De flesta jag pratar med är inte uppgivna, rädda eller ledsna för att de mår som de gör, utan mer för att de inte vet när det tar slut. Alla kan vi ju liksom ha en dålig dag, och det är ok. Men när en dålig dag förvandlas till veckor, månader eller år då känns det inte så ok längre.
När du varit sjuk tillräckligt länge tvivlar du på om du någonsin varit friskt. Ditt dåliga mående blir ett allmäntillstånd och förvandlas till din vardag. Du vet inte längre om den gamla bilden du har av dig är sann. Har du någonsin varit pigg, känt dig lycklig, haft något att se fram emot, eller hur ska det kännas egentligen? Hur ska man må? Du tvivlar, ifrågasätter dig själv och fastnar i en spiral av negativa tankar.
Du söker hjälp, flera gånger. Det går över säger dom, och du ger upp. Tappar hoppet om framtiden, livet, lyckan. Du fastnar i en grå, smetig sörja och kan inte ta dig loss. Du känner hur du dras ner, sakta men säkert. Du försöker att sträcka ut din hand, önskar att någon skall hjälpa dig hålla huvudet över ytan. Men de säger att du klarar det, klarar det själv. Det gör du förmodligen också, problemet är att du inte vet hur länge du ska kämpa. Hur länge ska du simma i den iskalla gyttjan?
När du är fysiskt sjuk får du ofta en tidsberäkning med på köpet. Magsjukan går över inom en vecka, förkylningen kanske två. Du vet det och kan därför acceptera det. Man vill ha sin ”sjukdom” datummärkt. Det känns tryggt. Då kan du lugnt återhämta dig denna tid och sedan är du frisk. Men när det gäller psykisk ohälsa finns ingen beräkning med i sjukdomstillståndet, du får ingen kalkyl, inget datum när du beräknas vara dig själv igen eller ens rätt kur för att ”bli frisk”. Utan här får tiden ha sin gång, man får själv hitta redskap och tekniker för att få sitt liv till att fungera.
Men många får inte sina liv till att fungera. De går och väntar och väntar. På att livet ska bli som det var förr, innan de mådde som de gör nu. Men det där gamla livet kommer sällan tillbaka. Jag skulle vilja säga att du kan leva ett gott liv med ångest, med trötthet, och med smärta, men inte så länge du väntar på att bli frisk. Sätt inget ”bäst före datum” i din egen panna. Då är det själva jämförelsen (mellan då och nu) som gör dig sjuk och inte ditt egentliga mående.
