Halva dagen har tillbringats på ett tåg mot Stockholm. Jag kunde varken jobba eller plugga så mycket som jag önskade på grund av åksjuka. När man kom fram till hotellet för att slappna av och njuta av sin ”egen tid” kom tröttheten som ett brev på posten och dom där böckerna som skulle läsas ut blev liggandes kvar i väskan. (Fem böcker om forskningsmetodik om någon undrar, så nej de är inte så jättelockande att läsa oavsett vakenhetsnivå). Jag har mest suttit och stirrat ut genom ett gråmulet fönster och motat bort jobbiga tankar.
Jag har inte haft särskilt mycket ångest av att åka tåg förut, men nu vägrade katastroftankarna att lämna mig, de ockuperade sig i sätet bredvid, följde med mig till hotellet och sitter nu på min sängkant. Om jag blundar tillräckligt hårt kanske de är borta till i morgon.