Jag ser mig själv i dig, fast att du är någon helt annan. Jag sätter mina känslor i din hals, tvingar dem på dig, så mycket att du kanske tror att de är dina. Det gör ont att se dig, fast att jag skulle önska att det vore tvärtom. Det är som att se mig själv. Liten och sårbar. Jag försvarar och beskyddar dig fast att jag vill släppa dig fri. Släpper jag inte dig fri släpper jag inte heller mig själv fri. Men jag vill bara stänga in dig och hålla dig hårt, beskydda dig från allt innan du hunnit bli skadad.
Jag plåstrar om sår som inte finns, smeker kinder som inte är blöta. Jag tröstar mig själv, när jag tröstar dig.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar
Oj😯Vad jag kände igen mig i det du skrev.
Den texten hade kunnat vara jag som skrivit.
Jag blev tvungen att släppa min dotter fri, för tidigt tycker jag , det var långt i från för tidigt snarare lite för sent. Stor kram till dig❤️
Kram tillbaks <3