Idag är det ett år sedan jag hade release för min bok ”Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden!”, det är också ett år sedan min hemsida och blogg började ta form. Jag var jätterädd inför vad som väntade. Skulle folk kasta ägg och tomater efter mig eller säga att jag var en dålig mamma? Skulle folk se annorlunda på mig när jag gick ut och berättade om min psykiska ohälsa? Skulle jag förlora jobb, vänner, status när jag blottade mig på det sättet? Men ändå kände jag att det här var något jag bara var tvungen att göra. Det var inget jag kunde hålla inne.
Inga av mina farhågor förverkligades, jag har inte fått några arga mail och inget upprört mammagäng har stått och bankat på min dörr. Tvärtom, folk har skickat mail till mig eller kommit fram och berättat om sin psykiska ohälsa, sagt tack eller pratat om sitt föräldraskap. Vad jag vet har jag inte förlorat något men däremot vunnit en massa!
Om någon nu har behandlat mig annorlunda pga mina diagnoser så har det istället för att sänka mig triggat mig ännu mer! Det får mig att förstå hur så många i det här landet blir behandlade, det får mig att vilja ställa mig upp och skrika rakt ut. Det får mig att vilja kämpa, att vara en företrädare, en slagpåse framför alla som mår dåligt.
Jag vill tacka er för det här året! 2 böcker, 1film och en himla massa inlägg har det blivit. Jag ser fram emot mer böcker, fler föreläsningar, ett antal filmer och förhoppningvis mer där till.
Jag är så tacksam för alla mail och meddelande här på bloggen och på Facebook. Jag hoppas växa och att ni vill följa mig i några år till. Tack till dig som köpt min bok, till dig som lämnar kommentarer och till dig som mailar. Tack till dig som läser, till dig som sprider och till dig som gillar. Tack!