Månadsarkiv: november 2016


Vården är frivillig 2 kommentarer

-Vården är frivillig, säger du och tittar på mig som om jag aldrig bett om hjälp.

Du tittar på dina anteckningar och läser en lista (som mestadels består av  medicin) på den ”hjälp” ni har erbjudit mig , men nämner inte ett ord om den hjälp jag upprepat har bett om.

Jag tänker för mig själv att ni säkert är duktiga på att anteckna ner varje ”erbjudande” ni har ”gett” mig, men inte ett enda där jag själv ringt och bönat och bett om kontakt. På din lista står inte alla gånger ni sagt att ni ska ringa upp, men inte gjort det, kallelser som tar månader innan man ens får hem i brevlådan, eller hur ni i telefonsamtal verkar avvisande och aldrig ens erbjuder en att komma upp er mottagning. Det är min erfarenhet, men inte din.

Jag är inte en person som ber om hjälp, så när jag väl gör det och inte får den så frågar jag sällan igen, och för det är ni väl tacksamma. Du säger till mig att jag får ringa men jag tror att du vet lika väl som jag att det efter det här mötet aldrig kommer att ske.

Vården är frivilligDu har en kontakt säger du med försvaret på. Själv sitter jag naken. Jag har ett namn på en person som ska ansvara för mitt ärende, jag har mött hennes ögon en handfull gång under tre år. Men någon vidare kontakt skulle jag inte kalla det.

Jag blev ledsen idag, inte bara för att jag kände mig utschasad, undanskuffad, bortglömd. Utan för att jag vet att jag inte är den enda som blir det.

Jag tänker att det måste vara jobbigt att vara du, möta folk med tårar i ögonen, ge dem tabletter och sedan se dem gå därifrån.

Jag förstår säger du, samtidigt som jag tänker att det är det sista du gör. Det känns som att hela mötet gick ut på att du skulle försvara din verksamhet, medan jag fick försvara mig själv. Det finns ingen hjälp, du vet det, jag vet det ändå lägger du tillbaka bördan i min famn, jag som är hos dig för att jag inte längre orkade bära den.

Vården är frivillig behöver du hjälp, be om den. Jag blir stum. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, slå dig i ansiktet eller springa därifrån. Jag gör inget av det, blir som vanligt tyst, förminskad och lägger tillbaka skulden på mig själv.

Jag funderar tyst på vilket sätt jag ska be om hjälp eftersom det jag sagt och gjort tidigare uppenbarligen inte har funkat. Jag har gråtit, jag har skrikit, jag har bett snällt, jag har varit otrevlig och tillslut har jag tröttnat. Inget av det har fått er att reagera, inget av det ha fått er att ge mig tider för att komma och lassa av mig min skit för att sedan gå därifrån.

Du säger inget rakt ut, men det behövs inte för jag känner det i luften , ser det i dina ögon. Jag är för frisk för att vara sjuk, men för sjuk för att räknas till frisk, och det finns inget ni kan göra för mig, jag är för välfungerande.

Du måste spricka helt

Du måste spricka helt

Jag ser att du mår dåligt, säger du. Samtidigt som både du och jag vet att det inte är tillräckligt för att få er hjälp. Jag funderar på hur söndrig jag behöver vara, för ni nöjer er inte med sprickor i glaset, ni vill plocka skärvor från golvet.

Vi har inte tid med dig!

Du är inte prioriterad!

Du säger det inte med orden står redan inristat över hela ditt ansikte. Jag läser orden som inte kommer ur din mun, luften som hamnar mellan raderna.

Så länge du presterar så mår du inte tillräckligt dåligt verkar vara psykiatrins filosofi. Jag har varit en duktig flicka länge nu, och jag kommer att få stanna i den rollen lite till.

Det jag fick med mig i dag är att ni gör allt ni kan medan jag själv borde göra mer. För vården är frivillig, behöver du hjälp måste du be om den. På vilket sätt vet jag inte.

Jag i all min dumhet trodde att all vård var frivillig, men så vitt jag vet så är det inga andra patienter som måste bära ett så stort egenansvar som de som är psykisk sjuka. Dom får stå på kö i flera år för att få annat än medicin, och ringa upprepande tillfällen för att ens få tid till en läkare. Där räcker det oftast inte med att bara be om hjälp, du måste kräva den. Vilket många av oss inte orkar.

Man ska med egenkraft upprepat be om stöd och hjälp. Men problemet är ofta att personer med psykisk ohälsa använder den kraften för att hålla ihop. För mig och många andra finns det ingen energi kvar åt att slåss för sina rättigheter. Nej för den kraften går åt till att fortsätta andas, till att fortsätta leva.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Att dumförklara sig själv

att inte förstå, att inte kunna koncentrera sigDet är ingen som behöver säga till dig att du är dum, du känner det ändå. Alla dina misslyckanden, misstag och saker du inte förstår lägger sig som på hög i ditt inre. När dina klasskompisar frenetiskt börjar jobba och du inser att du precis har missat något fast att du suttit och tittat på läraren och trott att du lyssnat. När du får prov i läsförståelse och läser samma sak om och om igen utan att förstå vad texten vill säga dig. När du ber fröken om hjälp men hennes svar är så långt att du tröttnar vid hälften och är lika frågande efter som innan. När du på friluftsdagen ser klasskamraterna springa i väg med karta och kompass, medan du själv knappt hittar upp och ner på kartan och än mindre förstår vad du ska med kompasset till.

Uppgifter som var snabba och utmanande klarade du snabbt och lätt medan de som krävde en längre tids koncentration fallerade helt. Du såg aldrig sambandet. Du visste inte om att du hade koncentrationssvårigheter, men du märkte att du uppenbarligen inte var lika snabb och smart som alla andra. Det var ingen som sa det till dig, du kände det ändå.

De saker du klarade av kanske krympte, du kanske likt jag förvandlades till ett frågetecken som försökte göra dig så osynlig som möjligt. För tre år sedan fick jag svar på anledningen till mina svårigheter, men det suddade inte ut känslan som under alla år byggts upp i mig. Jag önskar så att jag tidigare förstått att det inte handlade om intelligens, okunskap, eller att jag inte försökte tillräckligt mycket.  Jag önskar att alla barn idag får tillräcklig information om att det är koncentrationen det handlar om och inte intelligensen.  Att dom slipper dumförklara sig själva för att orka gå vidare, att dom slipper bära med sig den där känslan att aldrig nå upp till de andras nivå.

Så många barn håller masken, låtsas förstå, samtidigt som de krymper inombords för att de inte hänger med alls. Jag hoppas att mina erfarenheter inte drabbar dagens barn. Att verkligheten 25 år senare har förändrats. Jag hoppas att man låter barnen växa i samma takt som vår kunskap. Att inget mer barn någonsin lägger skulden på sig själv, utan att man kastar tillbaka den där hör hemma, på sin omgivning.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar 


Naturlig terapi 1 kommentar

min terapeut

Min sovande terapeut

Jag har alltid känt en stark dragning till djur. Djur har många gånger varit det enda som fått mig att må bra. Känna mig lugn, stilla något som värkte inombords. Jag har ju berättat om min förkärlek till hundar, och visst jag älskar hundar, men alla djur får mig att må bra. Jag som ofta har svårt att sitta still kan sitta och titta på en flock hönor i evigheter, och sätter du en kanin i mina armar, ja då kan jag bli sittande där ett tag.

Som tur var har jag en mamma som förstod min kärlek till djur. För jag har både haft hundar, kaniner, sköldpaddor och möss under min uppväxt. Hade jag inte haft det gissar jag på att jag inte hade varit samma person som jag är idag. Jag har helt enkelt svårt att föreställa mig ett liv utan.img_5667img_5668

Men visste du att djur är naturlig terapi? Att husdjur gör oss mindre stressade och mer motståndskraftiga? Den där känslan jag har haft i mig, att jag behöver djur, måste och vill ha dem nära, det är av en riktigt anledning. För när vi umgås med djur frigörs oxytocin vilket stimulerar vårt välmående. Hjärtat slår långsammare och puls och blodtryck sjunker.

Naturlig terapiNaturlig terapi

Om vi får känslor för ett djur så räcker det med att vi tänker på det för att positiva effekter ska sätta igång i vår kropp. Fräckt eller hur?

Och att min kärlek är så stor för just hundar kanske inte heller är så konstigt. Hundar är naturliga terapeuter. Dom är vänliga, lyssnar, visar empati och stöttar sin ägare i alla dess lägen. Dom kan också hålla hemligheter bättre än någon annan, yppar aldrig ett ord av vad du har sagt oavsett vad du avslöjar för dem.Naturlig terapi

Hundar kräver ingenting i gengäld, allt de vill ha är din kärlek!

Naturlig terapi

Naturlig terapi

Naturlig terapi

Hundar kan uppfatta vad vi känner och hur vi mår innan vi själva är medvetna. Dom är duktiga på att läsa människans kroppsspråk och signaler, men värderar och dömer aldrig våra handlingar. Hur fint är inte det?

Jag är glad över att ha två håriga terapeuter i mitt hem. Inte bara för egen del utan också för mina barns skull. Jag har själv många minnen hur jag som barn satt tillsammans med min hund under köksbordet. Det var ofta han som fick ta emot alla mina bekymmer, alla mina tårar men också all min kärlek [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Julkalender och floating

Klockan är sex och jag sitter i vanlig ordning med min kopp te och två hundar i knät. Finns inget bättre än att känna deras värme och höra deras andetag med mörkret utanför fönstret. Jag gillar egentligen inte mörker men är det inte mysigt med alla levande ljus ändå. Och idag ska ju det första ljuset tändas. Vad fort det går!

Bild från snällkalendern.nu

Bild från snällkalendern.nu

I år struntade jag i den där vanliga julkalendern med choklad i till barnen utan köpte en ställkalender från Friends. Jag tror att jag längtar mer efter att öppna den än dom [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”] Bakom luckorna väntar utmaningar så som att säga hej till någon man inte brukar hälsa på eller att hänga ut en present till brevbäraren. Tycker att det är en sådan fantastisk fin och mysig grej, och också något familjen kan göra var för sig och sedan prata om kring middagsbordet. *Längtar*

Något annat som hänt i veckan jag vill berätta om är att jag testat floating. Har du hört talas om det? Man ligger i en mörk tank med saltvatten och flyter i 45 min. Jag var faktiskt lite orolig innan. 45 min instängd i en svart tank. Man kan ju bli stressad för mindre!! Inte just för att det är svart eller för att man är instängt utan mer för att man blir så uttråkad av att ligga och stirra ut i ett mörker i 45 min.

Men det gick bra. Tror jag somnade någonstans mitt i och det var faktiskt skönare än jag trodde. Floating ska vara bra av flera anledningar så som minska stress och smärta. Dom säger att 45 minuter floating motsvarar 4-6 timmars sömn. Jag kan inte säga att jag på något sätt kände mig piggare, men jag kände mig i varje fall avslappad. Är något jag kan rekommendera om du är nyfiken på att testa.adventskalender

På tal om julkalender tänker jag att vi ska ha en här på nestor förlag i år. Från 1 dec och fram till jul ska jag presentera ett sätt att ta hand om sig själv. Vad tror ni om det?

Så vissa dagar kanske det dyker upp flera inlägg antar jag. Har nog svårt att hålla mig till att bara skicka ut tips i min kalender, finns ju så mycket mer jag vill säga tänker jag [wp-svg-icons icon=”happy” wrap=”i”]

Jag hoppas i vilket fall att ni tycker att det ska bli lika kul som jag!

Önskar er en fortsatt fin Söndag.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Planering som fungerar 2 kommentarer

Alltså jag älskar att planera. Listor, scheman, ja allt. Jag har säkert gjort hundratals planeringar men kan nog säga att jag aldrig följt en enda. Men nu mina vänner, har jag äntligen hittat något som funkar. Jag vågar faktiskt säga det eftersom jag hållit mig till en rutin i fyra månader nu och känner att den kommer att stanna för alltid.
Det gäller mitt företagande/bloggande så klart. Tidigare körde jag bara på känn vilket i sina stunder kunde bli stressigt. Jag bloggande varje kväll, skulle efter ett inlägg hinna försöka jobba med uppsats, bok eller föreläsning. Blandade det med att svara på mail, uppdatera hemsida, ja gjorde alla de där måstena som stod på kö så fort det dök upp. Jag ska inte säga att det inte fungerade för det gjorde det…då.

img_5651

Men efter min utmattning kan jag inte längre lita på att min energi räcker till kvällen, och gör den inte det vill jag inte längre tvinga mig. Eller vill, jag kan inte längre tvinga mig….det tar stopp. Det är väl det som är skillnaden. Jag känner själv att jag inte klarar av att ha måsten efter jobbet. Är jag trött vill jag vila och måste tillåta mig till det. img_5646

Det jag gjort är att planera och strukturera upp företagandet på helgerna. Jag kollar av vad som måste  göras under veckan (det som inte måste göras skjuter jag upp till helgen), och skriver ner vilken dag jag ska göra det på.

Så som att packa beställningar, det gör jag så fort en beställning kommer in, men svara på mail, betala fakturor osv, allt det görs under helgen. Under Lördag och Söndag sätter jag mig också och skriver veckans blogginlägg. Så på varje vardagkväll blir tom. *Magiskt*

img_5643

Så istället för att ägna hela kvällarna framför datorn kan jag ge mig själv en timme per dag till uppsats/eller projekt (om jag orkar) och på så sätt spara ihop energi. Tidigare kände jag att det var svårt att få ihop det. Jag kunde sitta med ett enda blogginlägg en hel kväll vilket gjorde att jag inte hade tid för böcker/föreläsningar och annat jag ville skriva. Och det känns svårt att prioritera där emellan efter allt ofta känns lika kul.

img_5645

Tidigare var det slumpen som avgjorde vad som blev klart och vad jag skrev. Då körde jag bara på energi och känsla, och det gör jag väl till en viss del fortfarande men med en liten bättre struktur bakom där jag i alla fall har en tanke eller ett val bakom. Sen om jag prioriterar rätt är ju en annan historia [wp-svg-icons icon=”happy” wrap=”i”] Planering som fungerar

Jag tror och hoppas att jag verkligen har hittat en plan som funkar. Än så länge känner jag att mitt nuvarande arbetssätt har gett mig större frihet än tidigare, det har minskat krav och stress som jag tidigare kände under veckodagarna. Jag kan lyssna bättre på min kropp nu. Vill jag hellre ta en promenad, kolla på tv:n eller fika med en vän, så gör jag det. Tidigare skulle det aldrig komma på fråga.

Det jag gör är att placerar ut de inlägg jag vill ha i veckan, sedan förbereder jag dem så att de publicerar sig själv. Sedan skriver jag ner vad jag ska jobba med på kvällen, och då skriver jag ner rent konkret vad jag önskar att jag hunnit med. Annars har jag lätt för att bli besviken, sätter ofta alldeles för höga krav på mig själv som jag aldrig kommer nå upp till. Nu försöker jag att göra precis tvärtom.

Skillnaden mot förut är att jag också lägger in vilodagar. Kvällar där jag inte har som mål att göra någonting. På så sätt vet jag alltid hur min vecka ser ut, och det gör mig lugnare inombords.

Har du speciella rutiner i din vardag som gör att du hinner med familj, arbete, företag eller fritidsintresse? Berätta!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar.


TID

1. Vad är ditt förhållande till tid?

Jag känner oftast att jag har total kontroll över tiden, det är sällan jag tappar bort den. (Beror visserligen på ett ofantligt stort kontrollbehov).

2.Vilken tid på dygnet gillar du bäst?

Jag är en morgonmänniska så egentligen skulle det väl vara morgonen, men det bästa tiden är helt enkelt den jag får för mig själv ?

3. Vilken är den bästa veckodagen?

Lördag

4. När går tiden som snabbast?

När jag skriver konstigt nog. Man tänker att man ska sitta en timme, men det går alltid två.

5. När går tiden som långsammast?

När man är tvungen att sitta still och lyssna på något tråkigt. (Är det bara jag som ibland känner för att putta undan föreläsaren/läraren och ta över hela skiten? Är säker på att jag hade kunnat få ut exakt samma information på bara hälften av tiden. SUCK).

6. Hur lång tid tar det för dig att sminka dig?

1-2 min kanske, har aldrig tagit tiden. Men skulle aldrig orka hålla på särskilt länge.

7. Vilken tidsepok skulle du vilja leva i?

Åh, vad svårt. (Mest för att jag inte kan eller vet något om tidsepoker). Men den tiden då man bar stora fina klänningar och ständigt red på häst ?

8. Äter du snabbt eller långsamt?

Snabbt,snabbt,snabbt. När de andra fått maten på sina tallrikar är min redan borta ?

9. Vad gillar du mest att lägga ner tid på?

Det tror jag ni kan lista ut ??✏️

10. Vad gillar du minst att lägga ner tid på?

Konflikter, betala räkningar, läxor och annat tråkigt.

11. När vaknar och lägger du dig på vardagar?

Vaknar vid ca 5-6 och lägger mig 22, prick.

12. Vad skulle du gärna ha mer tid till?

Mig själv ? nej allvarligt tycker jag en hel del om min familj också även om det inte alltid märks. Vänner kommer ofta sist på min lista, så dem hade jag såklart velat ge en timme eller två ?

13. Vad gjorde du för tre timmar sen?

Sov.

14. Vad händer de kommande tre timmarna?

Jag kommer ha möten med klienter, förhoppningsvis, om de dyker upp.

15. Var ser du dig själv om 10 år?

I mitt framtida hus på landet. Där sitter jag på min glasverandan och skriver en bok med naturen och en flock hundar som enda sällskap ❤️

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Mindfulness målarbok

Mindfulness målarbok

Jag måste kanske vara en av de sista människorna på jorden som köpt sig en sådan där mindfulnessmålarbok. Men sen så är jag ju lite trög också [wp-svg-icons icon=”wink-2″ wrap=”i”] Nej, men helt ärligt har jag haft det i tanken länge. Jag har tittat på flera stycken, men när jag öppnat den har jag känt direkt att det här kommer jag aldrig orka. Det har varit så otroligt smått och pråligt och jag känner mig själv så väl att jag vet att jag skulle tröttna. Ändå har jag lockats till dem, kollat i varje bok jag hittat, men blivit besviken när jag öppnat dem då alla är likadana.
Att sitta och måla i de där böckerna med små små mönster vet jag bara jag öppnar dem att de skulle skapa mer ilska i mig än lugn. Jag vet att det skulle göra mig rastlös, irriterad….att liksom aldrig bli klar.

Mindfulness målarbokMindfulness målarbokMen sen fann jag den, den jag letat efter. En mindfulnessbok med mindre sidor och inte lika mycket små detaljer, så då slog jag till direkt. Det bästa med den är att det går att rycka ut sidorna och använda som vykort vilket jag tycker är ett plus. Jag vill ju inte ha en samling målarböcker liggande så då känns det kul att kunna använda dem.

Mindfulness målarbokGrejen var att jag inte tyckte att det var så avslappnande som jag hade önskat. Det kändes mer som slöseri av min tid. Men jag har ju stunder då jag inte orkar göra så mycket, och måla har funkat bra när jag är trött, men inte när jag samtidigt är rastlös. Då blir det liksom en smärtsam krock inombords där rastlösheten möter tröttheten och ingen av dem vinner.

Men då slog det mig att jag kunde lyssna på en podd samtidigt som jag målade. På så vis fick jag input, utan att göra så mycket själv. En smart kombination om jag får säga det själv! [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]

img_4960

Så för er som likt mig är rastlösa själar så tipsar jag verkligen om podcastlyssnande samtidigt som man målar, och ge inte upp i letandet efter den perfekta målarboken. Den finns där ute! Mina små målningar brukar oftast åka med i en beställning, på så vis slipper jag samla teckningar här hemma. Känns kul att kunna skicka med något extra också i era beställningar även om ni slänger den sen.img_4963Jag minns faktiskt inte vart jag köpte denna lilla boken. Undrar om det inte var på ica. Men på bokus hittar du lite olika här (annonslänk). Kanske en julklapp till dig själv eller någon du tycker om.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Att gå vilse i andras tankar 2 kommentarer

Jag har suttit fast i tankar ett tag, tankar som inte är mina egna. Jag vet om att jag är en person som är lättpåverkad och har därför valt bort saker som jag vet påverkar mig negativt. Jag läser tex inte dagstidningar eller kollar på tv:n. I samtal kan jag framstå som helt inkompetent när jag inte vet något om Donald Trump eller kriget i Syrien. Men det är för att jag inte vill veta.

Jag har med tiden lärt mig att om bjuder in negativa nyheter i mitt liv, växer de till förstorade proportioner. En liten tidningsnotis kan hamna på förstaplats bland mina tankar, i veckor.

Det var en ganska lätt sak att stänga av, även om jag ibland kan skämmas över min okunskap så skäms jag inte över att ta ansvar för vad negativ fakta gör med mig. För några år sedan uteslöt jag även tidningen Lantliv ur mitt liv. Vad är det för hemskt med Lantliv tänker du? Nej ingenting. En fantastisk fin tidning som jag prenumererade på i flera år. Jag älskade att sitta och stirra på de där vackra husen. Men så småningom märkte jag att det inte gjorde mig glad. Det gjorde mig ledsen.

Att gå vilse i andras tankar

Att gå vilse i andras tankar

Konstigt eller hur? Nej inte för mig. De där vackra husen gav mig en påminnelse om vad jag ville ha, men (för tillfället) inte kunde få. Jag bär fortfarande om drömmen om ett liv på landet. Jag älskar fortfarande gamla 1800-tals hus. Men jag måste ta avstånd för saknaden av det påverkar mig, som en olycklig kärlek, gjorde mig sorgsen.

Och grejen är att jag är likadan vad det än gäller. Ibland älskar jag något, drömmer om det så hårt, att det liksom gör mig ont. Just nu följer jag flera bloggar inom varierande områden, och gemensamt har de att de är företagare. De strävar efter att öka antalet läsare, tjäna pengar, bli stora inom sin nisch. Jätte fint, eller hur?

Och jag har funnit det jätte kul och inspirerande. Men plötsligt förvandlas min inspiration till prestation. Jag känner mig liten och dålig. Inget jag gör blir tillräcklig bra och aldrig skulle väl jag kunna komma upp till en sådan nivå?!? Plötsligt medverkar jag i en tävling jag aldrig anmält mig till. Jag har hela tiden en önskan om att vara åskådare ändå slutar det med att jag springer bredvid.

Som tur är vaknar jag efter ett tag upp ur den där dvalan och frågar mig själv om jag vill det där, eller om jag bara följt strömmen. Och ofta är det det senare. Jag får då påminna mig om vad som för mig är viktigt, på riktigt….och vad jag vill, just nu. Det är klart att det hade varit kul att kunna leva på sitt företag, ha en av Sveriges största bloggar eller bli en bästsäljande författare. Självklart, men har det någonsin varit mitt mål? Nej Är det ens något jag vill sträva efter (just nu). Nej.

Jag har aldrig velat att min företag/min blogg ska handla om prestation. Nej, det ska handla om kreativitet och lust, och jag får ständigt påminna mig om det.

Att gå vilse i andras tankarFör mig har det alltid varit lätt att ta bort saker som är negativt för mig, men nu känner jag mig inte längre villig att skala av fler saker från mitt liv. Jag vill fortsätta följa och peppa inspirerande människor. De är ju inte dem det är ”fel” på. Det är mig. Jag måste sluta påverkas. Det är som att jag går vilse i andras tankar, förlorar mig i främmande drömmar.

Jag är inte en person som trivs med att följa strömmen, som klarar av att simma bredvid. Jag måste hoppa och leka, simma motströms och stanna upp för att vila mig med jämna mellanrum. Jag vet om det ändå gör jag ofta motsatsen. Tills jag kommer på mig själv, igen och igen…Så stark, men i samma sekund precis lika skör. Påverkas så starkt av andras tankar, andras verklighet att jag tillslut tappar bort min egen ❤️

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] lämna en kommentar


10 anledningar till att älska hundar 2 kommentarer

10 anledningar att älska hundar

10 anledningar att älska hundar

Alltså jag älskar hundar, och då menar jag verkligen överdrivet älskar hundar. När jag var i tonåren och kompisarna spanade på killar kollade jag in hundar. I stället för nakna manskroppar på väggen i mitt flickrum hade jag affischer på hundar, och om jag någonting skulle vända mig om och spana efter en kille med hund och säga jävlar vilken snygging så vet alla som känner mig att det är hunden jag menar.

Det är till och med så att när jag varit iväg en vecka på jobb och äntligen kommer hem så slänger jag mig på golvet för att få kärlek…. av mina hundar. Efter 10 min hör man någon harkla sig brevid och då står resten av familjen där och känner sig åsidosatta. Öh, hej kul att du kom hem och har saknat OSS, säger de och vänder ryggen till.10 anledningar att älska hundar

När jag blev gravid förvarnade jag min mamma att om barnet någon gång i livet skulle bli allergiska mot hund, ja då kan hon göra sig beredd på ta emot en extra familjemedlem (barnet), skämt åsido men ja ni fattar poängen.

Sanningen är att både min man och son är hundallergiker, mannen får ju offra sig och gå där med sina rinnande ögon och täta näsa tänker jag, men jag ber till gudarna att min sons problem inte växer sig större. För jag fullkomligt överdrivet ÄLSKAR hundar och kan inte tänka mig livet utan en. Varför?

  1. Dom säger aldrig nej till en puss
  2. Ger trygghet
  3. Är alltid glada när du kommer hem
  4. Älskar dig oavsett vad du säger, vad du gör eller hur du ser ut
  5. Vill (nästan) alltid gå med dig på promenad
  6. Minskar oro
  7. Får en att känna sig mindre ensam
  8. Får en att vara i nuet
  9. Är vackra
  10. Helt enkelt är det bästa som finns [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Veckan i bilder

Tänkte bjuda er på min vecka i bilder. Häng med.Måndag

Tvingade mig själv att sitta med uppsatsen. Tänkte jag skulle sitta en timme men det blev lite till. Det går långsammare än vanligt, svårt att formulera orden, men jag känner att det är ok så länge jag tar mig framåt. Är sååå trött på att ha den liggande, eftersläpades. Jag längtat också efter att göra en bok av den, det känns konstigt nog mycket roligare. Är nog för att jag får skriva från hjärtat då, och ingen som säger till mig vad som är rätt, fel eller hur många tecken jag ska ha i den.

Jag känner så starkt att alla jag intervjuat förtjänar att få sin röst hörd. Därför kan jag inte låta deras liv ligga på min dator.

Tisdag

Jag hade snurrat till det rejält. Bokat in tid för massage efter jobbet, samtidigt som jag och min man skulle på Måns Möllers föreläsning på kvällen. Jag hade glömt att skriva upp föreläsningen i min kalender och höll därför på att missa den helt. Ovanligt för att vara jag. Jag har ett stort kontrollbehov och har ofta stenkoll på allt. Blir nästan överdrivet orolig och nojig när något sådant  händer och tänker, vad är det nu, är det här ytterligare ett tecken på stress…

Men nej, jag tror inte det. Jag kan väl göra misstag som alla andra [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”] Vi kom i vilket fall hem sent på Tisdag kvällen. På kvällspromenaden strålande månen ikapp med gatlampan (tror gatlampan vann).

Onsdag

Ja, och så kom Onsdagen och tröttheten likaså. Så fort jag går lite utanför mina rutiner så är förlamningen där, oavsett hur ansträngande (eller inte) det är. Nu vet jag dock att det är övergående och hetsar inte upp mig över det på samma sätt som jag gjorde innan. Så efter jobbet blev det soffan med närhetstörstande hundar. Jag läste bloggar, böcker och tror till och med att jag tittade på tv:n [wp-svg-icons icon=”shocked” wrap=”i”]Torsdag

Jag hade ett möte som gjorde mig ledsen och smittade av sig på resten av min dag. I början kände jag bara en stor sorg men framåt kvällen hade den förvandlats till ilska. Först var jag arg och besviken på mig själv, men sedan blev jag arg på dem, som lade ansvaret ifrån sig själva. Tankarna malde hela kvällen och natten, ältade vad jag skulle ha sagt, ville ha sagt. Men som jag i vanlig ordning inte gjorde. Till min nackdel  är jag inte en person som biter i från eller ens säger till när någon trampar på mig . Men till min fördel så reser jag mig alltid upp, sopar av mig skiten och kommer upp starkare än vad jag var innan.

Fredag

Som man längtat efter denna helgen. När Fredagen kommer känns det som att man andas ut. Alltså jag älskar mitt jobb, men jag älskar verkligen helgen mer. Tid för sig själv, för familjen och inga måsten. Kanske är det också att man får unna sig lite extra, sätta lite guldkant på sin tillvaro. Det är jag ju inget vidare på annars. Mitt helgmys består ofta av olika former av dadelbollar, eller jag orkar aldrig rulla det till bollar så dadeldeg kan man väl mer kalla det. Hur gott som helst och kan varieras i oändlighet. Vill man ha ett lite hälsosammare helgmys så är det mitt tips!Lördag

Fick min älskade morgonstund vid datorn, men producerade ändå ingenting. Vissa dagar är sånna. Du längtar efter och skriva men får liksom inte ihop det. Tror jag skrev 4-5 inlägg men kunde liksom inte knyta ihop dem så de blev liggande. Hjärntrötthet. Packade lite varor som skulle ut till kunder i stället, alltid lika kul.

På kvällen åkte hela familjen till vattenpalatset. Det var föreningen Attention som hade det som medlemsaktivitet. Vilken fantastiskt förening,  jag beundrar verkligen de som är aktiva i föreningar. Som jobbar och kämpar utan egen vinning. Folk säger att jag är en eldsjäl och har mycket energi, men nej, inte om man tittar på dessa fantastiska personer. Vilket jobb de lägger ner [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]Veckan i bilder

Söndag

Ja och nu sitter man här igen. På favorit stället. Uppkrupen i ett hörn i soffan med hundarna tätt intill och hoppas på att resten av familjen inte ska vakna [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”] Älskar de små stunderna jag får för mig själv. Idag blir det fortsatt städning och bakning här hemma, och känner jag min man rätt så kommer han nog tjuvstarta med julpyntningen. Jag hoppas i alla fall hinna producera lite text innan min egentid är slut. Dags att sätta igång!

Jag hoppas ni haft en fin vecka och får en fortsatt fin Söndag! Kram

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar