Jämförelsesjukan 2 kommentarer
Ibland vill man bara dra täcket över huvudet.
Har den någonsin drabbat dig? Ja men då vet du precis vad jag pratar om. Jämförelsesjukan. Likt feber varierar den i grad. Får dig att känna dig matt och svag, och sååå mycket mindre än vad du är. Likt ett virus kan den komma hastigt, slå till på en sekund. Eller så kan den ligga i dig länge för att växa och gro.
Den senaste veckan har jag varit drabbad och jag vill inget hellre än lyfta den ut ur mitt bröst. Jag kan skratta åt den, för att den är patetisk. Men likväl finns den där, känslan, av att jag inte är bra nog. Jag försöker säga alla de där snälla orden till mig själv, att jag duger som jag är, att jag inte kan jämföra mig med andra, för ingen lever mitt liv, ingen är som jag. Men de elaka rösterna skriker alltid högre.
Sanningen är att det alltid går bättre för någon annan där ute, det går ju inte att jämföra sig med den stora massan, ändå är det precis det man många gånger gör.
Jag börjar ifrågasätta mig själv, tänka att det inte spelar någon roll, att jag lika gärna kan skita i allt. Det gör ju ändå ingen skillnad. I samma sekund blir jag arg på mig själv, för det är ju som att alla era mail, kommentarer och hejarop helt plötsligt inte betyder någonting. Men det gör det, oj vad det känns skönt i mitt hjärta.
Vet du hur grym du är, sa en person till mig i veckan. Jag försökte insupa den känslan. Men den passade inte i min kropp. Så jag svarade nej.
Jag känner mig så liten och bräcklig. Är inte en människa som platsar i strålkastarljuset även om jag ställer mig där gång på gång.
Jag blir så trött på den här känslan. För svaghet, nej den har aldrig platsat i min kropp. Egentligen spelar det ingen roll hur stora eller bra andra är, för det enda jag ska se till, är mig själv. Så nu är det dags att jag skakar av mig den känslan och kommer igen. Jag varken kan eller vill vara överallt, och ibland måste jag nog påminna mig om det. Och i ärlighetens namn så vill jag inte ta på mig någon annans skor. Nej, för jag trivs så bra med mina egna.
Jag gör det jag gör för att jag älskar det…oavsett vad andra tycker och tänker. Det spelar ingen roll vad den stora massan säger, så länge det känns bra i mig själv. Så jo, jag är nog grym, fan vad jag är bra!
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar