Kör så det ryker


Att köra på för hårt

Jag och många andra med ADHD drivs av att ha mycket på gång. Det känns liksom som att fylla tanken med extra bränsle. Jag blir snabbare och kan köra mycket längre. Utan projekt eller massa små mål så stannar jag helt…

Det tog flera år för mig att räkna ut sambandet, att se att det är efter varje målsnöre som jag faller och inte kan ta mig upp, och därför insåg jag att jag hela tiden måste sätta upp nya. Problemet är när man sätter upp för många på en gång. Då vet man liksom inte åt vilket håll man ska springa. Det blir kanske att man springer förbi, och missar något.

Just nu är jag inne i en period där jag egentligen inte har några krav alls. Skittråkigt! Så därför var jag ju tvungen att fixa till några så att jag skulle ha något att springa/jobba mot. Men helt plötsligt står jag där med fem olika bollar i luften, livrädd för att tappa någon av dem och undrar samtidigt hur det blev så här? Jag som skulle göra en sak, en enda sak (uppsatsen)……

Vissa bollar känns tyngre än ändra, vissa mer spännande och andra viktigare. Jag vill ha dem alla men vet att med för mycket att bära blir det inte bra. Särskilt inte när de spretar åt olika håll. Det blir för tungt och tar längre tid för mig att komma fram. Min uppsats är en sak som jag verkligen vill bli klar med, ändå är den det som snabbast faller ur huvudet. Kanske för att den känns för långt bort…

Jag kan bli som ett barn, tjurig, sätta mig i ett hörn och gråta för att det inte finns någonting att göra. Bara för att jag inte har tillräckligt mycket på gång, och då kommer jag på det, just det ja, uppsatsen. Och så sätter jag mig ner och jobbar med den igen. Jag försöker att påminna mig genom att skriva upp lappar, sätta upp små mål som jag ska ha klart gällande uppsatsen, men ändå kan det bara gå mig förbi.

Ena sekunden brinner jag som fan, andra har lågan slocknat helt.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.