-Mamma, kan inte jag få låtsas vara sjuk i morgon?
-Varför då?
-Men jag är så stressad! Vi har prov varje dag. När ska man få vila? Jag orkar inte!
Hon är 9 år, och det är inte första gången hon uttalar stress. Hon blir stressad av alla prov och tester i skolan, hon blir stressad av läxorna efter skolan. Hon blir stressad av att leka med kompisar, hon blir stressad av att hon vill orka/hinna med sin dansträning. Hur ska man kunna göra allting samtidigt frågade hon mig. Jag hade inget svar.
Vi försöker att inte kräva någonting av henne, vi påminner henne om att hon inte måste ha alla rätt, att hon inte behöver vara duktig, att inget går under för att hon misslyckas. Men det spelar ingen roll vad vi säger, för inuti henne vet jag att det gör det ändå.
Hon vill göra som alla andra, leka med kompisar efter skolan. Men vi vet egentligen båda två att hon inte orkar. På Lördagarna ligger hon i soffan i timmar. Det kan gå en hel dag utan att hon tar sig ur pyjamasen och hon behöver det. Den där vilan, den där återhämtningen. Men jag undrar om man verkligen ska behöva ligga en hel dag och vila upp sig när man är nio år?
Det är inte bara det att hon vill prestera bra i skolan, jag vet att det som tar på henne mest är det som alla andra tar för givet. Sånt där som alla andra bara kan av sig själv. Hon försöker förstå alla de där koderna som man inte uttalar, läsa mellan osynliga rader, förstå lekar utan innehåll och instruktionsbok. Jag vet att hon bara försöker passa in, vara som alla andra, förstå vad som förväntas av henne… och det tar på krafterna.
Jag skulle egentligen bara vilja berätta för henne att hur mycket hon än försöker kommer hon aldrig att passa in i den där mallen. Att hon aldrig kommer trivas med att vara i samma form som alla andra. Jag skulle vilja få henne att växa för den hon är, istället för att ta på sig vingliga klackskor för att försöka nå upp till de andra. Hon kommer att falla…..och jag kommer att se på.
Jag skulle önska att hon insåg nu när hon var 9 istället för 39 att man inte ska behöva anstränga sig så mycket för att försöka förstå. Att hon är helt ok ändå. Men vad hjälper det att säga till någon att vara sig själv, när allt de vill är att vara som alla andra?