Det är ingen som behöver säga till dig att du är dum, du känner det ändå. Alla dina misslyckanden, misstag och saker du inte förstår lägger sig som på hög i ditt inre. När dina klasskompisar frenetiskt börjar jobba och du inser att du precis har missat något fast att du suttit och tittat på läraren och trott att du lyssnat. När du får prov i läsförståelse och läser samma sak om och om igen utan att förstå vad texten vill säga dig. När du ber fröken om hjälp men hennes svar är så långt att du tröttnar vid hälften och är lika frågande efter som innan. När du på friluftsdagen ser klasskamraterna springa i väg med karta och kompass, medan du själv knappt hittar upp och ner på kartan och än mindre förstår vad du ska med kompasset till.
Uppgifter som var snabba och utmanande klarade du snabbt och lätt medan de som krävde en längre tids koncentration fallerade helt. Du såg aldrig sambandet. Du visste inte om att du hade koncentrationssvårigheter, men du märkte att du uppenbarligen inte var lika snabb och smart som alla andra. Det var ingen som sa det till dig, du kände det ändå.
De saker du klarade av kanske krympte, du kanske likt jag förvandlades till ett frågetecken som försökte göra dig så osynlig som möjligt. För tre år sedan fick jag svar på anledningen till mina svårigheter, men det suddade inte ut känslan som under alla år byggts upp i mig. Jag önskar så att jag tidigare förstått att det inte handlade om intelligens, okunskap, eller att jag inte försökte tillräckligt mycket. Jag önskar att alla barn idag får tillräcklig information om att det är koncentrationen det handlar om och inte intelligensen. Att dom slipper dumförklara sig själva för att orka gå vidare, att dom slipper bära med sig den där känslan att aldrig nå upp till de andras nivå.
Så många barn håller masken, låtsas förstå, samtidigt som de krymper inombords för att de inte hänger med alls. Jag hoppas att mina erfarenheter inte drabbar dagens barn. Att verkligheten 25 år senare har förändrats. Jag hoppas att man låter barnen växa i samma takt som vår kunskap. Att inget mer barn någonsin lägger skulden på sig själv, utan att man kastar tillbaka den där hör hemma, på sin omgivning.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar