Månadsarkiv: november 2016

Sju tips vid sömnproblem

Det flesta har haft sömnproblem någon gång under livet, det är inte helt ovanligt. Men vid ADHD eller depression/stressymtom kan problematiken vara av mer långvarig karaktär. Att inte få sova är tortyr och något av det värsta som kan hända en människa (om du frågar mig). Jag har haft insomningssvårigheter och sömnproblem till och från under hela livet och samlat på mig en del erfarenheter. Jag tänkte därför ge er mina bästa tips, helt oprofessionella och baserade endast på egna erfarenheter.

Take it or leave it!

• Tyngdtäcke –Ja, jag gillar verkligen tyngdtäcket. Jag har ett kedjetäcke från Somna och jag känner mig lugnare och mer harmonisk med det. Jag kan ligga i sängen under täcket och bara vila vilket varit omöjligt för mig tidigare.

• Rutiner –Min kropp funkar så mycket bättre om jag har regelbundna vanor.  Jag lägger mig samma tid varje kväll (ja, även helg) och går upp samma tid varje morgon. Min kropp säger nu automatiskt till när den är trött och när den ska upp. Det spelar ingen roll om det är semester eller helg. Jag vaknar samma tid varje morgon och försöker oavsett omständigheter komma i säng samma tid varje kväll och min sömn är bättre nu än någonsin.

• Mindfulness/spikmatta innan läggdags -tidigare lade jag mig alltid och lyssnade på en mindfulness övning och somnade inom 10 minuter fast att det inte riktigt var syftet. Men för en som tidigare kunnat vrida och vända sig i timmar kändes det ändå som magi. Nu för tiden kör jag spikmatta, där somnar jag inte så snabbt men det får mig lugn, trött och avslappnad.

• Kom ner i varv -för mig är det ingen idé att lägga mig om jag är uppe i varv eller har mycket i mitt huvud. Det som funkar för mig är att skriva av mig. Om det är saker jag måste komma ihåg skriver jag listor för att få ut det ur huvudet. Är det känslor jag behöver bli av med gör jag på samma sätt, skriver. Kanske inte en lösning för alla men jag tror att det är hjälpsammare än vad många tror!

• Undvik koffein –inte så konstigt kanske. Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker att jag har svårt att sova om jag dricker kaffe på eftermiddagen så jag intar alla mina koppar till frukost. Enligt forskning tar det 8-10 timmar innan koffeinet lämnar din kropp vilket gör att koffeinet kan ge dig en oroligare sömn under natten. För mig är det dumt att chansa!

• Gå upp –ni vet när man ligger där i timmar och vrider och vänder sig. Man somnar inte hur mycket man än försöker. Jag brukar gå upp, byta rum, lägga mig i soffan och läsa. Antingen somnar jag om i soffan, eller går tillbaka till sängen när jag blivit trött. Ingen idé att ligga där och bli irriterad.

• Acceptans –sparar det bästa tipset till sist. Det som har hjälpt mig mest. När man inte kan sova är det lätt att man jagar upp sig, man blir stressad och irriterad och risken att man somnar blir ännu mindre. När jag inte kan sova accepterar jag läget. Jag brukar istället tänka att det inte spelar någon roll så länge jag låter kroppen vila, bättre är att ligga där i lugn och ro och lyssna på mina andetag. Jag struntar i att kolla på klockan, för det spelar ingen roll, det jag inte får sova denna natten tar jag igen nästa (intalar jag mig själv). Det låter simpelt med det har verkligen gjort skillnad, i alla fall för mig. Tidigare såg mina nätter nämligen ut så här.

Har du några insomningstips så dela gärna med dig!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Vaknade vid fem. Började fantisera om min morgonstund ensam, innan resten av familjen stigit upp. Började deala med mig själv om  jag skulle ligga kvar och försöka somna om (vilket jag i stort sett vet är omöjligt) eller om jag skulle gå upp och njuta av att vara ensam. Det blev det senare.

Bästa stunden på hela dagen. Jag, hundarna, min dator och en kopp kaffe!

Säger till mig själv att jag kan gå och lägga mig en stund mitt på dagen för att ta igen förlorad sömn men jag vet själv att det aldrig kommer att hända.

Min hjärna börjar bli rastlös igen och trots att resten av familjen inte tycker att det är lika njutbart som jag ser jag det som ett friskhetstecken. Tänk positivt, sa jag till min man när han muttrade över min rastlöshet när jag försökte få honom upp ur soffan. Jag börjar bli mig själv igen, säger jag kvittrande. Det har varit rätt behagligt när du inte varit dig själv också, menade han. Kanske han borde tänkt på innan han gifte sig med en vildvittra [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]Tusen ideér vaknar och som vanligt har jag mer än en sak på gång. Jag känner att jag behöver det där lustfyllda och låter mig själv hållas samtidigt som jag försöker påminna mig om att göra det viktigaste först. På tal om det så är det ju uppsatsen som är prio och yes den är på gång. Men istället för att ge energi tar den massor så jag känner att jag behöver fylla på med saker som är kul där emellan. Otydligheten gör det så otroligt jobbigt för mig och jag vet därför varken ut eller in. Jag vet min kapacitet men får inte ut den eftersom jag helt enkelt inte förstår vad som ska göras. ”Arbeta med att få ett tydligare, effektivare och mer precist syfte” skriver handledaren. Vad f*n innebär det?? För mig är det bara ett stort frågetecken vilket gör att hur mycket jag än kämpar så tar jag mig inte framåt.

I veckan var jag för övrigt i Göteborg på Better Bloggers meetup. Riktigt kul och ser fram emot att mer liknande träffar i närheten. Ska bli spännande att följa Linda Hörnfeldt (längst till höger på bilden) som nu grundat en branschorganisation Influencers of Sweden (fd better bloggers) som arbetar för att tillvarata branschens gemensamma intressen och verka för gemensam branschetik när det kommer till bloggare och andra sociala kanaler. För mig är det en självklarhet att vara medlem då bloggandet är den roligaste delen av mitt företagande [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Linda tillsammans med Emma Hällbacka som representerade oss bloggare.Sötast på stället var Lindas hund Leia som till en början sprang runt och tiggde mingelmat men när paneldebatten drog i gång bestämde sig för att ta en tupplur. Då var det roliga slut för hennes del. Jag själv som var trött efter både arbetsdag och mingel kände för att krypa upp bredvid men höll mig till ordningen [wp-svg-icons icon=”smiley” wrap=”i”]

Nej, nu börjar det ljusna och jag misstänker att resten av familjen snart vaknar till liv. Dags att fortsätta mitt arbete innan jag blir avbruten. Önskar er en fortsatt fin Söndag!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Jag har många intressen, bara inte samma som dig!

Vad tråkig du är! En kommentar jag ofta får till mig.

Jag tycker inte om sena utekvällar eller blöta nätter. Jag ogillar höga ljud och massor av människor omkring mig. Du finner mig aldrig på en konsert, gärna inte heller på bio eller ett omtyckt café. Nej, jag är sällan där det händer, och jag missar förmodligen mycket av det som är kul. Ändå skulle jag vilka påstå att det inte finns något tråkigt med mig.

Jag har fler intressen än du kan räkna. Jag älskar att lära och gillar att läsa. Jag tycker om att skriva och strävar alltid efter att utvecklas. Jag älskar djur och natur och säger sällan nej till en stund ensam med en vän (eh, nej det där kanske inte är riktigt helt sant, men ändå).

Jag har en fantasi utöver det vanliga och hittar kreativa lösningar på vardagens alla problem. Jag har lätt för att få människor att skratta, och jag uppskattar att vara ensam lika mycket som med någon jag tycker väldigt mycket om (kanske inte heller riktigt sant, men nästan).

Jag älskar att prata (?!) och kan lyssna i timmar (om det du säger intresserar mig).

Jag är väl medveten om att jag inte är som dig. Men jag skulle ändå vilja hävda att det inte finns något tråkigt med mig!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar 

En kille som alltid gör som han vill!

-Ska jag låsa bildörren? (låser och slänger igen dörren utan att vänta på svar).

-Nej!

-Opps (Låste in nycklarna).

-Ska du använda några mer köksmaskiner nu?

-Öh,,, nej.

– Bra då sätter jag i dammsugaren här, sätt inte på något annat för då går proppen.

-Ok.

Tre sekunder senare.

-Opps (satte på diskmaskinen).

Det är ju inte utan att man själv blir förvånad. Jag lyssnar, men hör inte. Ställer frågor utan att invänta svar. Det är som att kroppen handlar utan att hjärnan är medveten. Som att någon koppling där emellan gått sönder. Du svarade på min fråga, säger han. Vad var det som du inte förstod?  Han suckar, och jag hittar ingen förklaring hur  mycket jag än letar. Impulsivitet? Dåligt korttidsminne? Eller bara en sådan som gör som jag vill och skiter totalt i vad andra säger [wp-svg-icons icon=”evil” wrap=”i”] ? [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Ibland vill man bara dra täcket över huvudet.

Har den någonsin drabbat dig? Ja men då vet du precis vad jag pratar om. Jämförelsesjukan. Likt feber varierar den i grad. Får dig att känna dig matt och svag, och sååå mycket mindre än vad du är. Likt ett virus kan den komma hastigt, slå till på en sekund. Eller så kan den ligga i dig länge för att växa och gro.

Den senaste veckan har jag varit drabbad och jag vill inget hellre än lyfta den ut ur mitt bröst. Jag kan skratta åt den, för att den är patetisk. Men likväl finns den där, känslan, av att jag inte är bra nog. Jag försöker säga alla de där snälla orden till mig själv, att jag duger som jag är, att jag inte kan jämföra mig med andra, för ingen lever mitt liv, ingen är som jag. Men de elaka rösterna skriker alltid högre.

Sanningen är att det alltid går bättre för någon annan där ute, det går ju inte att jämföra sig med den stora massan, ändå är det precis det man många gånger gör.

Jag börjar ifrågasätta mig själv, tänka att det inte spelar någon roll, att jag lika gärna kan skita i allt. Det gör ju ändå ingen skillnad. I samma sekund blir jag arg på mig själv, för det är ju som att alla era mail, kommentarer och hejarop helt plötsligt inte betyder någonting. Men det gör det, oj vad det känns skönt i mitt hjärta.

Vet du hur grym du är, sa en person till mig i veckan. Jag försökte insupa den känslan. Men den passade inte i min kropp. Så jag svarade nej.

Jag känner mig så liten och bräcklig. Är inte en människa som platsar i strålkastarljuset även om jag ställer mig där gång på gång.

Jag blir så trött på den här känslan. För svaghet, nej den har aldrig platsat i min kropp. Egentligen spelar det ingen roll hur stora eller bra andra är, för det enda jag ska se till, är mig själv. Så nu är det dags att jag skakar av mig den känslan och kommer igen. Jag varken kan eller vill vara överallt, och ibland måste jag nog påminna mig om det. Och i ärlighetens namn så vill jag inte ta på mig någon annans skor. Nej, för jag trivs så bra med mina egna.

Jag gör det jag gör för att jag älskar det…oavsett vad andra tycker och tänker. Det spelar ingen roll vad den stora massan säger, så länge det känns bra i mig själv. Så jo, jag är nog grym, fan vad jag är bra!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar