De sjukskrivnas land 6 kommentarer

De sjukskrivnas land

Vad skönt! Vila upp dig nu. Ta det lugnt.

Var ord jag fick höra när jag blev sjukskriven. Jag såg bilder framför mig hur arbetskamraterna såg mig ligga i en solstol på stranden, dricka drinkar och knappt öppna ögonen ens vid tilltal. Fullkomlig njutning. I verkligheten låg jag i sängen, orkade knappt lyfta armen efter vattenglaset och hade inte tagit mig in i duschen på dagar. Så sand mellan tårna kanske jag hade trots allt.

Jag blev sjukskriven i maj ändå minns jag inte en dag av solsken. Det fanns bara regn hos mig. Jag vet inte vart sommaren 2016 tog vägen även om jag själv uppenbarligen vandrade igenom den.

Det tog knappt två veckor innan försäkringskassan ringde mig.

Även om hon var trevlig bar jag en klump i magen under hela samtalet. Som av en slump nämnde hon också för mig att om jag var sjukskriven i x antal veckor till så får jag börja titta efter andra jobb (som inte innebar så stor stress och belastning för mig). Det gjorde inte livet i min solstol bekvämare direkt. Efter samtalet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag gjorde det senare.

Jag var stressad redan innan samtalet för att jag snabbt ville bli frisk, hennes ord gjorde det inte på något vis bättre. Jag jagade upp mig själv och vardagen förvandlas till en ond cirkel där jag ständigt bet mig själv i svansen.

Slappna av, sa folk runt mig i all välmening.

Bara ordet fick mig spänd som en fiolsträng. Jag ansträngde verkligen efter att  bli avslappnad men resultatet uteblev. Min kropp hade ju inte rört sig så på veckor så den måste ha varit utvilad men i mitt sinne hade sprungit flera mil. Tillståndet av avslappning och känslan av att vara utvilad infann sig aldrig trots att jag var hemma i veckor.

Men sen insåg jag att det spelar ingen roll hur välbäddat du ligger, eller hur hårt du blundar. Det är aldrig lätt att vila när du känner dig jagad. Att vara sjukskriven kommer alltid att innebära mer stress än vila även om omgivning många gånger tror motsatsen. Jag visste att jag aldrig skulle kunna bli frisk så länge jag hade någon flåsandes efter mig i nacken vilket gjorde att jag gick tillbaka till arbetet tidigare än väntat.

För mig blev stressen av att vara sjuk blev större än sjukdomen i sig.

Det spelade ingen roll om ingen fanns bakom mig när jag vände mig om, eller om kraven och förväntningarna egentligen var mina egna. Stressen av att vara sjuk skulle gjort mig än sjukare. Därför valde jag att avbryta min sjukskrivning. För mig var det rätt val, jag mår bättre nu än vad jag gjorde då och känner att det går åt rätt håll.

Jag vet att många inte har den kraften och det valet vilket gör mig ledsen. Jag vill bara säga att jag tänker på dig och känner med dig. Jag vet att du är jagad även om flocken bakom dig är osynlig. Jag skulle vilja säga till dig att sluta springa även om jag många gånger vet att det är omöjligt. Jag önskar att du istället fokuserar på den där solstolen, sanden mellan tårna och drinken i din hand. Så kanske vi möts där i framtiden, i de sjukskrivnas land.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar