Precis som vanligt
Precis som vanligt
När jag skriver det här är det lördag och bara några timmar kvar innan min andra skoldag börjar. Hela dagen ska spenderas framför datorn vilket ändå känns som ett bättre alternativ än alla stillasittande timmar på tåg om vardagen hade varit som vanligt. Men ingenting är som vanligt.
I morgon, söndag, är det visning på vårt hus. 14 familjer ska stega in i mitt hem för att se om de kan göra det till sitt eget. Jag ser fram emot dagen med blandade känslor. För ingenting är som vanligt.
Jag har svårt att tänka på något annat än mitt nya hus. Tapeter, kök, mitt alldeles egna terapistuga. Ankor, hönor, hundar. Har svårt att hålla fokus i samtal. Vill inte längre vara på jobbet men inte heller i mitt egna hem. Ingenting är som vanligt.
Känns som jag bor mellan två världar. I glappet mellan nuet och framtiden. Det är i för sig precis som vanligt.
