Det är helt okej att du är överaktiv på dagarna, att du har hundratals idéer och gör det svårt för mig att sitta still. Det är ok! Jag har accepterat det faktum att du lider av en underaktivitet och måste underhålla mig för att hålla dig vaken. Jag har accepterat det!
MEN vad jag har svårt att acceptera är natten. Vad f*n håller du på med??? Om du nu är så j-vla trött som det sägs så har jag lösningen för dig: SOV!!! Jag tycker inte att det är så mycket begärt, hur svårt kan det vara? Det är okej att grubbla, överanalysera och få idéer, men på nätterna?
Varje kväll är det en kamp mellan dig och mig. Du försöker hålla mig vaken med alla möjliga sorts tankar och idéer medan jag försöker att ignorera dig. Tillslut somnar du väl av ren utmattning antar jag. Men så fort jag öppnar ögonlocken så är du där igen, oavsett tid på dygnet. Pang, så sätts torktumlaren i huvudet på igen, trots att jag inte vill annat än att sova. Det är tröttsamt att leva med dig, det måste du förstå. Men eftersom vi förhoppningsvis har många år tillsammans kvar så måste vi försöka komma överens du och jag. Vi måste hålla ihop du och jag, vi är ett team.
Jag vet inte hur du ser det, men jag skulle vara tacksam om du typ kunde stänga av dig vid klockan 22 och gå igång igen vid 6 tiden på morgonen, jag kan till och med kompromissa med 23-05, vad sägs?
Tacksam för svar! (gärna omgående)