Jag glider in där titt som tätt av många anledningar. Det är sååå jääävla synd om mig. Men sen när jag kommer på att jag inte vill vara där, poff, så knuffas jag ur.

Eller riktigt så lätt är det ju inte men nästan. För det handlar om att vända sina tankar. Det är inte vad som händer utan det du tänker om vad som händer som påverkar dig och detta får jag påminna mig om igen, och igen, och igen.

Dina tankar styrt ditt mående. Punkt. Att förvänta sig att man ska må bra när man matar sig själv med negativa tankar är dumhet. Man behöver bara en smäll i ansiktet ibland för att inse det. Jag tar fram boken som blivit min bibel och noterar i mitt inre:

  • Det finns inte misstag eller sammanträffanden i livet. Allt händer av en anledning och har en mening. Ser man det på något annat sätt är vi i en offerroll.
  • Vi är alltid fria att välja vilka tankar vi vill tro på. Tankarna vi väljer avgör kvaliteten på vårt liv.
  • Vi alla har försvar, men ett försvar jobbar mer emot oss än för oss. Mer än att förhindra framtida smärta skapar den det.
  • Vårt sårade jag hamnar alltid på en ”låg-frekvens” och producerar negativa tankar vilket resulterar i ett sämre mående. Offer-rollen är en källa till i princip allt dåligt mående.
  • Vi ser bara det vi tror är sant. Vi kan inte se annat än det vi bestämmer oss för är sant om vi inte har beslutat oss för att tro på mer/annat än våra tankar.
  • Vi är inte offer i våra liv, utan medskapare av vår verklighet.
  • När vi känner att vi är olyckliga är det vår kropp som säger till oss att vi hamnat ur fas.

Jag funderar att tatuera in påminnelser på min kropp för att inte glömma att det jag ibland intalar mig inte är en verklighet, utan min historia av verkligheten. Och att jag har rätt att förändra den, precis när jag vill.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.