Att (inte) falla för frestelsen


Att (inte) falla för frestelsen

Att (inte) falla för frestelsen -vill du verkligen ha den här?

Ibland är det så lätt att bli förblindad av något som är vackert. Att tycka att gräset på andra sidan är grönare än ditt, eller att bara titta på de små sakerna som blänker och missa det stora hela. Att ryckas med…

…och ångra sig.

Jag fick ett jobberbjudande för några veckor sedan, och jag skulle ljuga om jag sade att jag inte tänkte tanken, att jag inte förstorade upp fördelarna som låg i linje med något som jag alltid drömt om. Och blundade för de som var mindre bra. Men oavsett vad jag målade upp för bilder i mitt inre så sade den där magkänslan nej.

Jag försökte lyssna på andra, fråga om råd, istället för att lyssna på mig själv. Men när personen som vill sälja in tjänsten till mig frågar om mitt jobb kommer jag på mig själv med att le. Jag är stolt över mitt jobb, stolt över mig själv när jag gör mitt jobb. Och jag hör mig själv säga att det är så jag vill jobba, med människa, och inte bredvid. Jag kommer samma stund på att svaret låg i min egen mun. Du kommer inte att söka tjänsten, säger hon. Nej, säger jag utan att ha bestämt mig, själv förvånad över mitt snabba svar. Men jag går därifrån med ryggen rak. Känslan i magen är nu lugnare än på flera veckor och när dörren slår igen bakom mig vet jag att det är rätt.

Det enda som skulle gjort mig stolt i mitt nya jobb skulle eventuellt vara min yrkestitel. Som en fjäder i hatten. En hatt jag inte vill bära, just nu.. Kanske i framtiden… men inte… just nu.

När marken gungar runt en är det ännu lättare att gripa tag i något (man kanske inte ens vill ha) i en önskan om stabilitet, och om att få sitta fast. Och jag är så himla glad att jag inte rycktes med. Att inte bli smickrad, och förblindad av det. Att jag inte trodde på att lösningen låg någon annanstans.

Jag är en person som brukar ta chanser, kasta mig ut. Ger du mig något nytt sväljer jag det helt, utan att tveka, utan att stanna upp och undersöka saken. Jag hoppar bara på.

Men inte nu, inte idag.

Jag skickar vidare bakelsen, för den som slukar den

är inte jag.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.