Månadsarkiv: juni 2016

Förra veckan  medverkade jag och barnen i Attentions aktivitet skulpturverkstan. Jag har tyvärr inte medverkat på så mycket aktiviteter med Attention tidigare på grund av både energi- och tidsbrist. Så jag kände att jag fick ta tillfället i akt, testa min vingar nu när tiden fanns, även om energin brast. Oftast suger aktiviteter så mycket energi från mig, antingen är det för mycket ljud eller för mycket intryck. Vilket gör att jag oftast undviker allt som inte ingår i mina vardagliga rutiner.

Men miljön här var helt fantastisk. Vi hade sol, fågelkvitter och en porlande bäck som sällskap, så det fanns inget att klaga på.

Vi skapade i lera och sten, och jag liksom barnen, njöt av att få skapa med sina bara händer.

Det bästa av allt är ändå friheten och den tillåtande miljön. Att här har alla fullförståelse för att mamma är trött och kanske inte orkar säga till sonen för tjugonde gången. Att jag har kontrollbehov och ständigt ögon i nacken är inget som upplevs som konstigt utan mer självklart när man har ett barn som inte står på samma plats i mer än 10 sekunder. Den är heller ingen som förväntar sig att barnen ska kunna stå still, lyssna klart eller slutföra sina projekt.

Barnen slipper krav och mamma slipper att låtsas att allt är ok.

För här är det är ok att vara orolig, det är ok att vara trött. Och det är ingen som tittar snett på mig och anklagar mig för att vara en dålig mamma när jag inte orkar springa efter mitt barn, säga till eller när det oväntat blir bråk.

Barnen ville aldrig att dagen skulle ta slut, och jag hade gärna önskat att tiden hade stannat.

Fast att både tid och energi stretar emot ska jag verkligen försöka att i framtiden medverka på mer dagar, om inte för barnen skull så för min egen. Tack Attention för att vi fick vara med!

Mer information om föreningen hittar du här.

En lokalförening nära dig hittar du här.

Midsommarafton bjöd på både sol och regn. Vi befann oss ute på landet och jag försökte insupa lugnet som bara naturen kan ge. Jag strosade runt lite för mig själv, smygfotade och fantiserade om min egen lantgård, om alla djuren jag ska ha och den tiden jag på något magiskt vis lärt mig att rida. Jag ser mig själv galoppera i skogen, med hundarna springande tätt bakom. I verkligheten är jag livrädd som fort jag hamnar på en hästrygg, men det spelar ingen roll för drömmen lever ändå kvar.

Linda som bor på gården bjöd alla barnen på en ridtur och ja, den rädda mamman tog sig också en.

Vi kastade boll….

….och barnen skapade en alldeles egen midsommarstång.

Jag hade blommor i mitt hår, som alla utom jag kunde se.

Åskan hängde i luften och stundtals kändes det outhärdligt varmt, men vissa av oss njöt mer än andra [wp-svg-icons icon=”smiley” wrap=”i”]

Under min sjukskrivning bävade jag lite för denna dagen. Jag som vanligtvis tycker att sociala tillställningar och sena kvällar är jobbiga förväntade mig det värsta. Men vid elva tiden på kvällen låg hela familjen hemma i sina sängar och tröttheten dagen efter kändes inte alls lika tung som jag befarat vilket jag är väldigt tacksam för. Om en och en halv vecka väntar några dagars jobb sedan en efterlängtad semester. Jag hoppas att även tröttheten som bor i mig tar ledigt [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]

Idag ska jag ta mig i kragen och hälsa på en vän jag träffar allt för sällan. Jag hoppas att ni haft en bra helg!

Regntung Fredag. Kanske precis så som en midsommar ska vara fast att det är motsatsen till det man önskar. Jag hoppas att ni får njuta av en ledig dag. Förhoppningsvis med god mat och kanske lite skratt tillsammans med en vän eller två. 

Själv är vi bortbjudna och det känns för engångsskull ganska skönt att lämna röran hemma. Att slippa mat och disk, och att kunna lämna tillställningen när man själv önskar.

Önskar er fin midsommar!

Ibland känner man att det är dumt att klaga på den  nya tekniken som kan underhålla barn i timmar. Så som tex i Fredags när mannen åkte på konsert och lämnade mig ensam med två rastlösa småglin. De underhöll sig själva så bra att mamma till och med kunde sitta och läsa ut en hel bok, vilket annars aldrig inträffar. De var väl bara glada att jag inte kom och sa till dem att sluta spela och kände väl för att passa på när tillfälle gavs, och ingen var nog nöjdare än jag. [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Någonstans mitt på dagen tog vi en paus från läsande och spelande och bakade pizza. Och ja, jag är fullt medveten om att det inte ser ut som en [wp-svg-icons icon=”smiley” wrap=”i”]

Lördagen började lika lugnt som Fredagen slutade. Mannen sov länge, en unge framför tv:n en framför mobilen och jag i vanlig ordning skrivande med en hund i knät. Precis så som det ska vara [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

På eftermiddagen åkte barnen till mormor för att övernatta och jag och mannen tog oss ut ur huset och tog en fika på ett färgglatt café.

Sedan tog vi en promenad i en nästintill folktom stad och avslutade kvällen tillsammans i soffan. Förutom att hämta hem barnen är det idag tomt på schemat. Det enda jag önskar mig nu är en kopp kaffe annars är allt precis så som det ska vara. Lugnt, tyst och alldeles alldeles fantastiskt. Nu blir till att återigen krypa upp i soffan tillsammans med kaffe, bok och en hund på varje sida. Hoppas ni haft en bra helg!

Jag var garanterat den personen som frågade en sjukskriven vad de gör om dagarna, som inte förstod hur de kunde få tiden att gå när de inte sysselsatte sig med någonting. Jag har nu tillbringat snart tre veckor hemma utan att få någonting gjort men ändå springer klockan och dagarna iväg. Allt som oftast tillbringar jag dagen i liggande läge, tvingar mig till att duscha, sätter kanske på en diskmaskin och lägger mig igen (utan att känna mig uttråkad) för just nu orkar jag inget annat.

I vanliga fall skulle huset varit välstädat, jag hade förmodligen hunnit komma på två-tre nya projekt och kanske till och med rivit en vägg inomhus. För sån är jag.

Den enda som är rastlös i dagsläget i det här huset är den här killen. Han går runt och suckar högljutt, kommer och visar mig nya leksaker och ställer sig vid dörren för att visa att han är redo för en långpromenad. Han är som ett litet barn. Vill ständigt bli påpassad och underhållen.

Hemma håller de på och gräver fiber så de senaste dagarna tillbringar han likt en två åring vid fönstret för att titta på grävmaskiner. Han står nyfiken och kollar in deras arbete och moffar till då och då (tack Telia för att ni aktiverar min hund).Den här killen kräver inte mer än ett mjuk plats att ligga på. Får han bestämma så går han inte ut alls. Här är han fångad mitt i en gäsp. Något som är lite typiskt för honom. Liggläge och gäspningar.

Så kanske har jag lärt mig en läxa. Jag tänker aldrig ställa någon den frågan igen. Jag inser hur provocerande jag kan ha varit med all min energi. Som ständigt ifrågasatte och ville sätta fart på människor. Jag vet nu att dagarna går oavsett om du springer med dem eller inte, och att det inte handlar om vad du gör utan snarare om hur du mår.

Nu blir det fortsatt soffhäng med dessa två. [wp-svg-icons icon=”home-2″ wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Visst är det något speciellt med promenader på morgonen? Kanske är det att luften är fräsch och fuktig, eller att naturen som nyvaken luktar extra gott? Jag älskar i vilket fall att stiga upp med solen, och gå i tystnad tillsammans med naturen.

Jag har tidigare haft det som morgonrutin, men tappat bort den vanan någonstans under livets gång. Nu känns det som ett bra tillfälle att hitta tillbaka till varandra. Promenaden är som att fylla på sitt batteri. Tanka sig med energi från luften, dofterna, värmen och solen. Vanligtvis kan jag känna mig fulladdad av en enda promenad. Nu kanske det kan komma att krävas två.

Ibland promenerar jag i tystnad tillsammans med vinden sus och fåglarnas kvitter, och andra gånger med en podd i öronen. Allt som oftast kommer jag ändå hem och inser att jag inte har hört något annat än mina egna tankar.