Det finns bara två saker i min hjärna just nu. Hundar och mitt företag. Tusen tankar, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hundar, företag, hundar, företag, hundar, företag….och ofta blir det så när man inte löst ett problem. När det finns något man vill/behöver förändra men man inte vet riktigt hur/eller orkar. Ja företaget är visserligen inte ett problem som ska lösas utan ett liv som ska lära sig levas. Jag ska bara lära mig att hitta både tryggheten och utmaningen i det.
Hundarna, ja där är det ju ett problem som åtminstone kan lösas. Där hänger det bara på kunskap, tid och ork. Jag kan känna mig överväldigad av allt som måste tränas in med valpen. Han ska inte bara gå i koppel fint, utan också hälsa på andra fint, han ska lära sig att inte bita i handduken när man torkar tassar, han ska kunna sitt, ligg och stanna kvar. Ja ni vet, all den där grundkunskapen som hundar borde födas med…men inte gör.
Jag ska inte skylla på att jag driver eget och har fullt upp med det, nej det där slags hundintresset dog nog för många många år sedan. Jag ÄLSKAR hund, men jag älskar inte lika mycket att träna dem. Så han ligger ju som en ständigt svidande punkt på min att-göra-lista. En punkt som biter mig själv i röven när jag inte tar tag i den då han blir odräglig att hänga med.
Jag hör när jag skriver det här att jag borde motivera mig själv, och jag känner mig barnslig och ältande när jag fortsätter att simma runt i mitt problem och inte går upp ur badvattnet. Men ibland kan det kännas enklare att sitta där och plaska och hoppas att problemet löser sig själv än att faktiskt ta tag i det.
Ja, det var veckans fredagsgnäll. Önskar er en fin helg!