Ibland tänker jag att jag bara borde sluta mata min hungriga hjärna. Banta den på information och låta den leva på svält. Min hjärna söker hela tiden nya utmaningar, ny information och den trivs med att hela tiden växa, men ibland tänker jag att det vore bättre för den att låta bli. Att låta den vissna, krympa ihop och sluta ta så stor plats.
En gång gick jag på en inspirationsföreläsning (som om jag skulle behöva det med mina redan alldeles för många idéer). Jag tyckte så klart att det var jätte bra, blev jätte inspirerad, blev så över motiverad att det kändes som att min hjärna inte längre fick plats inuti mitt huvud. Det var som en pingismatch med med ideér som for runt inuti.
Att sluta mata den när den redan är överfull borde vara så lätt….men ändå är det så svårt.