Månadsarkiv: juni 2022

Han är tydlig, visar alltid vad han vill. Det råder ingen tvivel på om det är mat, lek eller promenad han önskar. Man behöver aldrig tveka på vad han tycker och tänker. Han visar på sekunden om han är nöjd eller missnöjd, om han är nyfiken eller rädd. Det finns bara ett av och ett på för honom, ingenting där emellan. Det är visserligen något som ofta kan reta mig till vansinne, men samtidigt slår det mig att jag har så mycket att lära av honom. Eller kanske har VI mycket att lära av honom (eller av hundar överlag).

Jag tänker på hur vi människor knappt vet vad vi känner, ändå kan vi ibland förvänta oss att omgivningen ska veta det. Än mindre vet vi vad vi vill och även om vi skulle veta det, ja då är det inte ovanligt att vi inte uttrycker det eller kanske till och med gör motsatsen till vad vi önskar.

Djur är så tydliga i sin kommunikation. Kanske är det därför som det är så lätt att tycka om dem. Vi människor försöker hålla undan både tankar och känslor, vi gör oss till. Ställer upp fast att vi inte vill. Säger ja när vi vill säga nej, eller nej när vi vill säga ja. Det skulle aldrig falla min hund in.

Jag tror de flesta av oss vet vad vi ville om vi bara slutade tveka. Om vi inte lade in så mycket tankar och värderingar i allt. Jag slår vad om att min hund aldrig någonsin har tänkt; undra om hon bli irriterad om jag föreslår att vi leker med bollen nu. Tänk om hon efter det inte kommer att tycka om mig längre, sälja mig? Avliva mig?!? (Jag skulle visserligen önska att han tänkte så, det hade gjort min tillvaro såååå mycket lättare).

Nej, men ärligt, den tanken har garanterat inte slagit honom.  

Tänk om vi människor vore som hundar, öppet glada, ledsna, arga, rädda, nyfikna. Att vi hade haft lika nära till våra känslor. Och om vi på sekunden sade vad vi ville och vad vi tyckte utan en rädsla för vad andra skulle tycka och tänka om oss. Hur skulle världen då se ut?

Trots våra olikheter är han min förebild. Han inspirerar mig till uttrycka mig tydligare och bättre, att prata från mitt eget hjärta innan jag börja lyssna in någon annans.

Jag ska bli mer som honom. Kommunicera med insidan ut, istället för utsidan in ❤︎

Vi psykologer är nog dem som haft mest psykiska problem, säger hon med ett skratt. Hon stod på en scen och pratade framför hundratals människor. Hon var en ”expert” men visade precis på att hon också var mänsklig. Att hon inte var bättre än någon annan, och jag älskade det.

Ofta tänker jag på henne de gånger jag tvivlar på mig själv.

Hon påminner mig om vem jag vill vara.

Det ska erkännas att jag till en börjar inte kände mig trygg i rollen som terapeut. Det kändes som att jag tagit på mig helt fel kavaj när jag jämförde mig med andra i min yrkesroll. Det kändes som att de red på höga hästar. Visade upp fina titlar och ett ”fläckfritt förflutet.”

Jag började liksom bakvänt, från fel håll. Visade upp hela mig, mitt liv, genom mina föreläsningar… sen blev jag terapeut, och det kunde jag liksom inte radera eller ta tillbaka.

Ibland kunde det kännas som en oskriven regel att man liksom skulle sitta på en sådan där hög häst för att ens få bära titeln, att jag liksom inte fick vara med i matchen. Att jag kom in med en ponny på plan medans de andra red ardennerhästar.

Men sedan slog det mig. Syftet med mitt företag har alltid varit att hjälpa andra, redan innan jag var terapeut, och det kan jag inte göra från en hästrygg, oavsett hur stor eller liten den är. Nej jag behöver arbeta med fötterna på jorden. Låta dem skitas ner, bredvid dina.

Jag hoppar av hästen, går inte ens in på spelplan, utan möter dig, istället ❤︎

Maj innehöll en resa jag längtat efter. Det gav mig lite klarhet, och blev en bekräftelse på att det är jag som sätter press på mig själv och inte företaget jag konsultar för (något jag visste redan innan). Jag känner hela tiden att jag ligger efter och att jag inte gör tillräckligt. Men jag börjar acceptera att det är så livet som företagare känns. Timmarna på dygnet tar hela tiden slut alldeles för fort.

Och så myser jag med dessa tre som ständigt är i min närhet. Jag vågar knappt skriva orden men det känns som att dex börjar lugna sig, att vi hittar ett bra tempo och goda rutiner tillsammans. Nu längtar jag bara tills att han är så pass lugn att han alltid kan vara med mig på min mottagning. Det har alltid varit en stor dröm för mig och jag längtar efter att kunna kryssa i även den boxen.

Tillbringade en arbetsdag tillsammans med bästa Therese. Hur mysigt som helst. Hoppas på fler i framtiden ❤️

Så besökte jag vackra Halmstad. Ville egentligen bara stanna tiden och utforska stället men jag var där på jobb så mest tid blev det framför datorn.

Mina kvällsjobb är över för denna termin och jag märker en sådan skillnad i mitt mående. Har börjat sätta gränser och säga nej till kvälls- och helg jobb nu (inte en dag för sent) och det känns som en otroligt lättnad att komma in i rutiner igen.

Och så testade jag på bildterapi i terapirummet vilket blev en väldigt givande session. Även här arbetar jag med att gå utanför mallen och hitta rätt sätt att jobba för mina olika klienter.

Maj har varit en fin månad med ett lugnare tempo. Lite grundning och landning som var välbehövligt. Nu håller jag tummarna för att juni blir detsamma ❤️