Tiden & jag
Tiden och jag
Jag och tiden är inga direkta kompisar. Ibland jagar den mig, och ibland står den still. Ibland springer den mig förbi, utan att jag ens märker det. Så hur ska man egentligen kunna veta vart den befinner sig?
Tiden är inget att lita på. Ena stunden är den där, andra är den borta. Den är aldrig samma från en stund till en annan.
Tiden kommer, och tiden går, ändå får man den aldrig tillbaka.Tid kan bara försvinna, för att aldrig mer dyka upp, och ibland kan du få flera minuter mer än vad du behöver. Så hur ska man veta hur mycket tid som är nödvändigt?
Tider ska passas, och tider ska hållas, ändå verkar den alltid falla människor ur händerna. Man kan titta på tiden, samtidigt som den försvinner.
Tiden är dyrbar samtidigt som den är gratis. Vi får alla lika mycket, samtidigt som vi känner att andra alltid verkar ha mer. Tiden lämnar dig aldrig fast att du känner att det är det enda den gör.
Tiden går aldrig att stanna även om det ibland kan kännas som att den står still. En minut kan kännas som en timma, en timma kan kännas som en dag. Du vet aldrig hur fort tiden går, även om den alltid håller samma hastighet.
Alla önskar sig mer tid, fast att de har massor av den framför sig. Vissa vill ha tillbaka tid, istället för att använda stunden de befinner dig i. Somliga lägger all sin kraft på framtiden, fast att nuet är det enda de har.
Somliga jagar tiden, andra jagas av den. Samtidigt finns det folk som inte vet om att den existerar. Nej för mig är tiden bara till besvär. För hur mycket jag än försöker förstå den, vet jag aldrig vart den är.
Tiden finns med mig, natt som dag. Ändå blir vi aldrig vänner, tiden och jag.