Det jag skriver


Känner ibland att jag vill förtydliga mig för er. Att det ord jag skriver, inte alltid är mina. Eller orden är ju det, men kanske inte känslan. Eller kanske är också känslan min, men inte verkligheten som beskrivs i orden. Ni är många som har följt mig i flera år och som ibland blir oroliga eller har svårt att förstå vissa texter. “Vad är det som har hänt” kan ni omtänksamt fråga. Därför vill jag påminna er, förklara, igen och igen. Att det jag skriver inte alltid är något som har hänt mig själv, eller något jag själv har upplevt. Jag läser människor, fångar upp känslor, och ibland blir dom känslorna så stora i mig att de kommer ut i ord. Det är liksom inget jag kan stoppa, det bara kommer.

Ibland vet jag inte ens vart de kommer i från, mer än att de finns där. Högst närvarande.

Andra gånger är det gamla texter. Något jag upplevt förut, en text som legat i flera år och inte publicerats. Om ni bara visste hur många block jag har fulla med anteckningar och känslor nere i min källare. Där rensar jag ut varje år, vissa saker slängs, andra publiceras för att jag tänker att det här, kan någon ha nytta av, känna igen sig i.

Jag skriver väldigt mycket om mina tankar och känslor, något jag inte skriver om, alls, är mina vänner och min vardag. Och ibland undrar jag vad ni tänker om det. Vad ni vill veta, undrar och ha mer eller mindre av. Men sen blir jag påmind om att den här bloggen från början inte var en blogg som riktade sig till någon annan än mig själv. Att den egentligen inte är till för att roa någon, utan att det handlade just om att jag behövde skriva, av mig. Men självklart vill jag ju också att ni ska stanna kvar, för utan alla er läsare vet jag inte heller om jag hade fortsatt. Jag tror det, men kan inte veta säkert.

Men den enkla anledningen till att jag inte delar med mig av min vardag och personerna runt mitt liv är att jag inte vet om dom vill det. Bli förknippade med mig, min blogg och allt den står för. Och istället för att fråga så väljer jag den enkla vägen att inte säga något alls.

Även om jag inte kan lova att ändra på mig så skulle jag gärna vilja ha dina tankar och åsikter. Varför följer just DU bloggen? Och vad är det som gör att du stannar kvar? Vad för slags inlägg gillar du mest och vad skulle du vilja läsa mer om?

Jag har haft massa tankar på hur man skulle kunna förändra och göra om. Men sen känner jag ju mig själv och vet att det där som kommer som små infall, sällan funkar. Att det jag kan bäst är att skriva, på känsla, och då spelar den ingen roll hur mycket jag planerar och strukturerar. Det blir ändå inget bra. Men jag funderar på fler gästbloggare, eller kanske om jag skulle ha en till bloggare på sidan så att vi blir två. Jag funderar på om min dotter ska få en egen kategori där hon berättar om hur livet är som 13-åring. Vi vet ju alla att tonåren är en jobbig tid, och hon berättar ständigt om kompisar som mår dåligt, säger att de är deprimerade, röker, dricker och skär sig. Det här är bara lösa tankar, och enkla förklaringar. Men om du vill komma med ideér, tips eller råd så är jag dig evigt tacksam.

Och tack ändå förresten, tack för att ni läser, följer, delar. Utan er vore mina ord ingenting.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.