I helgen var jag och bästisen på på Prana-festival (en festival för hälsa och träning). Jag bär fortfarande med mig känslan i kroppen. Ja och då menar jag inte i form av träningsvärk (även om jag har det också) utan den där känslan yoga och meditation ger mig. Det är verkligen magi.
Jag har berättat förut att yoga får mig att acceptera och till och med tycka om mig själv, att hitta en lugn. Men det var nog först när jag hittade yinyogan som jag verkligen kände att jag hittade hem. Det var det sista jag trodde att jag skulle tycka om, men det var absolut det min kropp behövde.
Efter en sådan här helg tar jag med mig så mycket lärdomar. Det ger mig alltid så mycket insikter att få ligga tyst tillsammans med mig själv. På ett lite tuffare pass (alla pass är tuffa om man jämför med yinyoga) kände jag verkligen hur hela min kropps skrek nej, och det slog mig att det nästa har tagit 40 år för mig att lyssna på det där nej:et. Jag är en jävel på att pressa mig själv, både på gott och på ont. Men mest på ont. Och jag vill verkligen sluta att göra det. Min kropp vill vila, den behöver vila, den ska få vila.
Och då menar jag inte att jag ska sluta röra mig. Nej men jag ska sluta att pressa mig. En så himla skön insikt! Jag fick någon form av flashback och såg hur jag inte bara låtit min kropp gå på svält under perioder av mitt liv. Utan också hur jag tvingat den till allt från att göra 4 träningspass om dagen till att åka tjejvasan med söndrig svanskota utan att ha stått på ett par skidor förut. Om min kropp kunde prata skulle jag fått mig en rejäl utskällning. 
Förutom att få göra det jag älskar mest (umgås med min bästis och äta mat) fick vi också prova massa olika yoga- och mindfulnessklasser. Det var en upplevelse kan jag säga även om alla inte var i vår smak 🙂 Insikter får man ändå.
Den största upplevelsen var silentyoga. Det var obeskrivligt, magiskt och första gången jag grät på en yogaklass. Hör du talas om ett pass nära dig, gå säger jag bara, gå!
Ja festivalen är sedan länge slut, men jag bär med mig en massa tankar hem, och jag vill bara fortsätta att besöka yogafestivaler. Igen, igen och igen <3