Blogg


Jämförelsesjukan 2 kommentarer

Ibland vill man bara dra täcket över huvudet.

Ibland vill man bara dra täcket över huvudet.

Har den någonsin drabbat dig? Ja men då vet du precis vad jag pratar om. Jämförelsesjukan. Likt feber varierar den i grad. Får dig att känna dig matt och svag, och sååå mycket mindre än vad du är. Likt ett virus kan den komma hastigt, slå till på en sekund. Eller så kan den ligga i dig länge för att växa och gro.

Den senaste veckan har jag varit drabbad och jag vill inget hellre än lyfta den ut ur mitt bröst. Jag kan skratta åt den, för att den är patetisk. Men likväl finns den där, känslan, av att jag inte är bra nog. Jag försöker säga alla de där snälla orden till mig själv, att jag duger som jag är, att jag inte kan jämföra mig med andra, för ingen lever mitt liv, ingen är som jag. Men de elaka rösterna skriker alltid högre.

Sanningen är att det alltid går bättre för någon annan där ute, det går ju inte att jämföra sig med den stora massan, ändå är det precis det man många gånger gör.

Jag börjar ifrågasätta mig själv, tänka att det inte spelar någon roll, att jag lika gärna kan skita i allt. Det gör ju ändå ingen skillnad. I samma sekund blir jag arg på mig själv, för det är ju som att alla era mail, kommentarer och hejarop helt plötsligt inte betyder någonting. Men det gör det, oj vad det känns skönt i mitt hjärta.

Vet du hur grym du är, sa en person till mig i veckan. Jag försökte insupa den känslan. Men den passade inte i min kropp. Så jag svarade nej.

Jag känner mig så liten och bräcklig. Är inte en människa som platsar i strålkastarljuset även om jag ställer mig där gång på gång.

Jag blir så trött på den här känslan. För svaghet, nej den har aldrig platsat i min kropp. Egentligen spelar det ingen roll hur stora eller bra andra är, för det enda jag ska se till, är mig själv. Så nu är det dags att jag skakar av mig den känslan och kommer igen. Jag varken kan eller vill vara överallt, och ibland måste jag nog påminna mig om det. Och i ärlighetens namn så vill jag inte ta på mig någon annans skor. Nej, för jag trivs så bra med mina egna.

Jag gör det jag gör för att jag älskar det…oavsett vad andra tycker och tänker. Det spelar ingen roll vad den stora massan säger, så länge det känns bra i mig själv. Så jo, jag är nog grym, fan vad jag är bra!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Veckan som gått

img_5623

Men vad hände? Från höst till vinter på en dag! Här hemma har det verkligen blåst storm i natt och jag har inte fått många timmars sömn. Jag som vaknar av minsta ljud har haft en hel del att lyssna till när saker har flugit runt huset. Hoppas att kunna ta igen lite sömn under dagen idag. Idag blir det en innedag med städ och bakning på schemat. Ingen familjemedlem är sugen på att gå ut. Diesel vill knappt sätta tassarna utanför ytterdörren, så här gäller det att tvinga hundarna ut i trädgården om vi inte ska lära dem att gå på kattlåda [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”] Ingen av dem gillar regn, slask eller snö.img_5553 img_5557 img_5560 img_5562

Veckan har tillbringats en stordel framför kaminen. Det är både varmt och mysigt. Jag är verkligen inget fan av mörker, men om jag måste hitta något positivt med de mörka höst- och vintermånaderna så är det ju värmande kaminer och levande ljus!img_5567

En heldel kramar blir det!
img_5608

img_5610

img_5611

Inte ens katten vill ut. Han som vi knappt ser under sommarhalvåret! Han ställer sig som vanligt vid ytterdörren men när jag öppnar den känner han kylan vänder och går in igen.img_5604

Barnen har haft höstlovsvecka, vilket alltid är skönt. Tror att jag uppskattar det mer än dem då jag är tacksam över att slippa att sitta med deras läxor kvällarna i ända. I Fredags hade ungarna lite halloweenkalas här hemma, så här läskiga blev de då. img_5577

img_5575img_5576Själv har jag börjat jobba heltid igen. Orken går som väntat upp och ner men jag är tacksam så länge den inte bara går neråt. Jag har till och med jobbat med uppsatsen några kvällar denna veckan, andra kvällar har jag låtit bli. Vet inte vilket av det som det ligger mest styrka bakom.

På Tisdag ska jag åka till Göteborg efter jobbet. Just nu känns det lika många delar jobbigt som det känns kul. Men ibland känner jag att jag behöver tvinga mig i väg på saker, jag blir lätt sittandes hemma annars. Det är influencers of Sweden som har en meetup så det ska bli väldigt trevligt att träffa andra bloggare.

Hoppas ni haft en lika fin vecka som jag!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Den bästa morgonen 1 kommentar

idag-ska-jag-gora-ingenting

Den bästa morgonen är den då man vaknar innan mörkret har gett sig av. Då man får dela en kopp te med tystnaden.

Den bästa morgonen är den då du får en stund för dig själv. Det spelar ingen roll om det är regnet som piskar på rutan, eller om det är fåglarna som kvittrar utanför. Storheten ligger i att få lyssna på alla dessa ljud, utan att det finns något annat som stör.


Den bästa morgonen har man sina två trognaste vänner bredvid sig. Man känner värmen i från deras kroppar och ljudet av deras susande andetag tätt intill. Man får vara ensam med sina tankar. Man kan följa dem från början, till sitt slut…utan att bli avbruten.

Den bästa morgonen är att få vara alldeles för sig själv, utan att en enda minut känna ensam [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

om-du-ar-ensam-nar-du-ar-sjalv

 

 

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Första hjälpen

Första hjälpenJust nu har jag många människor runt mig som mår dåligt. Personer jag bryr mig jätte mycket om. Jag vill inget hellre än att stanna upp och hjälpa fast att orken inte räcker till. Det är långa telefonsamtal med någon som gråter, andra gånger är det att hålla någon i handen under en panikattack. Jag agerar barnvakt, skickar omtänksamma sms och tillbringar kvällar med barndomsvänner som gått sönder.

Jag tror inte att jag är ensam om att uppleva sådana här situationer, det är därför jag väljer att skriva om det. För vi har väl alla hört det där om att man ska ”ta hand om sig själv först”. Ofta hör man en jämförelse med en flygplanssituation, du ska alltid sätta syrgasmasken på dig själv, för att sedan kunna hjälpa andra. Enkelt eller hur? Det är så himla lätt att säga, svårare att göra. För verkligheten är sällan uppställd på det där viset, i verkligheten kan man inte låta folk vänta….åtminstone inte om du vill ha de personerna kvar.

Man säger inte till en vän att man inte kan hjälpa hen med sitt dåliga mående för att man har ett eget man måste ta hand om, man ber inte någon vänta några veckor tills man har samlat i hop sig själv. Man säger sällan nej till någon som gråter och snörvlar i luren och du är sällan förberedd eller utvilad när verkligheten händer.

För ofta handlar det om akuta uttryckningar. Du hinner sällan stanna upp och reflektera över ditt eget mående förrän efteråt….. när du känner att du är helt slut. Du hinner inte planera innan vad du ska svara, eller vad du ska göra för på bästa sätt ska ställa upp. Nej, i verkligheten springer man runt med syrgasmasker och sätter dem över alla andras ansikten. Sen ligger man där och kippar efter andan själv.

Jag tror att många kan känna igen sig i situationen, och det finns förmodligen ingen enkel lösning på det. Man får gå runt med sin första hjälpen låda och hoppas att plåstren räcker till den dagen då man själv behöver ett [wp-svg-icons icon=”aid” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Tjuv & polis 2 kommentarer

Dessa två förekommer ju en hel del här på bloggen men har aldrig fått en närmare presentation vilket jag tycker att de förtjänar. Därför tänkte jag låta dig lära känna dem.

Är han inte det sötaste du sett? Själv kan jag aldrig stirra mig mätt på honom. Till hans stora förtret kan jag knappt ha honom nära mig utan att pussa eller klappa honom. Han är som en levande nallebjörn. Mjuk, rund och go. Du vill bara hålla honom i dina armar…för alltid!Turbo heter han och han gör skäl för sitt namn. Han är ett riktigt energiknippe som alltid är öppen för lek. Han är en fransk bulldog på två år. Jag brukar säga att han är 10 kg ren kärlek! Han har läppar mjukare än sammet, och ett ansikte man inte kan annat än att älska. Vi har dagliga pusskalas och jag får nog erkänna att jag är beroende av hans platta näsa och mjuka läppar. Hans närhet tröttnar jag aldrig på!

Allt som oftast finner man honom med en leksak brevid sig. Och ligger det ingen där så går han genast och hämtar en. Trots att det är han som är yngst här hemma så är det han som bestämmer av hundarna. Han är husets polis och vet om alla rätt och fel utan att man talar om dem för honom (vilket han gärna aggressivt påminner sin storebror om).

Man får inte tjuva från bordet , diesel får inte slicka på sina tassar, ta av sitt bandage eller leka för hårt med katten. Han har en förkärlek för små barn och tillåter inte sin klumpiga storebror att komma dem nära.

Vill du leka?

Han är ett energiknippe som aldrig säger nej till en promenad och alltid bär en leksak i munnen. Han älskar att spela fotboll, titta på tv och hålla vakt i fönster eller på verandan.

Han tror att han är större och starkare än vad han är och säger aldrig nej till en fight trots att det alltid är han som blir skadad. Han är familjens beskyddare och den som bär ansvar för att husdjur sköter sig här hemma. Jag tycker varenda människa borde ha en fransk bulldog i sin hem. Om inte för sällskapet så får deras härliga energi och glädje. Annat är det med killen här nedan. Han bär endast energi i små korta stunder. Sedan ser han ut så här.Du hittar honom liggandes lite varstans i alla möjliga olika ställningar. Han är inte den som bryr sig om, om någon är i vägen, utan vill han ligga i sängen/soffan eller på annan upptagen plats så ser han till att knö sig in.Han älskar värme och befinner sig gärna i solen,  framför brasan eller i dina armar. Han plågar sig alltid och ligger kvar tills han tappar andan. En riktig njutare!Han avskyr promenader. Speciellt om det är regn. Då hittar han gärna skydd och stannar där. Han är en kille som vill välja själv när han ska gå ut och vart han ska. Är det lagom varmt och sol tar han gärna en tur men annars stannar han helst inne liggandes på soffan.Diesel är en miniatyr bullterrier= 15 kg godhet. Snällare hund får man leta efter. Han tillåter vad som helst och ser allting från den positiva sidan. Vill någon bråka med honom bjuder han istället upp till lek eller väljer att gå undan.Vilken yoghurt? Jag har inte tagit någon yoghurt!

Till Turbos stora förtret håller den här killen inte husets regler. Står det mat inom räckhåll är det väl bara att ta? Perfekt är små barnhänder i lagom höjd, han klipper till helt orädd för att ett finger ska åka med. Han klättrar gärna upp på bord för att kika i chipsskålen eller äta direkt ur yoghurtburken om någon lämnar den obevakad. Turbo blir vansinnig och försöker lära honom ett och annat, men än har det inte funkat. Han är nyfiken och går igenom alla väskor som lämnas på golvet. Det har ju faktiskt hänt att han funnit ätbara saker där i.

Han är matglad, stoppar allt i munnen och sväljer fort så ingen hinner stoppa handlingen.

Den här hunden är inte rädd för något utan tror att han bär på nio liv. Han är enda hunden jag har haft i min ägo som hoppar ner för trappor!!! (inte bara en gång utan flera). Så vi har fått sätta upp grindar för att skydda honom från att göra sig illa. Hur galet är inte det? Men han är inte hunden som tvekar, skulle han stå i ett fönster flera våningar upp och jag skulle be honom hoppa skulle han göra det utan problem. Han ser inga hinder och är inte det minsta rädd om sitt liv. Diesel är en kille som inte viker undan, står du i hans väg r flyger han rätt in i dig om han väl har fått upp farten.Den här killen är verkligen allt eller inget, på eller av. Det finns inget mellanting. Antingen ligger han så här, eller så flyger han runt som en osalig ande i huset. (Tack och lov är det vanligare att han ligger än att han flyger runt).  Han är klumpig, handlar innan han tänker och det går ofta fel när han är i närheten. Det händer ofta att han välter/river ner saker, eller springer in i möbler och väggar.Han har liksom ingen broms utan kör till det tar stopp.

Han är hårdhänt och slår lätt till en med svans, sin näsa eller sina öron. Och jo, det gör förmodligen ondare än vad du tror och är många gånger riktigt irriterande. Hans pussar förvandlas ofta till små bett och han har ofta svårt att hantera sig själv när han känner glädje i sin kropp.

Dessa killar är varandras motsatser. Tjuv och polis. Det har hänt att de har rykt ihop när Diesel bryter regler och Turbo försöker stoppa. Tyvärr har polisen ingen chans i dessa lägen utan får ofta storstryk. Men han är inte den som ger sig. Han slickar sina sår, sätter upp sina regler och fortsätter att jobba med att visa vart gränserna går.Dessa fantastiska killar. Skulle inte vilja vara utan någon av dem, och fast att de är helt olika älskar man dem på samma sätt. Jag hoppas att vi har många år kvar fram över. Och att de fortsätter vara precis som de är. Den charmiga tjuven som inte inser sina fel och brister, och den tuffa polisen som även om han ligger i underläge alltid vill visa att han har rätt [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Tisdags tankar

Promenerade med hundarna i helgen, njöt av Oktobers sista solstrålar. Barnen hade fått clipon-linser till mobilkameran som jag lekte med. Gick väl så där.Idag känner jag mig trött och hängig. Huvudet snurrar utan att jag direkt kan sätta ord på vad det är jag tänker på. Huvudet känns tomt, men ändå fullt. Skulle vilja vända det ut och in för att blåsa det rent, tömma ut allt som stör. Skön känsla tänker jag (med rent huvud alltså?).Fast att jag älskar vardagen längtar jag till helgen. Vet inte varför,,,kanske för att vila tanken. Eller för att vila mig.Förmodligen är det en tanke, eller en liten händelse som ligger där inne och stör. Något som är så litet kan ta så stor plats och det är oftast inte förrän jag kommer på tanken som jag kan plocka ut den.  Då tittar jag på den och säger det där var väl ingenting, sedan slänger jag den över axeln. Men så länge den är kvar där inne kan den växa och växa, utan att bli varken sedd eller hörd. Men ändå kännas..Men hur kan du må dåligt utan att veta varför, frågar min man. Det är ju omöjligt!  Nähä, inte för mig, där är det bland det normalaste som kan hända. Det räcker med ett ord, en arg/ledsen eller besviken blick. En död fågel vid trottoarkanten, en tråkig nyhet eller en gråmulen tisdag. 

Tisdagens tankar är tomma med tunga. Dom bär allt men samtidigt ingenting ?


Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden! 4 kommentarer

Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden?

Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden?

Det känns nästan overkligt nu. Tiden jag gått igenom. Känns som en dålig dröm. Det enda som finns kvar är en bitter eftersmak och en sorg. En sorg över att mitt dotters första år är borta. Och att jag aldrig kommer att få det tillbaka.

Jag minns inte mycket mer än min ångest och mina tårar. Och jag blir både ledsen och arg över att inte kunna ge henne en historia om hennes barndom som hon vill höra. Idag skojar vi om det, skrattar åt det, hur jobbig hon var, skrikig, klängig, svår. Hur hon aldrig kunde sova och att mamma ALDRIG fick vila. Hon skrattar, jag med, fast att det samtidigt ömmar i mitt hjärta.
Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden?

Jag tror aldrig att jag varit så olycklig i hela mitt liv som första året med min dotter. Det är nästan så att man skäms för att säga det men det är sanningen. Min ångest blev större än kärleken och depressionen var ett faktum. Det var först flera år senare som jag insåg att det inte var mig det var fel på, och att jag inte var ensam med att känna så här. Ingen runt mig kunde bekräfta mina känslor på den tiden, säga att de var sanna eller förstå hur jag mådde. I stället fick jag höra hur mysigt det var, hur mycket jag skulle uppskatta den här tiden…. för att den aldrig skulle komma tillbaka.

Och helt ärligt är det det sista jag vill. Ha bebisåren tillbaka! Som tur är finns det ju ett slut, även om det inte känns så just då.Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden?Jag var så otroligt trött på alla glättiga mammor som gick runt och var så jävla lyckliga hela tiden. Jag funderade på om de vaknade upp med ett leende varje natt. Om de verkligen uppskattade att sova i halvtimmes intervaller och om barnets skrik förvandlades till musik i deras öron. Jag kunde för allt i min värld inte förstå hur de ens kunde ta ordet mysigt i sin mun. Framförallt inte i samma mening som barn.

Idag vet jag att den här perioden har gjort mig stark, att den har gett mig en helt annan erfarenhet än många andra mammor. Men ändå önskar jag att den inte fanns. I Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden delar jag och 16 andra mammor med oss om allt från förlossning till samliv. Boken skildrar småbarnslivet från den mörka sidan där oro, ångest och förbjudna tankar ligger i fokus.

Denna månaden finner du den i min webbshop för endast 59:- Passa på och köp, en uppskattad julklapp för såväl trötta som blivande föräldrar. Boken finner du här.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Att skapa problem som inte finns

Att skapa problem som inte finnsMin dotter är inne i en väldigt bra period nu. Hon kommer hem och kvittrar var och varannan dag efter skolan. Berättar om saker som hänt, alla hennes rätt på proven osv. Jag vet att jag borde njuta nu, hänga med, leva på hennes lycka. Men istället blir det tvärtom. Jag analyserar hennes historier, försöker hitta hålen i dem. Ser det negativa, som i framtiden, kanske kommer att göra henne ledsen. Jag ler med henne men blir bekymrad, förväntar mig en katastrof, att hon ska komma hem med sorg i ögonen, eller misstänker att det är ett spel för galleriet.

Dottern har en massa kompisar i skolan, men bara pojkar. Och jag kan känna igen mig i, och förstår anledningen till det, ändå gör det mig bekymrad. Pojkar är oftast lättare. Har enklare lekar, säger vad de tycker rakt ut. Det är inte samma intriger och skitsnack. Inga viskningar bakom ryggen eller låtsasleenden. Allt det där flickor många gånger är experter på. Hon har själv valt att ta avstånd, jag förstår och beundrar henne för det.

Under en period när hon försökte umgås med dem, försökte passa in, så gjorde det henne olycklig. Jag såg det, kände det i min maggrop. Egentligen borde jag vara glad, nöjd över att hon hittat sin väg tidigare, att hon står på sig. Jag har själv haft fler pojkar än flickor som bästa vänner under min uppväxt. Jag trivdes bättre i deras sällskap, samtidigt som jag alltid saknat en tjejbästis. Jag fantiserar om två flickor. Dom flätar varandras hår, tar sällskap till skolan, snackar om killar och blir varandras trygghet under många år framöver. Jag önskar henne så den bilden. Vill ge henne den i present. Men sen inser jag att jag skapar problem som inte finns. För det är inte hennes önskan, hennes dröm, utan snarare min.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Vad nu? 3 kommentarer

Nämen, vad nu? Ingen gästbloggare? Nope, nu är gästbloggsbidragen slut. Så fort jag får in nya gästbloggare kommer de givetvis fortsättningsvis också publiceras på Söndagar, men kanske inte varje Söndag hädanefter. (Så är du intresserad av att gästblogga är det bara att maila mig på jessica@nestorforlag.se)

Detsamma gäller månadens artikelserie. Den kommer att publiceras de månader jag hinner få ihop det, och inte varje månad. Så i November är till exempel en månad som vi kommer att stå utan. Sorry! Men inte ska vi deppa ihop för det!

Skriv din bok
En positiv nyhet är i allafall att e-kursen ”skriv din bok” nu är publicerad och köpbar. Den hittar du här. Det har varit ett himla knåpande och få det att fungera, men datahacker som jag är löste jag det med [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”] Det är den första e-kursen av förhoppningsvis många.

Nästa projekt är *trumvirvlar* uppsatsen….igen. Nu har jag tagit mig i kragen, ryckt upp mig, och återigen bestämt mig för att slutföra det. Jag har räknat ut om jag går igenom 10 sidor i veckan så skall jag vara klar om 8 veckor. Det låter väl inte omöjligt? Det som ska göras är att kolla igenom det språkliga, samt att få till en högre grad av bearbetning och struktur enligt min handledare så det borde jag väl klara av?!? Annars är den i stort sett färdig.

Nu gäller det att ha tungan rätt i mun (vilket jag uppenbarligen inte lyckats med här).

Nu vet jag att jag ofta och vanligtvis sätter lite för höga mål och krav på mig själv, så om några av er grymma läsare anser att 10 sidor i veckan är på tok för mycket (eller för lite) så säg gärna till. Så kan jag åtminstone försöka att lyssna. ( Fast om jag känner mig själv rätt kommer jag förmodligen göra mer än 10 sidor i veckan vilket kanske leder till att jag tröttnar eller att resultatet inte blir tillräckligt bra).

Så kritik, beröm eller skäll tas tacksamt emot så ska jag försöka att bättra min plan.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Höstlista #1

Höstmys framför brasan!

1. Vad är det bästa med hösten? –Alla fina färger
2. Vad kommer du äta i höst? –Grytor tror jag. Massa grönsaker, grädde och vatten. Enkelt och gott.

3. Vad kommer du dricka i höst? –Te, dricker alltid te. Minst två koppar om dagen.

4. Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst? -Åh vad svårt, vet inte. Har ingen favorit, men förmodligen min halsduk. Den kommer nog vara på både inom- och utomhus.

5. Vad gör du om dagarna egentligen? –Egentligen? Jobbar väl mest. Sitter i samtal, skriver daganteckningar och utredningar. Hemma blir det inte så mycket tid. Kramar barn, hundar och min man.

6. Vad kommer du lyssna på? – Jag tycker om tystnad så jag lyssnar sällan på något. Men olika podcast är väl det som oftast kommer ur mina hörlurar.

7. Vad tittar du på? -Förutom min dator? Ja det är alltid min man som väljer film så jag har inte mycket att säga till om. Jag ser sällan på tv men om jag får välja ska det vara något lättsmält och förutsägbart. En dramafilm som inte väcker för mycket känslor är väl det bästa.

8. Vad har du för höstplaner? -Inga, planerar en lugn höst. Komma igång med träningen igen. Kanske orka ta tag i min uppsats. Annars längtar jag bara efter lugna hemmakvällar med familjen.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar