Drömmen om ett annat liv…


FullSizeRender

Ända sedan jag var liten har jag drömt om röda stugor med vita knutar, spontade trägolv och kakelugnar. Barnfilmerna bullerbyn, pippi och madicken handlade mest om att studera gamla hus och drömma sig bort till livet på landet. Jag har en längtan så stark att det nästan gör ont.

Innan jag träffade min man och skaffade barn köpte jag mig ett hus i skogen, men när familjen kom in i bilden valde vi att återigen bosätta oss i stan, för barnens skull…och jag ångrar mig, varje dag. Livet just nu känns bara tillfälligt, i väntan på att barnen kan växa ur huset så att jag kan fly, fly till skogen, till djuren, till naturen.

Jag har påbörjat min dröm, genom mitt företag. Jag älskar att skriva, läsa, lyssna. Det här, jag gör just nu, vill jag fortsätta med. Bara inte just här.

Jag vill vakna upp till fågelkvitter, jag vill andas tystnad, jag vill kunna göra vårskri på verandan utan att kunna bry mig om grannen. Jag vill leva omsluten av det jag älskar, djur och natur.

Jag känner mig halv, fejk, som att jag gått in i ett skal, för att liksom passa in. Jag vill kasta sminket, ta på mig träskorna och sketna ner mina nävar. Jag vill vakna utan väckarklocka, jobba utan raster och följa min egen energi.

Jag både avundas och inspireras av människor som tar sig ur ekorrhjulet, som väljer och vågar gå åt ett annat håll. En blogg som jag hittade i dag och blev helt förälskad var jonnajinton. Jag vill bara gå in i hennes värld och stanna där. Men jag försöker trösta mig själv, hålla modet uppe och säga att om tio år, då är du där. Då är du där du vill vara och då kommer ingen kunna ta det i från dig!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.