Jag vilar min panna
Jag vilar min panna mot ditt bröst.
Låter dina andetag bli min tröst.
Håller ditt hjärta i min hand.
Men det faller mig ur händerna likt sand.
Aldrig någonsin har jag blivit så sedd.
Att förlora dig gör mig så rädd.
Hur ska jag kunna hålla dig kvar
När jag kan förlora mig själv i dar.
Att vara nära dig är svårt
För jag vill hålla dig så hårt.
Vill inte uppleva dig ropa släpp
Är rädd att göra sönder dig med mitt grepp
Jag som tidigare varit så skygg
Blir i din närvaro så trygg.
Jag som alltid varit fel
Blir tillsammans med dig hel.
På ditt bröst vilar jag min panna
Samtidigt som jag viskar, snälla snälla stanna.