Om det är något 2020 har lärt mig så är det att leva. Att inte vänta. Att ta chanser. Inte spara något till morgondagen. Jag äter den där kakan, köper den där saken jag vill ha. För att få känna den lilla glädjen nu, istället för att vänta på glädjen imorgon.
Jag är nog modigare nu, tar mer risker. På både gott och ont.
Jag skulle inte vilja säga att lärdomen är skön, även om den har fått mig att rycka på axlarna lite mer. Inte mycket i livet känns som ett problem…så länge man får vara frisk.
Även om 2020 kom med en stor skopa skit för det flesta människor får jag tacka för att jag och min familj har fått vara friska, och för att vi fått vårt hus på landet. Jag tackar för att kriser limmat ihop oss och gjort oss starkare, och inte tvärtom, fått oss att falla isär. Jag tackar för att jag har hittat hem i terapin, att jag verkligen har hittat mitt kall och vet vad jag vill göra, och att jag detta året haft förstånd nog att både vila och backa när kroppen och sinnet sagt till. Jag är tacksam för att jag hittat mina begränsningar, och för att jag följt dem på ett ungefär.
Jag vill också tacka för att jag fortfarande är nyfiken, att jag bär på en längtan och lust att träffa och hjälpa människor.
Om jag bara får önska mig en enda sak förutom allt det där man tar för givet så är det att jag får uppleva minskad oro 2021. Den har verkligen stundtals känts övermäktig. Annars är allt utöver det jag redan har en bonus. Mer än så vill jag aldrig begära. Det är vad 2020 lärt mig. Nu hoppas vi på ett bättre 2021, önskar dig ett gott nytt år!
Pingback: Tack 2021 - Nestor förlag & föreläsning