”Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår.”
Jag träffade en man idag vars ögon bar på en större sorg än han vågade uttala. Han satt ihopkrupen, tyst. -Blir det inte bättre än så här, viskade han.
-När man kommit upp i min ålder och ser tillbaka så undrar man verkligen om det inte blir bättre än så här, upprepar han igen. Jag önskade att jag hade kunnat trolla. Tagit bort sorgen i hans ansikte och gett hans liv mera ljus. När han lämnade rummet följde mina tankar med honom.
Jag kom på mig själv med att fundera på hur mitt liv hade sett ut om det var jag som satt i den där stolen, 30 år äldre än idag. Jag är medveten om att ingen av oss kan undvika sorg, förluster och trauman i våra liv. Men trots det hoppas jag ändå på att vi kan se mer ljus än mörker. Ofta drömmer vi om framtiden, när barnen blir stora, när man går i pension, eller dagar då man helt enkelt bara har mer tid för sig själv. Men hur kommer det kännas när vi är där? Är vi så nöjda som vi tror att vi kommer att vara? Mannen framför mig var inte det. Jag är säker på att han hade en helt annan bild av sitt liv för trettio år sedan än den han bar på idag.
Jag tänker att ju hårdare man håller fast sitt förflutna, desto mindre kan man omfamna nuet. Kanske är det att vara närvarande idag, som skapar din lycka i framtiden.