Hur känns det att ha ADHD? -en personlig beskrivning 4 kommentarer


Jag vet egentligen inte hur jag ska beskriva det eftersom det är ett normaltillstånd. Jag känner mig som vem som helt. Men om jag skulle beskriva MINA svårigheter så är det “up and downs” som känns värst. Ibland känns det som om det börjar bubbla i blodet (tänk er att ni fyller på en kolsyremaskin) på liknande sätt fylls blodet med energi bubblor. Denna energi måste man följa, den går inte hålla inne på något sätt. Mitt sätt att få ut den är att jobba, jag befinner mig i flow, skriver så fingrarna glöder. Men ibland måste jag tex gå ut och gå eller springa, jag måste ha någonstans att göra av min energi. Motsatsen till den här känslan kommer när jag jobbat för hårt och för mycket, då känns det som om man lägger tyngder över hela min kropp, jag blir förlamad. Man kan tycka att det liknar biopolär sjukdom, för ja det gör det. Men skillnaden är djupet på stämningslägena. Jag får ALDRIG maniska perioder eller blir deprimerad.

Att överhuvudtaget inte får ut sin energi gör ont, om jag inte får ut alla bubblor ur kroppen så kommer tyngderna som en stor smäll i magen och jag blir förlamad direkt. Det känns som att ramla från en hög höjd, pang, och jag blir svag i hela kroppen. Jag HATAR när folk vill sakta ner, eller bromsa mig, för det går inte. Min kropp måste finna sin fart själv (och ja jag vet det är det som är en del av problemet, den kan uppenbarligen inte det).

För mig känns det också som att leva utan hud, alla intryck går rakt in. Jag har inget skydd. Känslor, stämningar och händelser runt omkring mig åker rakt in och jag kan behöva tid för att sortera i ordning allt. Får jag inte den tiden för mig själv att kunna rensa bland intrycken, ja, då kommer den där tyngden igen och tar över min kropp.

Sen är det det där med hjärnan, den som bara sprutar idéer. Jag brukar inte ha jätte stora problem med att ta mig från A till B (jag hittar rätt tillslut). Men min hjärna hittar också allt man kan göra där emellan, den ser ALLA möjligheter. Vilket kan vara bra ibland, men ofta i livet behöver man bara ta sig från A till B och de andra alternativen är mindre viktiga. Men det spelar ingen roll, det känns som att ha en flerfilig motorväg i huvudet, där alla kör kors och tvärs jättesnabbt, och tillslut tappar man bort sig…..och när man gör det, japp då kommer återigen tyngden och lägger sig över kroppen.

För MIG handlar det om att ha självkontroll. Ordet lagom finns inte, antingen alldeles för mycket eller inte alls. Så därför behöver jag ha rutiner och regler för mig själv. Jag behöver kontroll för att hantera mig själv och min vardag.


Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

4 tankar om “Hur känns det att ha ADHD? -en personlig beskrivning

  • Johanna

    Tack, du beskrev min situation så himla bra! Jag har inte kunnat göra det själv, för just som du beskrev – det är ett normaltillstånd. Trodde alla hade det så och att de flesta andra bara var bättre på att kontrollera sina impulser. Att de flesta människor var så formade av samhället att de satt still av ren vana eller för att inte säga rädsla. Trodde alla hade ett grundtillstånd där de längtade efter att utveckla örnvingar och släppa ut ståtliga skrin från hisnande höjder för att snart i ofantlig fart störta mot ett böljande djupblått hav.

  • Emil Pålsson

    Åh, tack för att du beskriver det som jag har så svårt att beskriva. Det hjälper mig verkligen att veta att där finns fler därute som har samma tillstånd som mig. BIG LOVE / Emil