Alltså Norrköping, i love you. Så vackert så jag tappar andan. Kreativiteten flödar i hela stan och jag kan inte gå många meter innan jag åter igen måste stanna och beundra något.
Jag vet egentligen ingenting om staden (mer än att kriminalvårdens huvudkontor ligger där) vilket är anledningen till min resa.
Tillbringade 6 veckor här (på grund av utbildning) för några år sedan, och nu blir det tre. Så jag vågar ge mig ut på längre och längre utflykter för varje gång, inte lika rädd för att gå vilse.
Inte nog med att Norrköping har vackra byggnader och vacker natur. Stan kryllar också av restauranger och fikaställen.
Jag önskar att jag hade fickan full med pengar och en större matsäck så hade jag garanterat besökt vartenda en.
Jag ser mina tre veckor som lite av en retreat. Fin miljö, härlig mat och hela kvällarna för mig själv.
Trots fantastiska ”klasskamrater” är jag en ensamvarg. När dagen är klar går jag en promenad för att sedan stänga in mig själv. Man får passa på att ta tillvara på tystnaden när man blir bjuden på den.
Så fantastisk och kreativ miljö. Blir glad ända in i själen!
Ensamheten är verkligen som medicin. Jag hittar alltid nya insikter i tystnaden. Den senaste tiden har jag känt ett stort behov av att lyssna på mig själv och i ensamheten får jag verkligen lov att göra det. 
Min första tanke var wow vad mycket jobb jag kommer hinna med när jag slipper att tänka på andra, men sen kommer jag på mig själv med att vilja testa motsatsen, att bara vara, för att jag kan.
