Tankar efter en prana-festival


I helgen var jag och bästisen på på Prana-festival (en festival för hälsa och träning). Jag bär fortfarande med mig känslan i kroppen. Ja och då menar jag inte i form av träningsvärk (även om jag har det också) utan den där känslan yoga och meditation ger mig. Det är verkligen magi.

Jag har berättat förut att yoga får mig att acceptera och till och med tycka om mig själv, att hitta en lugn. Men det var nog först när jag hittade yinyogan som jag verkligen kände att jag hittade hem. Det var det sista jag trodde att jag skulle tycka om, men det var absolut det min kropp behövde.

Efter en sådan här helg tar jag med mig så mycket lärdomar. Det ger mig alltid så mycket insikter att få ligga tyst tillsammans med mig själv. På ett lite tuffare pass (alla pass är tuffa om man jämför med yinyoga) kände jag verkligen hur hela min kropps skrek nej, och det slog mig att det nästa har tagit 40 år för mig att lyssna på det där nej:et. Jag är en jävel på att pressa mig själv, både på gott och på ont. Men mest på ont. Och jag vill verkligen sluta att göra det. Min kropp vill vila, den behöver vila, den ska få vila.

Och  då  menar  jag  inte  att  jag  ska  sluta  röra  mig.  Nej  men  jag  ska  sluta  att  pressa  mig.  En  så  himla  skön  insikt!  Jag  fick  någon  form  av  flashback  och  såg  hur  jag  inte  bara  låtit  min  kropp  gå på  svält  under  perioder  av  mitt  liv.  Utan  också  hur  jag  tvingat  den  till  allt  från  att  göra  4  träningspass  om  dagen  till  att  åka  tjejvasan  med  söndrig  svanskota  utan  att  ha  stått  på  ett par skidor  förut.  Om  min  kropp  kunde  prata  skulle  jag  fått  mig  en  rejäl  utskällning.  

Förutom att få göra det jag älskar mest (umgås med min bästis och äta mat) fick vi också prova massa olika yoga- och mindfulnessklasser. Det var en upplevelse kan jag säga även om alla inte var i vår smak 🙂 Insikter får man ändå.

Den största upplevelsen var silentyoga. Det var obeskrivligt, magiskt och första gången jag grät på en yogaklass. Hör du talas om ett pass nära dig, gå säger jag bara, gå!

Ja festivalen är sedan länge slut, men jag bär med mig en massa tankar hem, och jag vill bara fortsätta att besöka yogafestivaler. Igen, igen och igen <3

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.