Lösa tankar i farten som går åt olika håll.
#Jag har nog alltid varit bättre på att springa än på att stå still. Jag tittar på alla andra och försöker gå med i deras takt fast att jag innerst inne vet att den aldrig passat mig. Jag vet inte om jag vilar men i praktiken gör jag det. Men insidan känner något helt annat. Hela havet stormar inombords men på ytan syns det som vanligt ingenting.
#Bara för att jag inte jobbat på ”som vanligt” vad gäller företaget känner jag att jag inte jobbat alls. Men i verkligheten har jag istället för att jobba med företaget jobbat med mig själv. Jag är öppen nu. Både i tanken och i hjärtat. Mer sårbar än någonsin. Kanske är därför allt gör så ont. Och jag vill inte stänga igen den där dörren även om den gör ont. Jag vill se smärtan i vitögat och samtidigt släppa taget. Viska hejdå när jag ser den gå.
#Livet förändras, ständigt. Även om jag vet om det är det som att man aldrig är beredd. Jag vet ingenting om min höst. Varken för egen del eller för mina barns del. Äh jag vet väl heller ingenting om min framtid mer än att jag försöker att forma den själv. Samtidigt som jag leker skulptör vet jag att vem eller vad som helst kan krossa mitt bygge. Ett enda lite snedsteg kan göra att allt blir fel. Samtidigt som det också kan göra allt rätt.
#Jag säger dagligen till mig själv att lita på livet, framtiden och andra människor. Det är vad det är och blir vad det blir. Men jag lyssnar inte på mig själv. Inte på andra heller för den delen. Men ångesten, den lyssnar jag på. Det känns som att det är den enda som talar sanning fast att jag vet att allt den säger är en lögn.
#Rätt tankar slåss mot fel tankar. Ständigt. En pingismatch i huvudet, som ingen vinner.