Årsarkiv: 2020


Tacksamhetsskuld   Recently updated !

Sjukt (o)normalt

Sjukt (o)normalt

Nytt avsnitt!

Detta avsnitt tar avstamp i känslan av tacksamhetsskuld. Therese har på kort tid fått många fina ord, blommor och annat som väckt en känsla av skuld och behov att “ge tillbaka”. Varför blir det så och varför är det så svårt att bara tacka och ta emot beröm eller presenter? Vi delar också vårat bästa tips för att fånga upp alla fina ord du får av andra!


Guldstunder-Juli   Recently updated !

  • Cykelturer genom skogen tillsammans med familjen ❤︎
  • Att höra sonen sjunga på sitt rum
  • Att se ett glittrigt regn falla under ett träd
  • Att klara av en brant backe full med både stock och sten -känslan efteråt

  • Morgonpromenader
  • Hitta blåbär i skogen
  • Att sitta på en sten mitt i skogen med Therese och doppa fötterna i kallt vatten
  • Att hitta ett hus och få drömma om det -har verkligen behövt någonstans att lägga mina tankar

  • Att skrika högt i nedförsbackar
  • Glädjen i dotterns ögon när hon hittar svamp
  • Att kunna säga ifrån att man inte är intresserad av att gå in i en konflikt
  • Att se kärlek, nyfikenhet och intresse i min sons ögon när han fick träffa sin minsta kusin ❤︎

Förlorad trygghet   Recently updated !

Liten.

Rädd.

Och ensam.

Tappar bort sin nallebjörn.

Saknar sin snuttefilt.

Man letar efter sin trygghet över allt.

Hittar den utanför sig själv.

För att sedan tappa bort den igen.

Man håller någons hand.

Kryper upp i någons knä.

Känner närheten av någon annans kropp.

Söker skydd.

Man vill somna till ljudet av trygga röster.

Höra att det alltid finns någon i bakgrunden.

Som fångar upp dig.

Tar emot.

Liten.

Rädd.

Och ensam.


Juli -månadens självporträtt   Recently updated !

Hejdå juli jag kommer inte bli ledsen när du går. Nej, juli har bjudit på en drös med obehagliga känslor. Känslor som på något sätt fastnat i kroppen och som jag nu försöker skaka av mig för att återvända till verkligheten. Juli har bjudit på både glädje och sorg, på hopp och förskräckelse, och nu ska jag bara försöka landa.

Att leva med väldigt tunn hud innebär att andras verklighet blir min egen och jag kan inte få bort den från mitt skinn. Väcker man oron hos mig kommer den att bo där ett tag. Det tar veckor innan den på riktigt klingar av. Jag brukar säga till mina klienter att det är som att leva med öppna spjäll. När dem är stängda är det inte så många yttre faktorer som skadar en, men när de är öppna åker allt rakt in, även det som inte är ens eget. Med åren tycker jag ändå att jag blivit duktigare på att stänga mina spjäll men ibland, så som nu, är det bara omöjligt. Så i augusti får jag jobba med att grunda mig själv igen. Stänga portarna till mitt inre så att jag orkar med dagarna (och mig själv) bättre.

Annars rullar livet på och jag känner att jag verkligen längtar efter att få vara kreativ och starta igång nya projekt igen. Dock vågar jag inte gasa med risk att man kanske behöver slå på bromsen till hösten igen pga covid så jag håller mig i lite till.

Jag jobbar heltid några veckor till sedan kommer jag att plocka ut lite semesterdagar under hela hösten vilket känns fantastiskt. Jag gör ju sista halvåret i min utbildning nu så jag vill fortsätta att försöka hålla fokuset där samtidigt känna att jag hinner vara med familjen och vila upp mig. Det ska bli lite spännande att testa att ha semestern på ett annat sätt. Att se vad det gör med vardagen och med energin. Just nu känner jag att en helg är alldeles för kort och att jag behöver fler lediga dagar för att återhämta mig eller bara kunna göra det jag vill.

Jag hoppas att augusti bjuder på både lugn och positiva överraskningar (och självklart också några soliga dagar) för det har det varit ont om. Några förändringar har skett här hemma och några till är förhoppningsvis på gång. Men berättar mer om det i ett annat inlägg. Min intention för augusti är i alla fall att vara närvarande i nuet och att försöka kunna njuta av dagen framför mig. Även om mina andra planer inte går i lås så räcker ett gott mående för att jag ska vara nöjd ❤︎


Dödsångest

Sjukt (o)normal

Sjukt (o)normalt

Nytt poddavsnitt!

I detta avsnitt är det en av oss som gråter så gott som hela inspelningen (gissa vem?). Vad gör tankarna på döden med oss, varför väljer vi att prata om detta mörka ämne och vem av oss har en inre oro som hela tiden skriker högst? Som vanligt resonerar vi också kring det vi tror är ”lösningen” för att hantera dödsångest.

Berätta gärna vad du tyckte om avsnittet och kom mer än gärna med förslag på fler teman! Vi skulle också bli jätte glada om du ville dela med dig av dina tankar kring tema ❤︎ Podden ”Sjukt (o)normalt” hittar du på ställen där poddar finns eller genom att klicka HÄR (länk till spotify)!


Att skjuta upp livet

Det finns så mycket jag vill göra…sen. Jag planerar, samlar kunskap, för att kunna göra dem i framtiden. Hela huvudet är fullt av drömmar. Som jag faktiskt inte gör något åt just nu. För mig handlar det om att jag inte har hittat “hem”. Jag bor inte på den platsen jag vill vara. Ändå har jag bott här i tolv år.

Jag säger till mig själv att när jag har hittat hem så ska jag börja kompostera och ta vara på jorden. Jag ska skapa en örtagård och göra egna kryddor, göra en gammaldags trädgård och använda blommorna för att skapa teér eller göra blomsterströssel.

Jag ska ha hönor, en gris, fler hundar, och jag ska ta en skogspromenad varje morgon.

När jag hittar hem ska min älskade hund som nu står i en vacker urna intill min säng få begravas i jorden. Och mina fötter ska möta jorden varje dag. Sen…

Jag har alltid längtat hem. Men aldrig hittat det, och nu när man börjar komma upp i ålder undrar jag om jag någonsin kommer att göra det. Skrämmande tanke. Anledningen till att vi inte sålt vårt hus för en plats ute på landet är barnen. Vi vill att de ska ha nära till vänner och skola. Jag vill slippa sitta i bilen (vilket jag avskyr) flera gånger om dagen. Så vi har sagt att om 10 år, då kanske vi flyttar, min man och jag.

Om 10 år är jag femtio och man undrar hur många dagar, veckor, år jag kommer att få i mitt hus, i mitt liv som jag alltid har längtat efter. Jag säger inte att jag inte är nöjd med livet jag har nu. Jag skulle inte vilja ändra någonting (än möjligtvis plats på vårt hus).

Jag kan inte förklara varför men närheten till naturen har alltid varit viktigt för mig. Det blir en slags stillhet i min själ. Jag som har svårt för att sitta still har inga problem med att sitta och studera fåglarna som rör sig mellan träden. Jag minns att jag som ung lekte att jag pratade med både djuren och naturen och på någotvis känns det väl så än. Det är där jag hör hemma.

Jag ska bygga fågelholkar, ha en av varje sort. Jag ska öppna fönstret på morgonen och inte höra mer än vinden sus. Jag ska sitta på stentrappan och studera träden som svajar, inte höra mer än tystnaden, och inte vilja vara någon annanstans. Sen.

Dom där drömmarna känns inte så sköna längre. Dom liksom kliar och sticks. För jag börjar bli otålig. Tio år, suck. Och samtidigt kämpar jag med att vara i nuet, att älska och njuta av hemmet jag faktiskt har. Det känns som att jag motvilligt satt livet på paus. Oavsett hur mycket jag försöker slå av pausknappen så går det inte, den sitter fast. Jag vill inte skjuta upp livet, vill inte spara det bästa till sist. I ärlighetens namn vill jag inte alls vänta. Jag vill börja göra allt det där ovanstående. Nu.


Vilken eterisk olja ska jag börja med?

Är du nyfiken på eteriska oljor men inte vet vart du ska börja? Lung, jag hjälper dig. Du behöver inte köpa ett helt startkit och gå “all in” som jag, även om jag tycker att det är roligast. Jag vet inte ens hur många oljor jag har i min ägo just nu och jag mixtrar och gör olika rollers för olika behov så för huvudvärk, allergi, sömn osv. Samt att jag börjar byta ut skönhetsprodukterna i mitt badrumsskåp. Så himla mycket roligare att få skapa sina produkter själv. På min lista står nu också att byta ut städprodukter till egna bladningar med eteriska oljor. Men nog om det. I detta inlägg var tanken att jag skulle tipsa dig om EN olja.

Här ser ni en liten migränblandning jag gjorde åt en arbetskamrat ❤︎

Så okej, om du vill börja och testa på eteriska oljor men inte vet vart du ska börja och bara vill köpa en olja så skulle jag rekommendera dig att köpa LAVENDEL. Varför?

Jo för att lavendel är en snäll olja som är en av de få som kan användas ren (dvs outspädd direkt på huden), den har också en doft som de flesta känner igen. Lavendel har en mild och lugnande inverkan och är bra mot stress, sömnbesvär och oro. Du kan tex använda din eteriska olja genom att:

  • Droppa lavendel direkt på insektsbett för att lindra klåda
  • Blanda en droppe direkt i din ansiktscreme (Passar alla hudtyper)
  • Smörja direkt på ett eksem
  • Ta två droppar på fingertopparna och smörj tinningarna vid huvudvärk
  • Blanda några droppar lavendel i en sprayflaska tillsammans med vatten och spraya över sängen innan du går och lägger dig
  • Droppa oljan på din dammsugarpåse för en god doft när du dammsuger
  • Blanda några droppar med en basolja (tex jojobaolja) för att massera ömma muskler
  • Droppa en droppe i handflatorna för mot näsan och andas in innan mediation, sömn eller för avslappning

Här ligger rosblad på tork för att sedan blandas med badsalt

Det finns givetvis fler användningsområden det här är bara några. Känner du dig nyfiken och faktiskt skulle vilja prova på ett startkit med en diffuser och flertalet eteriska oljor. Kontakta mig så hjälper jag dig att starta din doftresa ❤︎


Att vara som du…

Att vara som du

Att vara som du

Ibland kan jag känna mig så liten bredvid dig för du är på så många sätt större än jag. Du ger mer än jag, ser mer än jag, är mer än jag. Jag tänker många gånger att jag vill vara som du, göra som du. Men sen backar jag och går tillbaka till mig själv igen. Du inspirerar mig till att bli en bättre människa och om jag bara får nämna en sak du lärt mig så är det att jag måste ge för att få. För det är vad du gör, ger, ger och ger.

Du ger inte bara bort din tid, du ger bort ditt skratt, dina tankar, ditt innersta. Du ger många gånger bort dig själv. Bjuder den som går förbi. Det är det fina med dig. Jag känner mig mer försiktig, återhållsam. Skänker inte bort mig själv till vem som helst. Känner mig mer som en rädd hund med svansen mellan benen redo att bli bortschasad. Du är så otroligt älskad, uppskattad och omtyckt. Jag kan verkligen avundas all kärlek då får även om jag inte hade vågat komma nära den ens om man lade den i mitt knä. Nej jag stänger min dörr, det känns tryggast så, även om jag avundas din, som alltid står öppen ❤︎


När drömmar gör ont

Jag har så länge jag kan minnas drömt om ett eget hus i skogen. Alltså redan när jag var riktigt riktigt liten. Jag vet att när jag läste böcker tittade jag alltid på husen på bilderna. De var ofta snea och slitna, röda med vita knutar, och jag var kär. Det har aldrig varit snack om saken. När jag blir stor ska jag ha ett hus på landet med massa djur. Jag har sagt den meningen så länge jag kan minnas. Alla som någonsin har träffat mig vet de.

Men nu är jag här. Vuxen och stor. Men jag har inte mitt hus på landet. Jag har inte min dröm, mer än kvar i mina tankar. Och ibland tänker jag skit i barnen nu köper vi ett hus på landet, man lever bara en gång och jag har längtat efter det här i hela mitt liv, och i nästa andetag tänker jag, nej åtta år till, när barnen är stora, flyttat hemifrån eller i alla fall kan förflytta sig själva. Då får jag gå mot den där drömmen.

Rätt eller fel. Jag vet inte. Men det gör ont. Det gör fysiskt ont att vänta. För mina tankar är alltid där, i framtiden. På mitt hus, min trädgård, mitt lugn, mitt liv.

 

Och ibland bromsar jag in säger till mig själv att vakna upp. Jag lever nu. Jag måste njuta där jag är. Men jag trivs inte där jag står. Det är som att min blomma inte får syre, får ljus. Jag överlever, men kommer inte att blomma. Samtidigt känns det barnsligt. Vad är problemet? Jag har tak överhuvudet, vårt hus är snällt mot mig. Vad mer kan jag begära?!?

Men jag kan inte bygga för min framtid på en plats där jag inte vill vara. Allt blir bara tillfälligt. Jag blir bara tillfällig. Jag har alltid drömt om att få slå rot. Få känna mig trygg. Få stanna kvar, eller kanske mer att vilja stanna kvar ❤︎


Drömmar & mål

Nytt poddavsnitt!

Vem av oss är det som bara strävar efter långsiktiga mål och vem drömmer om att resa, köra motorcykel och hoppa fallskärm? Och hur viktigt är det egentligen att ha drömmar och mål i livet? Temat är ett av våra favoritämnen att diskutera och det var nog i drömmarnas värld vi verkligen fann varandra! Vi tipsar dessutom våra lyssnare om den bästa mentala coachen vi vet.