Alltid på väg
Att leva med ADHD är att bära känslan av att alltid vara på väg någonstans. För mig är det en känsla av att alltid vara jagad, flåsad i nacken, men när man vänder sig om är det ingen där. Att stanna upp gör ont, känns omöjligt. Mörkret kommer ikapp dig, brottar ner dig och håller dig fången. Du vet inte vad du flyr i från, bara att du måste springa.
Du ser ditt liv passera i revy i ögonvrån men du kan inte bromsa hur mycket du än vill och önskar. Du fantiserar om att få stanna upp, stå still, att bara vara. Men då går omgivningen i slowmotion, du blir trött, tappar fart, ramlar omkull. Allt runt omkring går för långsamt, när de har nått fram till dig är du redan borta, då är du på nästa hållplats. Någon annanstans.
Att leva med ADHD är att alltid vara på väg, i högt tempo, men aldrig veta vart…
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna kommentar