Det är så konstigt, sa jag till min man i Lördags, för första gången på riktigt länge så längtar jag ut, fast att jag vet att det kommer vara fullt av folk och oväsen. Det är ljuset svarar min man, värmen, våren, då orkar man mer. Jag hoppades på att han skulle ha rätt. Jag har länge känt mig trött och sliten, har känt motvilja att på helgerna ta mig utanför dörren, än mindre vistas bland folk. Jag blir utmattad av bara tanken.
Två timmar senare låg jag söndrig i sängen, tror till och med att jag sov. Kändes som att jag sprungit ett maraton fast att jag bara varit 30 minuter på en mässa. Tror till och med att jag hade kunnat somna i bilen om jag tillåtit mig själv.
Så långvarig var den energin. Lätt fånget, lätt för gånget. Nej, det här batterierna behöver helt klart laddas mer. ☀️