Gör min ångest mig till en dålig förälder?


Gör min ångest mig till en dålig förälder?

Jag skrev ett debatt inlägg på nyheter24 om frågan om jag var en sämre mamma, pga mina diagnoser. Och som vanligt går den lätt att missuppfatta texten för dem som vill det. Jag har egentligen så mycket att säga inom ämnet, men svårt att få fram ett enda bra ord.

När jag medverkade i #Mittpsyke ställdes frågan om mina barn verkligen skulle visas upp i tv rutan, för barn i ett sammanhang med psykisk ohälsa ser väl inte särskilt bra ut? Men det som förvånar mig är att vi visar upp mammor som raggar nya killar på bästa sändningstid, familjer i skuldfällor, och ytterligare familjer som inte klarar av att renovera sitt hus där barn bor i mögel, isolering och elkablar hängande framför näsan på dem. Och det är ok? Då är man en bra förälder? Men att jag framför en filmkamera uttrycker att jag har ångest och extra oro för mina barn gör mig till en dålig?

Hade det vara lika olämpligt att visa barnen  i tv:n om det handlade om någon annan diagnos, diabetes, cancer eller njursvikt? Nej, jag tror inte det, och det är det som är problemet. Det ger dubbla budskap när man pratar om hur öppen man skall vara kring psykisk ohälsa, men samtidigt inte för öppen för då kan folk tro att du är en dålig mamma. Indirekt säger de då åt mig att skämmas, att jag inte är lika bra.

Som jag skrev i debattinlägget är jag väl medveten om att jag har svaga sidor, men det har ALLA! Jag är inte sämre än någon annan, och att folk tror det är fan skrämmande. Allt folk kan döma dig utan att veta det minsta om dig, visar mer om den personen än om dig.

Givetvis finns det psykiska sjukdomar där man under perioder kanske inte kan ta lika bra hand om sitt barn, som i en psykos eller i en djup depression. Och där förespråkar jag så klart att barnet och föräldrarna skall få all hjälp och stöd som behövs, och att man alltid ska utgå från barnets bästa. Men bara för att man är sjuk betyder det inte att man är dålig mamma, det betyder bara att man är mindre förmögen att ta hand om sitt barn under den perioden man är sjuk. Man har ju liksom inte förvandlats till en dålig person bara för att man för tillfället inte är frisk. Det finns flera andra sjukdomar och funktionshinder som gör personer oförmögna att ta hand om sitt hem och sina barn, betyder det att dem också är dåliga förädlar. Nej, förmodligen inte….

Det gör mig både ledsen och arg. Fast att jag egentligen bara inte borde bry mig alls. Men vi kanske helt enkelt har olika syn på föräldraskap….. Jag tror inte att någon av oss är perfekta, men att de flesta av oss gör så gott vi kan. Det gör ont i mig när jag tänker på hur ”duktiga” vi i dagens samhället är på att vara öppna med psykiska ohälsa, alla är vi i princip överens om att det är något vi bör och ska prata om. Samtidigt som vi i helt andra sammanhang fortfarande smyger, fortfarande är tysta. För mig betyder det att vi att vi har en bra bit kvar.

[Tweet ”Men jag vägrar skämmas”]

Min ångest gör inte mig till en sämre förälder, lika lite som ditt kanske dåliga humör gör dig till en. Min ADHD förvandlar inte mig till en oansvarig, oberäknelig mamma bara för att du tror att det ingår i diagnosen.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.