Emilia är 36 år och fick sin ADHD diagnos när hon var 33 år gammal. Emilias föräldrar är båda egna företagare och hon kände rätt så tidigt att hon ville gå i samma fotspår. Hon tror att det bottnade i att hon inte ville ha en chef, bli bestämd över, utan ville bestämma själv. Hon visste inte inom vilket område hon skulle starta eget eller hur det skulle gå till, utan valde att ha en anställning fram tills att rätt kontakt och möjlighet skulle dyka upp. Och det gjorde den. 2007 dök möjligheten Emilia väntat på upp och 2008 var hon igång med sitt företag.
Hon beskriver att det började som ett callcenter, med fyra anställda där man tog uppdrag av andra och sålde in deras produkter och tjänster. Men som många med ADHD gör tröttnade hon efter 2-3 år och ville bygga upp en egen produkt istället för andras. Hennes nya företag kom som en blixt från klar himmel, hon hittade ett hål i marknaden och kunde inget annat än att ta tag i idén. Hon kontaktade en säljcoach för att fråga om han var intresserad av att starta detta företag med henne, och det var han. Så 2014 startades deras nya företag Izonen.
Självklart har Emilia mer än en boll i luften. Hon driver så klart inte bara ett företag, utan två. –Jag jobbade på det företaget när jag var anställd. Så när de skulle sälja och jag fick möjligheten att ta över så gjorde jag det.
Som många andra med ADHD verkar Emilia orädd och jag blir nyfiken på vad det är som driver henne. –Det ger mig kickar av att lyckas och av att skapa något eget, svarar hon. Hon berättar att hon har koll på det mesta i företaget och har lärt sig allt efterhand. Hon har lärt sig att bokföra själv, skriva ut likviditets- och resultatrapport och har med tiden även lärt sig bli duktig på personalpolicy.
Många med ADHD beskriver svårigheter i vardagen. Jag undrade därför hur det såg ut för Emilia. Fanns det något som var jobbigt, något som hon helt enkelt inte klarade av i sitt arbete. Som förväntat svarar hon nej på den frågan. –Det blir lätt att jag skjuter upp pappersjobb och tråkiga mail. Jag tycker heller inte om konflikter eller jobbiga diskussioner med min personal men jag anställde en ekonomichef och en vd så att jag kunde koncentrera mig på det jag var bäst på, och det är att prata med kunder, inspirera och motivera andra.
Emilia beskriver sin ADHD som en tillgång i sitt arbete. Hon berättar att hon för ett år sedan testade concerta men att det tog bort sidor av henne som hon behövde i sitt jobb. –Jag kan inte sälja, mina tankar går för trögt så jag hinner inte snappa upp köpsignaler, säger hon.
Men däremot funkade medicinen bättre när hon var hemma, då helt andra kvalitéer behövs. –Den har varit till en stor hjälp för mig som mamma, framförallt mitt tålamod mot barnen, jag blir inte arg på samma sätt. Den har också hjälpt mig så att det är lättare att ta tag i de tråkiga vardagssysslorna så som att vika tvätt eller städa.
Jag känner igen mig i Emilias berättelse. I motsats till vad många tror så tycker jag att min ADHD är en otrolig tillgång när det kommer till att arbeta. Det tror jag till och med att jag gör bättre än personer utan diagnos. Men det är i hemmiljön, tillsammans med min familj som mina svårigheter kommer fram och blir som störst.
Många tror att ADHD -svårigheter endast visar sig i miljöer som skola och jobb. Men för mig och Emilia (och förmodligen många andra) är det precis tvärtom, och detta är det viktigt att vi pratar om.
Emilias tips till andra är att våga satsa. För henne har diagnosen aldrig varit ett problem i arbetet, tvärtom. –För mig är ADHD en jättetillgång i mitt egna företagande. Jag ser inte problemen innan de kommer, utan jag bara kör, och när problemen kommer så har min superhjärna aldrig några problem med att lösa dem. ADHD är ju den bästa problemlösaren som finns! Allt går att lösa, det har jag lärt mig. Så varför oroa sig innan problemet kommer? Min styrka sitter i att jag vågar eftersom jag inte bryr mig om problem som inte finns. Andra analyserar och ser alla hinder innan och då kommer de ofta ingenstans.
Idag har Emilia två företag och 14 anställda, och enligt mig är hon ett levande bevis på att personer med ADHD inte ska kategoriseras som personer med uppmärksamhetsstörningar, impulsivitet och koncentrationsproblem utan snarare som driftiga och kreativa problemlösare. Svårigheterna som ofta beskrivs i samband med ADHD kanske inte bara ska ses som svårigheter, utan kanske också som möjligheter. Istället för att tänka i termen av begränsningar bör vi se det för vad det i många sammanhang är. En tillgång.
Dett är del 2 av 4 i en artikelserie om ADHD och företagsamhet. Här hittar du del 1.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar