Månadsarkiv: mars 2016

Hjälp vid koncentrationssvårigheter

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Hjälp mot barnens koncentrationssvårigheter

Hjälp vid koncentrationssvårigheter

På dottern utvecklingssamtal för några månader sedan fick jag till mig att det hade uppstått ett problem. ”Hon har svårt att sitta still på stolen och börjar ibland hoppa upp och ner, jag är rädd för att det ska störa de andra eleverna. Jag har försökt att prata med henne, men det är svårt att få hennes uppmärksamhet när hon väl hamnat i den där fasen.” Hmm, jag pratade med dottern och frågade när dessa situationer uppstår. När jag har tråkigt och inte orkar mer säger hon nästan direkt. Kanske ibland när jag måste vänta, när jag behöver hjälp, eller när jag bara inte klarar av att lyssna.

Jag frågade fröken om jag fick skicka med henne en tangle therapy till skolan. Fröken gick med på att testa, men menade samtidigt att alla barn inte kan sitta med leksaker på bänkarna. Det skulle kunna ställa till ett problem.  Jag bad dottern att använda den varje gång hon kände att det blev så där jobbigt. Det är både något att aktivera sig själv med utan att störa kamraterna, men även ett sätt att visa fröken att nu har jag tappat koncentrationen tänkte jag. Nu har det snart gått över ett halvår och jag har inte hört några klagomål.

Här om veckan fick jag även information om att sonen hade svårt att sitta still på samlingen. ”Han måste upp och röra på benen lite emellanåt.” Jag skickade även med honom en tangle therapy (men förväntade mig inte alls samma resultat). När jag hämtade han några dagar efter fick jag tummen upp. ”Det funkade, fler barn skulle behöva sånna.” Sonen ville så klart ta med en till hela sin klass. Mamma har massor hemma, eller hur säger han och tittar på mig.

Nja, sanningen är faktiskt att jag bara har två kvar. Så om du är intresserad vill jag uppmana dig till att passa på. Först till kvarn!

Du hittar dem här!

Så tar du kontroll över dina tankar 2 kommentarer

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Ta kontroll över ditt liv!

Låt inte dina tankar styra dig!

Många frågar hur jag kan kontrollera mina ångesttankar, hur jag klarar av att bestämma över dem. Svaret är att det kan jag inte. Jag kan varken stoppa dem eller bestämma över dem, men jag kan ignorera dem. Jag kan låta de finnas där utan att de styr mig.

Om du tänker dig ditt sinne som en buss där du sitter framför ratten, där det är du som är chaufför och bestämmer vart du ska. Med dig har du en massa jobbiga passagerare och dessa passagerare är dina egna tankar. Du kan inte själv välja vilka som skall åka med, utan de går av och på precis som de vill utan att du kan styra över det. Det enda du kan styra över är din reaktion till medpassagerarna.

Ta kontroll över ditt liv!

Så tar du kontroll över dina tankar

Det är en vanlig dag och du är på väg till jobbet. Passagerarna sitter bakom dig, alla på olika humör. Någon säger uppmuntrande att det kommer bli en bra dag i dag, medan andra är mer buttra och säger till dig att du borde ha stannat i sängen. Vem lyssnar du på? Förmodligen den som försöker att peppa och uppmuntra dig. Att gå till jobbet är något vi gör på rutin och vanligtvis har lätt för. Men säg att du är med om något jobbigare, du ska gå till läkaren, ett besök du är orolig inför. Det kommer att gå jätte bra ropar vissa passagerare, medan andra försöker skrämma upp dig med allt som kan gå fel och vad som ska hända. Det kan vara ett tiotal olika passagerare som talar om olika saker till dig och du blir helt utmattad innan du ens hunnit fram till läkaren, du kanske till och med struntar i att gå dit?

Oavsett vart du är påväg kommer du ständigt ha en grupp passagerare bakom dig och det är viktigt att du är medveten om det. Och ja, vissa kommer du ogilla mer än andra,  det kommer alltid att finnas tankar som vill stoppa dig, varna dig, men också dem som stöttar dig. Och oavsett vad dina tankar säger så är de ok. För det är inte de som bestämmer över dig, och inte heller du som bestämmer över dem, men det är alltid du som sitter bakom ratten. Det är alltid du som bestämmer över ditt liv även om det inte alltid känns så.

Jag kan inte stoppa mina tankar, ibland kan jag inte heller låta bli att lyssna på dem, men jag kan låta bli att följa dem! [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

När bägaren rinner över….

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ångest av
Droppen som får bägaren att rinna över

Droppen som får bägaren att rinna över

Ibland blir det bara för mycket. Jag skulle bara vilja trycka på en avstängningsknapp och pausa livets bekymmer. Häromdagen var en sådan dag. Jag satt i godan ro med min kopp kaffe och får för mig att läsa tidningen. Något av det första jag ser är en artikel om hur butikskedjan Glitter återkallar några mobilskal då det visat sig vara giftiga. Min första känsla är ilska. Jag vill välta bordet och skrika rakt ut, sedan vill jag gömma mig i ett dike resten av dagen. Helst naken omgiven av obesprutat gräs för att vara på den säkra sidan (i skugga såklart för att minimera cancerrisken).

Idag spelar det ingen roll vad man gör, vilka val man tar. Du utsätts ständigt för yttre fara. Är det inte hot som IS eller krig, så är det ozonskikt, radonhalter, eller strålning. Har du riktig otur börjar till och med din egen kropp kriga mot dig och skapa dödliga sjukdomar. Inte nog med att du måste rädda dig själv och din familj, du måste rädda resten av världen också. Du ska hjälpa flyktingar, svältande barn och skadade hundar i andra  länder. Jag vill hjälpa, det vill jag verkligen, men för mig blir allting bara för mycket.

Vi bombarderas med att äta ekologisk, röra på oss och se till att vår omgivning är så ”giftfri” som möjligt. Samtidigt ska vi jobba heltid och ta hand om våra barn. Att bara oroa sig känns som ett heltidsarbete för mig!

De är ju inte bara de yttre hoten du måste passa dig för, nej, alla de där små grejerna som indirekt tar död på en, du vet lån, räntor, val av el, eller hur man ska rösta. Ja ni vet allt sånt där ska man också ha fullständigt koll på samtidigt som bekämpar världsproblemen. Jag försöker att avskärma mig så mycket jag kan, jag vill inte se, jag vill inte höra, jag har tillräckligt med oro inom mig ändå. Som om jag inte hade tillräckligt den dagen ringer telefonen, -Hej, jag ringer från ….har du tänkt på din pension? Jag skulle vilja ge honom en snytning genom telefonen, tack för att du väckte den sovande tanken, en sak till att lägga på listan av saker jag just nu kan oroa mig för. Jag slänger på luren. Om jag har tänkt på min pension? Jag är glad om jag ens lever fram till min pension vill jag skrika.

Nej, jag hade inte köpt något mobilskal på Glitter, så egentligen borde jag som alla andra bara bläddrat förbi och fortsatt och dricka mitt ekologiska kaffe. Men för mig räcker det med en liten liten grej, ett ord, en doft, en insikt för att väcka oproportionerligt stora ångesttankar hos mig. Min ångestbägare är liksom dagligen full och då krävs det bara en liten droppe för att få den att rinna över.

När världens bekymmer hamnar på mina axlar blir jag hjälplös, förlamad. Jag kan inte som andra bara skaka av mig dem och gå vidare. Jag får liksom inte plats med andras bekymmer. Jag har mer än tillräckligt med mina egna. Ett giftigt mobilskal förgiftar min dag, och flera dagar där efter. Jag har svårt att värja mig, skydda mig, svårt att ens släppa tanken på världens alla faror.

Nej, mitt glas är aldrig varken halvtomt eller halvfullt, det är överfullt.

Extra dag och föreläsningsfix

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Föreläsning nestor förlagJag förlänger helgen med en extra dag och tar ledigt i morgon med. Planen är att slutföra uppsatsen och skicka in den till min handledare igen för att se om jag närmat mig målet. En extra bonus skulle vara om jag förutom det även hinner förbereda två föreläsningar som ska hållas i April. Nu var det några månader sedan jag stod på scenen så jag skulle nog behöva förbereda mig mer än vad jag önskar.

Många erfarna föreläsare menar att man ska stå och upprepa sig framför en spegel, i timmar. Jag kan knappt komma på något tråkigare. Jag som HATAR upprepningar! Nej för mig räcker det att inhämta nytt material, göra PowerPoint och anteckningar, bara det kan ju ta timmar!

Ska i vilket fall njuta av min morgondag oavsett hur långt jag kommer. Hoppas ni haft en härlig ledighet!

Glad påsk!

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Några extra dagar ledigt är precis vad jag behöver. Det är mycket som rör sig runt i huvudet nu så jag behöver verkligen lite tid, för mig själv. Varje ledig stund som inte tillbringas med man och barn lägger jag på min uppsats. Det kommer vara en sådan otroligt lättnad när jag kan lämna den ifrån mig. Pust. Härom dagen tänkte jag att jag faktiskt borde ge mig själv en present efter att jag klarat denna stora bedrift. Min första tanke var att ”unna” mig en till utbildning.

Nej, jag och min hjärna är inte alltid överens som ni kanske förstår.

Ja för övrigt kommer nog helgen se ut som äggen ovan. Lite skratt, lite bus och självklart också en hel del sura miner. Barnen råkade i luven på varandra redan första dagen så det ska bli spännande att se hur helgen slutar. Förhoppningsvis mer skratt än tårar.

Önskar er en riktigt glad påsk!

Tiden & jag

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
Tiden och jag

Tiden och jag

Jag och tiden är inga direkta kompisar. Ibland jagar den mig, och ibland står den still. Ibland springer den mig förbi, utan att jag ens märker det. Så hur ska man egentligen kunna veta vart den befinner sig?

Tiden är inget att lita på. Ena stunden är den där, andra är den borta. Den är aldrig samma från en stund till en annan.

Tiden kommer, och tiden går, ändå får man den aldrig tillbaka.Tid kan bara försvinna, för att aldrig mer dyka upp, och ibland kan du få flera minuter mer än vad du behöver. Så hur ska man veta hur mycket tid som är nödvändigt?

Tider ska passas, och tider ska hållas, ändå verkar den alltid falla människor ur händerna. Man kan titta på tiden, samtidigt som den försvinner.

Tiden är dyrbar samtidigt som den är gratis. Vi får alla lika mycket, samtidigt som vi känner att andra alltid verkar ha mer. Tiden lämnar dig aldrig fast att du känner att det är det enda den gör.

Tiden går aldrig att stanna även om det ibland kan kännas som att den står still.  En minut kan kännas som en timma, en timma kan kännas som en dag. Du vet aldrig hur fort tiden går, även om den alltid håller samma hastighet.

Alla önskar sig mer tid, fast att de har massor av den framför sig.  Vissa vill ha tillbaka tid, istället för att använda stunden de befinner dig i. Somliga lägger all sin kraft på framtiden, fast att nuet är det enda de har.

Somliga jagar tiden, andra jagas av den. Samtidigt finns det folk som inte vet om att den existerar. Nej för mig är tiden bara till besvär. För hur mycket jag än försöker förstå den, vet jag aldrig vart den är.

Tiden finns med mig, natt som dag. Ändå blir vi aldrig vänner, tiden och jag.

Att vara som alla andra

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap av
Att vara som alla andra

Duger jag?

-Mamma, kan inte jag få låtsas vara sjuk i morgon?

-Varför då?

-Men jag är så stressad! Vi har prov varje dag. När ska man få vila? Jag orkar inte!

Hon är 9 år, och det är inte första gången hon uttalar stress. Hon blir stressad av alla prov och tester i skolan, hon blir stressad av läxorna efter skolan. Hon blir stressad av att leka med kompisar, hon blir stressad av att hon vill orka/hinna med sin dansträning. Hur ska man kunna göra allting samtidigt frågade hon mig. Jag hade inget svar.

Vi försöker att inte kräva någonting av henne, vi påminner henne om att hon inte måste ha alla rätt, att hon inte behöver vara duktig, att inget går under för att hon misslyckas. Men det spelar ingen roll vad vi säger, för inuti henne vet jag att det gör det ändå.

Hon vill göra som alla andra, leka med kompisar efter skolan. Men vi vet egentligen båda två att hon inte orkar. På Lördagarna ligger hon i soffan i timmar. Det kan gå en hel dag utan att hon tar sig ur pyjamasen och hon behöver det. Den där vilan, den där återhämtningen. Men jag undrar om man verkligen ska behöva ligga en hel dag och vila upp sig när man är nio år?

Det är inte bara det att hon vill prestera bra i skolan, jag vet att det som tar på henne mest är det som alla andra tar för givet. Sånt där som alla andra bara kan av sig själv. Hon försöker förstå alla de där koderna som man inte uttalar, läsa mellan osynliga rader, förstå lekar utan innehåll och instruktionsbok. Jag vet att hon bara försöker passa in, vara som alla andra, förstå vad som förväntas av henne… och det tar på krafterna.

Jag skulle egentligen bara vilja berätta för henne att hur mycket hon än försöker kommer hon aldrig att passa in i den där mallen. Att hon aldrig kommer trivas med att vara i samma form som alla andra. Jag skulle vilja få henne att växa för den hon är, istället för att ta på sig vingliga klackskor för att försöka nå upp till de andra. Hon kommer att falla…..och jag kommer att se på.

Jag skulle önska att hon insåg nu när hon var 9 istället för 39 att man inte ska behöva anstränga sig så mycket för att försöka förstå. Att hon är helt ok ändå. Men vad hjälper det att säga till någon att vara sig själv, när allt de vill är att vara som alla andra?

 

Lätt fånget, lätt förgånget…

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Lätt fånget lätt förgångetDet är så konstigt, sa jag till min man i Lördags, för första gången på riktigt länge så längtar jag ut, fast att jag vet att det kommer vara fullt av folk och oväsen. Det är ljuset svarar min man, värmen, våren, då orkar man mer. Jag hoppades på att han skulle ha rätt. Jag har länge känt mig trött och sliten, har känt motvilja att på helgerna ta mig utanför dörren, än mindre vistas bland folk. Jag blir utmattad av bara tanken.

Två timmar senare låg jag söndrig i sängen, tror till och med att jag sov. Kändes som att jag sprungit ett maraton fast att jag bara varit 30 minuter på en mässa. Tror till och med att jag hade kunnat somna i bilen om jag tillåtit mig själv.

Så långvarig var den energin. Lätt fånget, lätt för gånget. Nej, det här batterierna behöver helt klart laddas mer. ☀️

Den sjuka jobbstressen

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

[embed_video link=https://www.youtube.com/watch?v=Y4cIbehTmfY]

Vill tipsa på om en film från arbetsmiljöverket om den sjuka jobbstressen. Jag är glad att någon uppmärksammar det här och tar det på allvar! Det har nu kommit en ny föreskrift som riktar sig till arbetsgivare. Men när det gäller att stoppa problematiken kan även du och jag göra nytta. Syftet med föreskriften är att främja hälsa, att helt enkelt motverka ohälsa.

Jag tror att vi alla har någon arbetskamrat som vi är oroliga för, och jag vet att det är jätte svårt att nå ut till någon som befinner sig mitt i hetsen, som känner sig jagad. Så kommer man där och frågar hur personen mår. Det är svårt att nå fram. Men det här personen påverkar omedvetet  dig och mig, hennes flämtade gör i alla fall mig stressad, jag tittar mig genast över axeln och undrar vad jag har missat. Måste jag göra mer eller snabbare? Hon får även mig att vilja sudda ut mina gränser. Gränser jag har satt för mig själv som jag inte vill gå över, för att behålla min hälsa.

Vi måste stoppa det här, inte bara för din och min skull. För allas. Vi måste sluta springa, känna oss jagade. Vi behöver sätta upp staket runt om oss och säga att det här går jag bara inte över, det här är min gräns. Varken du eller din arbetsgivare tjänar på att du går in i väggen, så säg i från. Inte bara till din arbetsgivare utan även till din stressade arbetskamrat. Kan du inte hjälpa henne, fine, men låt inte henne dra dig med sig!

Jag svarar inte i min jobbtelefon på min fritid, jag tänker inte på mitt arbete på helgen, jag försöker inte klämma in ett möte i ett redan stressat schema. Jag gör det jag behöver och det jag måste, men sen räcker det. Där går min gräns. Vart går din?

NPF-dag, ångestmöten och fullspäckad helg!

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

NPF-dag, ångestmöten och fullspäckad helg!
Veckan har känts fullmatad som vanligt. Egentligen kanske inte med så mycket mer än vanligt, men det räcker att någon dags kvällsrutin blir rubbad så känner jag av det hela veckan. Och i tisdags var det NPF-dag i Trollhättan och det kunde jag så klart inte missa! Men både kropp och knopp sa ifrån när jag rubbade mina rutiner och har tvingat mig att ta det extra lugnt resten av veckan.

Trötthet och en molande huvudvärk blev mitt straff, men det var det värt. Föreläsaren Anneli Jäderholm fick mig att bli ännu mer nyfiken på en värld jag inte känner till och fantastiska Hasse Andersson som startade NPF-laget i trestad kunde beröra till tårar. Så tack Emma för att du skapade denna dag! (och att jag fick vara med på ett hörn:)

För några veckor sedan hade vi också vår första tolvstegsträff mot ångest, och nu är det bokat att fortsatta träffar kommer att bli av. Ser jag grymt mycket fram emot! Jag har skickat ut mail till er som var med på träffen så kontakta mig om det inte har kommit fram. Var du inte med på första träffen men är intresserad av att gå? Kontakta mig på jessica@nestorforlag.se Jag är noga med att inte få för stora grupper så du kommer med i mån av plats, så först till kvarn.

Denna helg är lite mer fullspäckad än vanligt, men det känns trots allt ok. I morgon ska två mässor besökas och på söndag får jag långväga besök. Jag hoppas på att solsken, familjemys, och återhämtning också ska inrymmas i schemat [wp-svg-icons icon=”brightness-medium” wrap=”i”]

Trevlig helg!