Semester -en potentiell livsfara? 4 kommentarer
Väskorna är packade -NOT!
Semestern känns ganska långt bort, fast att det bara är tre veckor kvar, och som vanligt är jag och mannen lite sent ute. Igår satt vi och försökte komma fram till vad vi skulle ägna semestern åt. Utan resultat.
Att leva med katastroftankar kan vara tufft, men under sommarmånaderna kan det om möjligt kännas än värre. Farligheterna liksom hopar sig framför dig och semestern blir allt annat än en semester.
Jag är en person som gärna håller mig på hemmaplan, som helst vill strosa runt och vara nära skog och natur. Storstäder och utomlandsvistelser har aldrig lockat mig. Dels för att jag helt enkelt inte är det minsta intresserad, men också för att jag är livrädd för att flyga, åka båt, tåg, buss, bil, ja ni fattar. Jag vill stå med fötterna på jorden, i jorden, gärna barfota om jag själv får bestämma. Men nu får jag ju inte det längre.
Helt plötsligt har två barn något att säga till om. Barn som tidigare var så små att de nöjde sig med liseberg (vilket jag avskyr), eller dagsutflykter kring vatten (vilket även det gör mig livrädd). Ja ni kanske förstår varför sommaren väcker mer ångest för mig än vinter och höst 🙂
Frågar man barnen vart de vill åka nu så svarar de ju inte längre stranden. Nej förslagen som kom i går var Spanien och Paris. Alla deras kompisar åker ju utomlands HELA TIDEN, så varför får inte de åka? Ja, bra fråga. Vad sägs om svaret att mamma är livrädd för att flyga, eller för allt som är främmande egentligen. Eller för att hon har kontrollbehov, inte hittar, inte kan språket, eller för att allt är en potentiell livsfara i främmande länder.
Visst jag skulle kunna sänka mig själv men lugnande tabletter för att klara av att flyga, men sen då, man måste ju hem igen! Sist jag flög funderade jag på att bosätta mig i England för att slippa hemresan. Som ni förstår så blir det ju ingen vidare semester utan snarare en ren ångesttripp eftersom man vet att man på något sätt måste ta sig dit…och hem igen…och jag kryper hellre hela vägen än flyger.
Men ska inte semestern vara rolig, något att se fram emot, frågade jag min man igår. Är det inte anledningen till att man kallar det semester? Att ta mig utomlands är för mig ingen vidare semester. Men kanske måste jag offra mig för barnen, för familjen? Men måste jag välja mellan en flygkrasch eller att drunkna i havet?
Även om jag hade gått runt med flytväst, armpuffar och en flytring runt magen så skulle jag inte kunna känna mig lugn, inte ens om jag satt i livbåten hela vägen. Och blir det ingen semester för mig så chansar jag på att familjen inte heller får slappna av, att allt kommer att handla om att ta hand om mamma när hon får en panikattack. Ingen vidare semester!
Men jag vill offra mig för barnen, jag vill att de ska ha kul. Jag vill att de ska ha något att berätta för sina kompisar när de kommer tillbaka till skolan. Men kanske bara inte med livet som insats.
Jävligt roliga semestertips som inte har döden som utgång tas gärna emot!
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna kommentar