Ofta använder vi ”det är tanken som räknas” som ursäkt för det vi vill men inte hinner med, eller det vi tänker på men inte gör eller det vi glömt av (eller om vi ska vara helt ärliga; det vi inte prioriterar). Men när vi hör den där ursäkten behöver vi stanna upp och tänka till en stund. Uttrycket kanske kan vara en sanning i ett fåtal situationer, men i de flesta andra är det faktiskt bara en ursäkt (som inte alltid är acceptabel).
För vet du vad, det är INTE tanken som räknas. Det är handlingen. Hur mycket du än säger att du vill, saknar, älskar någon eller något så har det ingen betydelse om inte handlingen visar samma sak.
Vår tanke räddar varken barnen i Afrika eller bygger relationer. Ord är luft. Lätta att uttala och svårare att ta till handling. Tankar skänker inte kärlek eller får drömmar att bli till verklighet. Det är din handling som gör det.
”Jag har tänkt att höra av mig…” ”Jag tänker på dig…” osv, osv. Hur känns dessa meningar när du får dem i ditt ansikte? Känn efter på riktigt. Blir du glad, tacksam, får det dig att känna sig älskad, uppskattad? Nej inte särskilt mycket.
I vilka situationer ursäktar du dig själv med att det är tanken som räknas? Fundera då på varför (handlar det om rädslor, dolda känslor eller helt enkelt dina prioriteringar?).
Vem brukar dra den ursäkten framför ditt ansikte, hur känns den, vill du/bör du ta emot den?
Sluta tänka och börja göra. Ingen känner din kärlek om du inte visar den. Ingen tror på dina mål om du inte försöker att ta dig närmare dem.
Är du personen som får ursäkten i ditt ansikte? Sluta acceptera den. Deras tankar, hur vackra och välmenande de än är kommer aldrig att hjälpa dig. Så dagens påminnelse är både till dig och mig. Äg dina prioriteringar, sluta kom med ursäkter som inte hjälper någon, och kom ihåg att använda handling istället för ord när det kommer till de saker som ligger dig närmast hjärtat.