Det ”ljuva” livet som kriminell.
Du är fast i brottslighetens klor.
Så liten men ändå så stor.
Du lever utan hem och hus.
Smyger runt som en mus.
Du gör fel fastän du vill rätt.
Försöker och försöker men hittar inget annat sätt.
Folk vill inte ha dig nära, deras ögon skriker försvinn.
Andra försöker jaga dig, fånga in.
Ingen vill se dig, fast att du går bredvid.
Timmarna finns men ingen ger dig tid.
Det enda människor ser är att du lever fel.
Problemet är att du inte är hel.
Du undrar ständigt om livet ska vara så här.
Att slita och knoga som den brottsling du är.
Du söker och söker, men hittar aldrig hem.
Vart du än går hamnar du i kläm.
Du vet inte vem du är, har inte hittat ditt jag.
Det enda du kan är att bryta en lag.
Letar ständigt efter nya krypin.
Tar andras ägodelar och ropar min.
Flyr för vind och våg.
Blundar och hoppas att ingen dig såg.
Du försöker springa undan men hamnar alltid tillbaks i fällan.
Att begå brott lönar sig sällan.
Trasig och söndrig sitter du fast.
Folk säger att du får stå ditt kast.
Inom dig är det något som brister.
När du din frihet mister.
Fast kanske är det ditt enda hem.
Stället där du är välkommen igen och igen.
Kontakter med myndigheter är de tryggaste du har.
Dom är vid din sida och stannar alltid kvar.
Bakom galler sitter du fast.
Med ett söndrigt hjärta och droger som last.
Hur långt du bort än springer hamnar du tillbaka i din cell.
Det ”ljuva” livet som kriminell.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar