Fuck it! Jag planerar inte veckan alls. Jag får göra som jag vill, vad jag vill, och just nu går jag helt utanför ramarna och skiter i allt. Jag tänker inte planera ett skit utan göra precis vad jag känner för. Istället för att vara styrd av planer ska jag tillåta mig själv att styras av känslor.
Den här semestern gjorde någonting med mig. Jag har fortfarande inte hittat tillbaka till rutiner och jag tänker tillåta mig själv att låta bli. För sån är jag.
Istället tänkte jag sätta ett ord för veckan som jag tänkte ha som ledstjärna och istället låta det styra mig. Och lyckas inte heller ledordet tämja mig så är det nog meningen att jag ska låta bli. Det får vara som det är. Jag försöker bli tillfreds med det. Det får vara som det är.
Jag ska inte tvinga mig själv framåt, inte heller bakåt. Jag ska tillåta mig själv att bara vara. Ledordet blev visst inget ord utan kanske en hel mening ”Det får vara som det är”” inte ens där kan jag hålla vad jag lovar. Men, det får vara som det är…