Ur sammetskaninen (1992)
”Levande har ingenting att göra med hur man är tillverkad” sa läderhästen. ”Det är något som händer inom dig. Om ett barn älskar dig, och fortsätter att älska dig, och inte bara leker med dig , men VERKLIGEN håller av dig, då blir du levande.
”gör det ont?” Frågade kaninen.
”ibland”,sa hästen, för den talade alltid sanning.
”händer det på en gång som att bli uppdragen eller bit för bit?”
”det händer inte på en gång. Det är någonting man uppnår. Det kan ta lång tid. Det är därför det inte händer särskilt ofta med sådana saker som lätt går sönder, eller har vassa kanter eller sådana man måste vara försiktig med. Vanligtvis är det så, att när du blir levande, har du tappat en del hår av allt kramandet, och dina ögon har trillat ur, och du kanske har blivit lite lös i fogarna och ganska utsliten. Allt det där har ingen betydelse när du en gång har blivit levande. Då kan nämligen ingen komma och påstå att du är ful, med undantag av sådana som inte fattar någonting.”