Skulle åka till lokalen med bästisen häromdagen för att ta lite bilder till min nya hemsida. Jag lät dottern sminka upp mig då hon är mer kunnig på sånt där än jag själv. Highlighter (hur stavar man det ens), conselier, foundation med mera. Herregud känns alldeles för övermäktigt för mig som tycker att jag sminkar mig mycket då jag de senaste åren börjat använda ögonskugga.
Men jösses vilken skillnad (och vilken smutsig spegel hon har), jag kände mig som en annan människa. Så mycket piggare och fräschare med allt det där i ansiktet. Men nej, aldrig att jag skulle orka göra det där själv varje morgon.
Grymt duktig trettonåring vill jag säga. Jag visste ingenting om smink när jag var i den åldern. Var i för sig inte heller särskilt intresserad. Och flera fina bilder blev det, både på mig och lokalen. Men mest lokalen. Själv avskyr jag att vara med på bild. Jag måste jobba på det. Jag blir så totalt obekväm när någon tar fram en kamera (till och med när jag själv gör det). Det värsta jag har gjort var när jag skulle filma mig själv för att vara med i ”mitt psyke och jag”. Jag gjorde det, filmande mig själv i flera månader. Men det blev aldrig lättare. Man borde ju komma över det där tänker jag ju mer man utsätter sig och utmanar sig, men inte. Det är väl något jag får jobba med kommande år, eller inte.. vi får se.
I veckan ska jag jobba med att sätta upp en hållbar plan för det kommande året. Jag tror att jag behöver minska ner mina inlägg här då jag känner att det har varit svårt att hinna med i mitt resande och läxläsande. Ju tröttare jag blir, desto mer tappar jag orden och jag är så jäkla rädd om mig själv. Jag vill verkligen inte gå sönder. Vill inte göra för mycket. Pressa mig själv för hårt. Jag behöver välja mina kanaler och vart jag ska lägga min energi. Kanske ska rådgöra med bästisen om detta.
Jag håller på och bygger en ny hemsida men även denna ska göras om. Och i förändring kommer jag över se över mina tjänster och är osäker på om jag ska fortsätta ge ut andras böcker då tar otroligt mycket tid och energi men inte ger något annat än glädje tillbaks. Jag har älskat att ge ut mina författares böcker, att se de uppfylla en dröm. Men kostnadsmässigt och energimässigt är jag den stora förloraren. Jag får även mängder med mail från folk som vill ge ut sina manus. Att bara skriva nej till alla tar sin tid.
Ingenting är klart än. Det ligger bara i tankarna, men jag ska bygga en hållbar plan. Detta året ska jag bygga en stabil grund för min kommande verksamhet. Se vilka företagsben som ska få finnas kvar och vilka som ska bort. Företaget är till för min egen skull, för att jag ska växa och ha roligt och jag måste hålla. Hela vägen ut.
Både jag och företaget har förändrats genom åren och så kommer det kanske alltid att vara. Men det jag har lärt mig är att inte ge mer än vad jag får tillbaka, att hela tiden se över min energi. Kostnader och intäkter. Både fysiskt och psykiskt. Det hjälper inte att ha med sig tanken ”att vara rädd om sig själv” så vida man inte gör något åt det. Även om jag har bromsat på otroligt många plan så känner jag att min kropp varnar mig och att jag behöver lyssna på den, ge den mer tid.
Jag klarade detta året, det är bra. Men jag har ett till framför mig med otroligt många utmaningar så jag behöver planera in glädje och återhämtning till lika stor del som jag planerar in jobb. Se till att göra det du med <3