”Jag är rädd att mina barn ska dö”
Det är rubriken på artikeln i Hemmets (nr 24-25) där man gjort en intervju med mig och min man. Det är ett år sedan och jag var inte alls beredd på nedkomsten. Känns alltid lite läskigt att läsa om sig själv. Speciellt om något man sagt för ett år sedan då ångest och mående går upp och ner. Det känns så stort, mörkt och allvarligt när man läser det i en artikel. Det blir på riktigt på något sätt. Men i min vardag är det ju verkligen bara vardag. Herregud är det verkligen så där illa, kan jag tänka när jag läser om mig själv. Det jag tipsar om i vilket fall är mindfulness. Att vara ”här och nu” är det som motar bort min ångest mest. Och här kommer lite gamla mindfulness tips för den som vill ha det.