Drömmar och mål 2 kommentarer


Jag känner mig otroligt rastlös just nu. Det känns som att jag står och stampar och inte kommer någon vart. Det bor en stor otålighet i min kropp som river sönder mig inifrån. Jag har tagit flera jobbiga beslut den här hösten (ändra företagsform, revisor osv) sådant jag länge velat göra men skjutit upp för att det både kostad pengar, energi och tid.

Vid årskiftet kommer jag dra en lättnadens suck och vara glad att börja om från början igen, med rätt människor runt mig, och större kontroll över allt som sker. Men jag har också tagit ett beslut som kommer vara med mig ett helt år. Det gör lite ont i magen fast att jag vet att det är rätt. Vet inte om det är för att jag är rädd att kastat 18000:- i sjön eller för att det är nu jag kommer behöva arbeta, prestera på riktigt.

Men jag har anställt min egen chef, en säljcoach som kommer stötta och vägleda mig i mitt arbete, men också en person som kommer kräva att jag gör vad jag säger och som jag kommer behöva visa upp resultat inför. Det är precis vad jag behöver, jag vet det. Har tänkt på det länge men ändå stått på kanten och tvekat. Det är trots allt bekvämt att stanna kvar inom sin comfortzon,

Om jag någon gång ska nå mitt mål så vet jag att jag behöver börja min resa nu, och kanske är det det som skrämmer mig.

Jag har kommit fram till att jag är mer rädd för att flyga än för att krascha. Jag vet hur man reser sig upp och går vidare. Det är inga problem. Skrämmer mig faktiskt inte alls. Men jag kan inte flyga, om vingarna bär vet jag inte åt vilket håll jag ska styra eller hur man gör för att landa. Och hur hanterar man träningsvärken och krampen som måste komma när du har vingarna för mycket i hetluften?

Kanske därför många företagare inte på riktigt löper linan ut? 

Jag har i fler år drömt om att läsa till legitimerad psykoterapeut. En dröm som har känts väldigt långt bort. Dels för att utbildningen är lång, men också för att den kostar ca 500 000:-

Men jag måste försöka, på riktigt. Inte bara säga det utan också göra det. Man kan inte bära en dröm om man inte försöker att nå den. Så nästa år börjar min resa mot ett bestämt mål. Med stöd av min coach hoppas jag kunna jobba ihop de första slantarna till steg 1. Om allt går enligt plan ska jag ha nått mitt mål och ca 10 år. En lång resa men jag är säker på att den är värd både tiden och pengarna.

Om det är något jag är säker på så är det att jag älskar att möta människor i samtal. Jag har burit drömmen så länge så att den inte kan vara fel. Som jag har berättat tidigare så startade jag mitt företag impulsivt. Företaget har förändrats med mig och har funnits vid min sida utan att ställa krav, och det är jag tacksam för. Men samtidigt funderar jag på hur länge jag ska jobba extra utan att få något extra.

Visst företaget är min ventil, mitt tidsfördriv, utan det jag förmodligen blivit galen för länge sedan. Men jag känner att jag även där måste komma framåt, utvecklas. Växa, inte bara leka. Jag är en person som behöver kickar. Som behöver kämpa mot ett mål och bit för bit ta mig närmare det.

För mig (och många andra med ADHD) handlar njutningen sällan om att nå sitt mål, utan det är vägen dit som är det roliga.

Jag mår alltid väldigt dåligt när jag är färdig med ett större projekt eller om jag står utan mål, och det är väl där jag står nu. Därför känns detta målet perfekt för mig, inget jag kommer bli klar med under ett år eller två. Jag har också flera delmål på vägen.

Jag är inte säker på att jag någonsin kommer att nå fram, jag är bara säker på att jag behöver en riktning, någonstans att gå.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar


Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “Drömmar och mål